Ett kärleksbrev till Star Wars

Det är tråkigt att prata pengar men det är ändå så jag ska inleda den här artikeln. För när vi nu blickar tillbaka på 2012-dealen som genomfördes mellan Lucasarts och Disney, står det sig som en av de smartaste uppköpen som ett stort amerikanskt mediabolag någonsin gjort.

36 miljarder kronor kändes då (och nu) som en himla massa kosing men men tanke på att Disney började tjäna pengar på sin nyförvärvad Star Wars-licens redan dag ett, och sedan dess tjänat ihop hela summan som de betalade George Lucas för hans folkkära, popkulturella ikoniska, galax. Och mer därtill. Disney gjorde som sagt en snillrik affär, precis som i fallet Marvel. Bara en sådan sak som att Disneys aktie gått upp 200% i värde sedan 2012 - säger en hel del. Det rör naturligtvis inte bara Star Wars, men att påstå att Lucas rymdsåpa inte spelar en nyckelroll i detta - vore vansinnigt.

Disney har sedan uppköpet för fem år sedan sålt Star Wars-leksaker för över åtta miljarder kronor, serietidningar för över 1,2 miljarder kronor och dragit in cirka 20 miljarder kronor på filmerna The Force Awakens och Rogue One. Hur mycket DVD-försäljningen, streaming-licenserna och Bluray-delen inneburit i antalet indragna miljarder sedan 2012 vet vi inte, men vi räknar med att det handlar om en himla massa pengar.

Och hur tråkigt det än må vara att prata siffror i en artikel som rubricerats som ett kärleksbrev till en förlovad filmföljetong, så är det ett viktigt perspektiv som jag inte vill blunda för. Disney huserar idag filmvärldens överlägset smartaste personer och hur de behandlat, masserat och befruktat såväl Marvel-universumet som Star Wars-världen sedan uppköpen är enligt mig helt ohotat den finaste formen av fan-service som en i övrigt rätt rutten bransch sett på minst 50 år.

Som jag skrivit flertalet gånger i min blogg (och i recensioner / nyhetsnotiser) under de senaste två åren har jag, som dedikerad Star Wars-fanatiker, aldrig ens kunnat drömma om att vi skulle befinna oss här, idag. Det fanns liksom inte ens fantasier inuti min skalle som placerade oss här, nu. Och jag (och du) har såklart Disney att tacka för allt. George Lucas tappade gnistan för länge sedan och när han återvände till galaxen som han en gång skapade och slungade ur sig styggelserna Star Wars: Episod I - Det mörka hotet, Star Wars: Episod II - Klonerna anfaller, Star Wars: Episod III - Mörkrets hämnd, begravde jag till stor del Star Wars.

Jag vet att det är ett uttjatat ämne, att man som "Star Wars-purist" dömer ut dessa tre filmer och jag vet att jag gjort det, i omgångar, men det går liksom inte att bortse ifrån. Jag tror att Lucas själv insåg att han inte hade något mer att ge och när han meddelade att Lucasfilm inte hade några planer på att släppa några fler Star Wars-filmer, kändes det lite som en lättnad.

Spola fram några år och Disney har via VD:n Bob Iger berättat att de har väl genomtänkta planer på att släppa Star Wars-filmer årligen till år 2030. Vilket såklart låter fullständigt fenomenalt. För det finns ju så otroligt, otroligt mycket att berätta. Så många karaktärer, så många relationer, konfrontationer, raser, planeter och världar. Jag är 40 (!) år gammal idag och känner samma fascination, nyfikenhet och kärlek till följetongen (och världen) som jag gjorde för 33 år sedan, då jag första gången kikade på Episode IV. Det säger en del, och det säger en del om spannet på fansen och alla vi som älskar allt vad Skywalker heter.

Geetha Ranganathan, analytiker hos Bloomberg Intelligence:
"Inget mediabolag maximerar vinsten och potentialen hos sina varumärken på samma briljanta sätt som Disney gör."

Ögonblicket då rulltexterna dök upp efter att ha njutit av den fullständigt fantastiska The Force Awakens står sig som ett sånt där filmminne som jag aldrig lär glömma. Star Wars var tillbaka. Jag hade under två timmar färdats tillbaka till den där galaxen som i mångt och mycket skapat hela mitt filmintresse och som jag håller så kärt. Många klagade på att filmen var en nostalgi-dränkt upprepning av A New Hope, något som i min värld bara var positivt. När jag ett år senare såg rulltexterna switch förbi efter att ha njutit av Rogue One kände jag mig nästan gråtmild. För jag skulle vilja påstå att Star Wars som licens, som galax, filmvärld, som franchise - aldrig mått bättre än just idag. Och jag kan inte ens se negativt på den bokslakt som ägt rum sedan Disney köpte upp hela rasket.

För även om jag inte läst mer än en handfull av de hundratalet böcker proppade med bakgrundsinformation och intressanta stickspår som getts ut de senaste 35 åren, kändes det knepigt när Disney för tre år sedan meddelade att nästan alla dessa böcker inte längre kunde beskrivas som "canon" utan istället nu hörde till en annan, mycket mindre attraktiv kategori. Allt som gjorts i form av Star Wars: Extended Universe döptes om till "Legends" och beskrivs idag av Disney som vandringssägner inom Lucas välfyllda galax. Myter - helt enkelt.

Detta för att de själva ska kunna bygga upp sina egna historier på sina egna premisser och på så sätt återta full kontroll och på sikt kunna maximera intäkterna från Star Wars i sin helhet. Disney började med Rogue One att återuppbygga universumet som de betalade 36 miljarder kronor för och det finns som sagt minst sagt expansiva, omfattande planer för varumärket och galaxens mångåriga framtid. Rogue One berättar, som vi alla vet, storyn om hur det gick till när de värdefulla ritningarna till dödsstjärnan stals, en incident som naturligtvis gjorde Lukes hjältemodiga insats i A New Hope möjlig. Utöver den filmen arbetar Disney för fullt på en berättelse om den unge Han Solo och enligt envisa rykten finns det planer på en film om Boba Fett och två stycken om Obi-Wan (som ung).

Sedan 2014 har Disney redan släppt över 20 nya böcker som berättar "deras" version av galaxen. Vi pratar lager på lager, nyanser på nyanser och mer nördig nonsensfakta om enstaka, borttappade prisjägare, mordlystna Imperiet-piloter, Jedi-krigare och smugglare, än vad de mest inbitna fansen orkar förkovra sig i. En av de mest uppmärksamma, nya, följetongerna som släppts i bokform sedan Disney tog över stavas Aftermath och denna historia (indelad i tre böcker) berättar mer om vad som egentligen hände mellan The Return of the Jedi och The Force Awakens.

Jag har beställt dem alla och kommer under sommaren att läsa rubbet, detta eftersom denna "omstart" för mig som Star Wars-fan innebär att jag ser en början, och en röd tråd genom materialet som hör till den "officiella" delen av det expanderade universumet. Jag slipper nu leta bland 200+ böcker och försöka gissa vilka som berättar vad, eller av vem. Istället kan jag följa Disneys tydligt utstakade spår och djupdyka i det materialet som nu släpps. Och efter att ha sett hur det gick till när ritningarna stals i Rogue One ser jag fram emot att få följa såväl Cassian Andor innan händelserna i den filmen samt Orson Krennic och hur hans karriär såg ut innan han befordrades till kapten över konstruktionen av det förödande supervapnet som stavas "Death Star".

När det gäller spelen som baseras på Star Wars har även det, för mig, varit en underbar resa som jag tror kommer att fortsätta att bjuda på massor av ljuvliga minnen i en lång tid framöver. Mitt första ordentliga minne från ett Star Wars-spel var Tie Fighter, som jag spelade på skolans Mac 7100 och dyrkade där i mitten av 90-talet. Jag minns även timmarna med Dark Forces mycket väl. En fantastisk tolkning av Star Wars-världen som gav helt rätt känsla tack vare strålande design och rysligt bra musik. Huvudpersonen Kyle Katarn är en hjälte som jag hoppas att Disney inte glömmer bort nu (han borde såklart ha varit med i Rogue One) utan stoppar in i någon av de kommande filmerna.

När man ser till de bästa spelen baserade på Lucas bottenlösa universum finns det inga egentliga gränser till hur mycket kärlek fans och kritiker öser ur sig när det kommer till Knights of the Old Republic och jag finner det just nu märkligt att EA och Bioware inte bara slungar sig över licensen och drar igång utvecklingen av en trea. Det är ju det spelet som alla verkar vilja ha och med tanke på hur olidligt uppskattade de två första titlarna är och med tanke på hur noggrant EA alltid lyssnar på allt från marknadsundersökningar till fokusgrupper känns det bara avigt och korkat att inte ge spelarna vad de vill ha i detta avseendet.

Star Wars: Battlefont signerat svenska Dice fick utstå en hel del bitsk kritik för att det var lika innehållslöst som ihåligt strukturerat och även fast det fanns fog för mycket av det som sades/skrevs för två och ett halvt år sedan - har de ju fortsatt förbättra, polera och bygga ut titeln som idag erbjuder en oslagbart expansiv och maffig Star Wars-upplevelse även om mängden mikrotransaktioner verkligen stryper mitt fortsatta spelsug. Uppföljaren ser bättre ut och givetvis har EA och Dice tänkt ta i från tårna här. Jag hoppas på en ordentlig singleplayerkampanj proppad med "episka" moment och vildsinta ljussabelstrider som osar av atmosfär.

Star Wars mår otroligt bra. Licensen ligger i säkra, trygga händer där fanservice och kvalitet hör till honnörsorden för hur den behandlas och byggs ut. Det känns som att Disney är mycket väl medvetna om exakt vad som gör Star Wars till vad det idag är och hittills har vi i princip endast sett mängder av riktigt finurliga beslut. Jag kan knappt hålla kroppsvätskorna i styr när jag tänker på hur mycket jag ska njuta av Han Solo-filmen, Episode VIII, Episode IX och origins-rullarna om Obi-Wan Kenobi.