Svenska
Gamereactor
artiklar

Höstens Hetaste (2)

Dags för den andra delen (av tre) där Gamereactor-redaktionen listar sina tre hetaste, kommande spel denna höst...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Höstens Hetaste (2)

Fredrik Säfström väljer:
Uncharted: The Lost Legacy
Eftersom jag är ett obotligt Uncharted-fan så råder det ingen tvekan om att den fristående expansionen, Uncharted: The Lost Legacy, är ett av mina mest efterlängtade spel i höst. Det här kommer bli ett första test från spelstudions sida för att se om spelserien verkligen kan leva vidare och lyckas lika väl utan Nathan Drake i huvudrollen. Naughty Dog brukar sällan misslyckas med sina projekt och därför är jag också säker på att det här kommer bli minst lika bra som föregångarna. Jag ser redan nu fram emot att hitta dyrbara skatter tillsammans med Chloe Frazer och Nadine Ross, samt att lösa en drös pussel kombinerat med actionfyllda spelsekvenser. Spelupplägget, designen och mekaniken ser ut som vilket annat Uncharted-spel som helst så jag vet exakt vad jag kan förvänta mig. Jag hoppas och tror att Naughty Dog kan skämma bort mig igen.

Höstens Hetaste (2)

Fredrik Säfström väljer:
Super Mario Odyssey
De flesta på redaktionen verkar vara kroniskt sugna på den korpulente rörmokarens kommande äventyr till Nintendo Switch och det är nog ingen hemlighet att jag också håller Super Mario Odyssey som ett av höstens hetaste spel. Det här kommer bli riktigt bra och av det lilla jag har sett så finns det gott om potential för att bli det bästa Super Mario-spelet någonsin. Jag längtar otroligt mycket och det ska bli spännande att se hur Mario anpassar sig i miljöer hämtade från verkliga livet, och hur pass väl det fungerar att kontrollera hans hatt som ska vara särskilt kopplad till Joy-Con-kontrollerna.

Detta är en annons:
Höstens Hetaste (2)

Fredrik Säfström väljer:
South Park: The Fractured but Whole
Spelmässigt så var South Park: The Stick of Truth inget underhållande spel och i timmar fick jag plåga mig igenom ett urfattigt och repetitivt stridssystem. Däremot hade det sin härliga South Park-atmosfär med en hel del satiriska skämt och det var också det som gjorde att jag spelade vidare. South Park: A Fractured but Whole verkar bli minst lika sinnessjukt och jag hoppas innerligt att Ubisoft har arbetat en hel del med att fixa ett varierande stridssystem så att det kan kännas underhållande hela vägen ut. Jag är säker på att vi kommer att bjussas på samma dos av fanservice som tidigare, och den här gången tror jag stenhårt på att South Park: A Fractured but Whole kommer bli ett episkt rollspelsäventyr med många, härliga skratt till följd. Förhoppningsvis är den dystra prutthumorn från föregångaren borta till förmån för samma, sadistiska skämt som vi blivit bortskämda med från TV-serien.

Höstens Hetaste (2)

Oliver Thulin väljer:
Star Wars Battlefront II
Jag blev rätt så duktigt besviken på Dice första Star Wars-satsning som släpptes för ett par år sedan. När den initiala euforin som infunnit sig till följd av bisarrt bra grafik och något av det blaffigaste (ett bra ord) jag hört i ljuddesignväg hade lagt sig lämnades jag med en tom känsla. Spelet var yta före substans och kändes framhastat för att tjäna pengar på den rådande The Force Awakens-hajpen. Men jag vill ge dem en chans till och Battlefront II ser direkt makalöst lovande ut. Multiplayern har balanserats och tänkts om, rymdstrider ska finnas på tallriken redan dag ett och alla tre Star Wars-epoker är representerade. Och om den efterlängtade kampanjen är så fet som EA vill få det till kan detta bli hur stort som helst för ett Star Wars-fan som mig.

Detta är en annons:
Höstens Hetaste (2)

Oliver Thulin väljer:
Wolfenstein II: The New Colossus
Jag tokälskar verkligen vad Bethesda har gjort för Id Softwares gamla actionrökare på senare tid. Fjolårets Doom har i efterhand blivit lite av en modern klassiker i mitt tycke och 2014 års Wolfenstein: The New Order, utvecklat i Uppsala av alla ställen, krossade alla möjliga förväntningar jag kunde ha hyst inför dess släpp. I oktober är det dags för uppföljaren, The New Colossus, och jag är så redo som man kan bli. BJ:s nya nazistslaktaräventyr ser ut att skruva upp den råa men samtidigt självmedvetna och hjärtvärmande galenskapen till 11 och med ett byte av spelmotor (Id Tech 6, som drev det löjligt snygga Doom) kommer vi även få se en ordentlig framknuff av det visuella. Förhoppningsvis blir Machine Games andra Wolfenstein-titel ännu bättre än den första.

Höstens Hetaste (2)

Oliver Thulin väljer:
Super Mario Odyssey
Varje gång ett nytt Mario-spel släpps till en av Nintendos hemkonsoler känns det som att resten av spelindustrin bara stannar upp för mig. Man blir aldrig för gammal för Mario. Men sägas ska att Mario för mig inte riktigt varit lika stekhet som i Super Mario Galaxy, 2007. Galaxy 2 var mer väldesignat än det mesta men kändes ändå som mer av det jag redan spelat och samma kan sägas om 2013 års Super Mario 3D World som inte kändes som mycket mer än en snyggare version av 3D Land till 3DS, med stöd för co-op. Men snart kommer Odyssey, tio år senare, och kastar ut allt vi tror oss veta om Mario. Jag har sett samtliga trailers flera gånger om och kan fortfarande inte riktigt smälta vad det är mina ögon skådar - och det är bra. Detta ser inte ut som något vi någonsin sett Mario i förut och det är precis så jag vill ha det. Vilket makalöst första år för Nintendos Switch!

Höstens Hetaste (2)

André Wigert väljer:
Mario + Rabbids Kingdom Battle
Ryktesspridningen om att Mario hade skaffat sig en romans tillsammans med Raymans röjiga pälsdjur var mycket riktigt sant. Inom vilken genre detta skulle landa visste vi dock inte, och varningsklockorna tjöt förstås som Stena Line-tutor när Yves Guillemot och Miyamoto fick för sig att ryggkramas med varsin jättepuffra på Ubisofts E3-scengolv. När spelbarheten sedan visades upp släppte (nästan) all min bagage-ilska från den spellösa Wii U-perioden. Med Super Mario Odyssey, Metroid Prime 4, och ett nytt Pokémon på ingång känns det som att Switchen börjar bli värd pengarna, men frågan är om inte Mario + Rabbids Kingdom Battle kommer bli den bästa och mest nyskapande titeln av dem alla?

Höstens Hetaste (2)

André Wigert väljer:
Middle-earth: Shadow of War
En besvikelse för mig med föregångaren Shadow of Mordor var att jag aldrig fick känslan av att Talion sprang omkring i just Midgård och dödade Grincher i plåtbikini. Det hade lika gärna kunnat vara vilken spelvärld som helst som bara råkade vara beflockad av gröna, illaluktande bestar. Därför är det helt fantastiskt att Monolith har skjutit ur sig ett gäng med filmklipp som visar både en mäktigare berättelse om Tolkiens fantasi, men också ett helt gäng av mytologiska varelser. Att rida på drakar och ge sig på en livs levande Balrog verkar direkt snuskigt bra, och jag kan knappt vänta tills västkustens hagelstormar stänger in mig tillsammans med Troy Bakers brunstiga stämma.

Höstens Hetaste (2)

André Wigert väljer:
Destiny 2
Jag var förhållandevis skitgammal första gången en dator köptes in till mitt barndomshem, därför har jag aldrig fått uppleva den magiska känslan av att gå ut på raid med ett gäng läskdrickande kompisar, i exempelvis World of Warcraft. Instanserna i Destiny har varit mitt substitut, och nu när jag har spöat på samma bossar i evigheters eviga evigheter kittlar det förstås ordentligt i kaggen av att få skutta in i ett nytt kanonkalas á la Bungie - och riktigt snart dessutom.

Höstens Hetaste (2)

Lisa Dahlgren väljer:
The Evil Within 2
Han hade det aldrig lätt, The Evil Within-protagonisten Sebastian Castellanos. Kommissarien tappade bort sina enda vänner nästintill konstant, jagades av långhåriga spindeldamer och mördarmonster, blev själv tvungen att jaga en sinnessjuk (och sinnessjukt irriterande) pojke genom en helvetiskt obehaglig spegeldimension och var snabbt tvungen att lära sig att han kanske skulle hålla sig borta från underligt placerade kassaskåp. Nåja, han lärde sig åtminstone att den rätta vägen att gå efter att ha varit med om alla originalspelets traumatiska händelser var långt åt helvete i motsatt riktning från Ruvik och hans STEM-mackapär - trodde vi, ja. Så smart var han inte, vår kommisarie, och tack och lov för det. Mikamis skräcklir från 2014 förtjänar verkligen en uppföljare och Castellanos hopp tillbaka ner i helveteseldarna gör mig otroligt glad. Att uppföljaren fokuserar mer på spelets faktiska handling och ger oss svar både på frågor gällande protagonistens förflutna och Mobius intentioner är också ett rejält plus. Förhoppningarna är skyhöga och jag räknar ner dagarna nu. Snart är det dags.

Höstens Hetaste (2)

Lisa Dahlgren väljer:
Vampyr
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, hoppet från episodbaserat, David Lynch-inspirerat hipsteräventyr till mörkt, blodigt vampyrrollspel är ett hopp jag uppskattar. Jag fullkomligt älskade Dontnods Life Is Strange och ser givetvis fram emot den faktiska uppföljaren men att studion vågar gå åt det nära på motsatta hållet för att skapa något helt annat respekterar jag helt fullt, än mer med tanke på att jag håller just ett vampyrrollspel (Troika Games Vampire: The Masquerade - Bloodlines, för de av er som undrar) högt på listan över mina favoritspel någonsin och jag känner att spelvärlden inte fått se nog av blodsugarna. Jag ser fram emot att hjälpa spanska sjukans offer om dagarna och slita huvuden av elaka vampyrjägare om nätterna i 1910-talets London. Är det någonting jag aldrig kan få nog av är det rollspel som ger spelaren möjligheten att skräddarsy sin egen spelupplevelse. Jag vill bygga min egen Reid och det är precis vad jag ska göra i november.

Höstens Hetaste (2)

Lisa Dahlgren väljer:
Assassin's Creed: Origins
Jag har starka åsikter om precis varenda ett av Ubisofts lönnmördar-spel, några älskar jag, ett fullkomligt avskyr jag och resterande har jag haft riktigt kul med (vissa har varit mer kul än andra, så klart). Jag var nästintill helt säker på att studion skulle ta en rejält mycket längre paus efter det senaste spelet i serien, Assassin's Creed: Syndicate, än vad de faktiskt gjorde men det är ändå svårt för mig att förneka att Origins ser fantastiskt ut. Det verkar inte som att en längre paus för att vila upp det artistiska behövdes alls. För det första känns Egypten som helt rätt plats för ett Assassin's Creed-spel och Bayek och hans gyllene omgivningar ser, såhär på förhand, helt fantastiska ut. Striderna ser tyngre ut, (jag hoppas dock att spelaren själv får välja om denne vill lönnmörda eller strida med sköld och svärd) uppgraderingsmenyerna ser välgjorda ut och viktigast av allt; Ubisoft har åter lagt in gravplatser att utforska och vem ser inte fram emot lite (o-)hederlig pyramid-plundring? Om nästa del i Assassin's Creed-serien leder serien i helt rätt riktning återstår att se men än så länge ser det riktigt lovande ut och jag längtar något enormt.



Loading next content