Redaktionen Resonerar: DC vs Marvel

Henric Pettersson:
Det är hett ämne och skulle kunna likna ett minfält. När folk nämner DC eller Marvel tänker man sällan på annat än filmerna. Jag tror vi alla här på redaktionen är ganska eniga om att Marvel är bättre på filmfronten men så har vi ju även spel, TV-serier och serietidningarna. Vad favoriserar ni, hur går tänket?

Petter:
Haha... Jag kommer såklart direkt att tänka på hur tom du sett ut Henka efter att ha läst kommentarerna i nyheterna vi postat om problemen gällande Justice League-inspelningen. Gott om superdedikerade DC-fans där som försökt få det till att vi aktivt "mobbat" DC, något som såklart inte stämmer, alls.

Lisa Dahlgren:
Jag har alltid varit (och kommer troligtvis alltid att vara) mer av ett Marvel-fan än ett DC-fan, både sett till serieblaskor och dessas film-universum. Jag har tidigare bloggat om mitt hat mot Nolan-trilogin, jag vill att seriesbaserade rullar ska vara märkbart serieinspirerade. Detta är ju givetvis en smaksak, men för mig är Marvels riktning helrätt medan DC tappar bort sina rötter lite för mycket bland allt grumligt mörker.

Kim Jakobsson:
Jag har länge varit lite av en DC-älskare framförallt när det kommer till serietidningar. Men ju äldre jag blivit - desto mindre tid lägger jag ner på läsandet. När det kommer till filmvärlden är det ju inget snack om saken, där DC inte i min mening gett ut sig en enda vettig film. Wonder Woman var okej, men det säger ju inte så mycket. Den kommande Justice League-rullen ser bara bedrövlig ut och även fast den lär dra in enorma summor på biograferna tvivlar jag starkt på filmens kvalitet. Jag vill verkligen att DC ska sluska fram minst en riktigt bra film, men jag tror dessvärre att det kommer att dröja. Sedan är jag väl inte heller världens största fan när det kommer till Marvel heller, utan har lessnat en del på superhjältegenren som helhet. Dock så älskar jag när dessa filmer överraskar en, som med exempelvis Logan eller Spiderman: Homecoming som båda var fantastiska bioupplevelser. Att gå ifrån de generiska actionsekvenserna och göra hjältarna lite mer jordnära är något som jag personligen uppskattar.

Petter:
Förstår såklart vad du menar och håller verkligen med om Wonder Woman. Den filmen var hysteriskt medioker rakt igenom och lyckades inte för en endaste sekund närma sig den kvalitet som exempelvis Captain America: Winter Soldier, Iron Man, Guardians of the Galaxy eller Civil War erbjuder. Jag känner samtidigt att varenda kotte som redan valt sida verkar ha glömt Chris Nolans Batman-filmer som även om de tillhörde en annan "tidslinje/fas", definierade den moderna superhjältethrillern. Nolan nyskapade genom att föra färgstarka seriefigurer in i en mörk verklighet och på köpet inkluderade han alla som vanligtvis inte intresserar sig för filmer av den här typen. I samma veva stod DC samt Warner bakom Watchmen som jag fortfarande (!) håller som den absolut bästa serietidningsrullen som någonsin gjorts. Och även om Suicide Squad, Man of Steel och Green Lantern var vidriga och även om Batman v Superman var ett antiklimax, tror jag faktiskt att DC kan hämta upp sig från detta och på sikt kanske till och med springa ikapp närmaste konkurrenten Marvel Studios. Jag är också av den enkla åsikten att DC genom åren gjort bättre serietidningar än Marvel, även om det numer är jämnt skägg.

Kim:
Jo, det är väldigt sant. Det är lätt gjort att glömma Nolan-filmerna som fortfarande är mina favoriter när det kommer till superhjältefilmer. Det känns som att de drunknat i senaste årens konstanta överflöd av filmer i genren. Samma med Watchmen, det är verkligen en pärla som sällan kommer på tal idag när man pratar om denna typ av film.

André Lamartine:
jag skulle säga att Nolan-filmerna absolut är medvetna om att de befinner sig i en tydligt serieinspirerad värld där en man klär ut sig till fladdermus och gör saker som ingen skulle ta på allvar om de var renodlade dramathrillers. För att inte tala om att det är direkt hädelse att hata Nolans suveräna Läderlapp-trilogi!

Petter:
André... Där skulle jag nog vilja hävda motsatsen. Det är ju själva grejen med Nolans Batman-filmer, enligt mig. Att det är vuxna, mörka thrillers och inte serietidningsfilmer, sett till tonen, produktionsdesignen, dialogen och logiken som används. Jag tycker inte att de känns medvetna på det sättet som allt annat i genren gör. Och jag tror att det var det som gjorde dem framgångsrika, tillsammans med många andra kvaliteter - såklart.

Henric:
Absolut, Petter. Jag tror definitivt att DC kan komma på banan igen när Geoff Johns är mer involverad i universumet. Green Lantern, som är en personlig favorit, har fått många fantastiska berättelser de senaste åren tack vare just Geoff Johns. Trailers till Justice League har redan nämnt Green Lanterns och en film tycks vara på väg 2020. Detta skulle kunna vara lite av en nystart för DC, precis som Guardians of the Galaxy var. Allt handlar inte om jorden utan även hoten där ute. Det är även på tiden att man bevisar att Green Lantern inte är en så dålig hjälte som många tror. Med en bra berättelse går det att göra bra filmer om alla hjältar (se Ant-Man som ingen trodde på). På spelfronten regerar såklart DC tack vare Rocksteadys Arkham-trilogi. Framöver är det däremot snustorrt med spel från DC medan Insomniac Games släpper toksnygga Spider-Man nästa år samtidigt som de visar upp mer av The Avengers Project.

André Lamartine:
Jag favoriserar inte riktigt någon av serietidningsjättarna, även om Marvel hittat ett bättre flöde rent filmmässigt i jämförelse med konkurrenten. Men jag hoppas att både DC och Marvel fortsätter att hitta nya infallsvinklar i sina filmer, så att inte alla slutar på precis samma sätt (stoppa en gigantisk lasermask i himlen eller svärmar av identitetslösa robot/monster-soldater). Den utflippade tonen i Guardians of the Galaxy 2, den enkla mänskligheten i Logan och och den drivande heroismen i Wonder Woman är bra startpunkter, fortsätt så.

André Wigert:
Med allra största säkerhet är jag redaktionssämst på Marvel- och DC-hjältar på filmduken. Tyvärr. Skämskudden fluffas förstås upp varje kväll. Det måste bli bättring, tänker jag, och sedan gör jag absolut ingenting åt saken medan en tionde Thor- och Captain America-rulle dunkas upp på den lokala biografen. Till spel däremot utövar jag en fullskalig favorisering till Marvels spindelgubbe, endast på grund av hur omåttligt roligt jag hade med Playstation 2-klassikern Spider-Man 2. Det var ruggigt tillfredsställande att svinga sig omkring i ett skurkbefolkat New York, och jag känner en stor brist på lika tillfredsställande transportsträckor i nyare spel. Red Dead Redemption var exempelvis på tok för stort och för platt sett till hur tråkig hästridningen var, och jag får samma känsla av urusla och onödiga transporter i Final Fantasy XV såväl som Far Cry Primal - trots riddjuren. Därav ska det bli sanslöst trevligt att ännu en gång få svinga omkring i röd pyjamasspandex när Insomniac dönar ut deras Spider-Man-lir någon gång under nästa år. Om jag nu överlever tvångsmatningen av superhjältefilmer från mina kollektivt förbannade kollegor efter att detta har publicerats, förstås...

Petter:
Personligen anser jag att Marvel-spelen inte har en suck mot DC. Batman: Arkham Asylum och Arkham City har liksom blåst bort varenda försök som gjorts från Marvels sida att konkurrera på spelsidan. Men vad tror vi, ärligt nu, om Justice League? Kan Whedon ha räddat det haveri som Snyder tydligen lämnade efter sig?

Kim Jakobsson:
Allt det förhandsmaterial vi tagit del av senaste året tycker jag varit smått bedrövligt. Det känns fortfarande som att DC har ett problem med tonen i deras nya filmer, och jag kan inte för mitt liv tänka mig att jag kommer njuta av att se Aquaman slåss i fyrtio minuter mot en hord av datoranimerade jätteflugor. Rent estetiskt ser filmen hemsk ut, och det enda jag ser fram emot är väl att se mer av Batman. Sen har ju Whedons kvalitetsstämpel markant försämrats senaste åren, och tvivlar på att han har kunnat "rädda" projektet. Jag tippar på en medelmåttig film, kanske aningen bättre än den pinsamt dåliga Batman v Superman. Blir gärna bevisad motsatsen dock.

André Lamartine:
Om Whedon ämnar att behålla Snyder-stilen, är det kört för min del. Om Whedon lyckas lyfta upp filmen från Snyders odrägligt kvasifilosofiska filmstil, tror jag det kan vara ett steg i rätt riktning, men det räddar nog inte filmen i sig. Jag blir gärna positivt överraskad dock, precis som Kimmy-boy ovan menar. Att låta Snyder styra den här nya DC-skutan med Superman var ett stort misstag, som ju uppenbarligen är mer intresserad av att kladda ner sina byxor till all Jesus-symbolik än att göra en kompetent film. I ett taffligt försök att gå i Nolans verklighetsförankrade spår, förlorar Snyder greppet om allt som gör Superman så mänskligt. Jag menar, idén om att verklighetsförankra Superman har redan gjorts, betydligt bättre förr. Den filmen hette Unbreakable, gjord av Shyamalan.

Kim Orremark:
Även om Whedon bevisligen är kompetent ser Justice League ut att vara nästan lika dålig som Suicide Squad, i alla fall i det som har visats. Aquaman ser fullkomligt ultratråkig ut och The Flash är knappast en karaktär jag är intresserad av att se på bioduken, någonsin. Jag hoppas ju såklart att det blir en actiondrypare av rang men det ser inte så ut.

Henric Pettersson:
Oavsett om Snyders version var ett haveri eller ej så har jag inte mycket förtroende för filmen såhär en dag innan premiären, tyvärr. Jag tror knappast det varit enkelt för Whedon att ta över mitt i projektet och filma om över en tredjedel. Har han lyckats så är det minst sagt beundransvärt och jag hoppas naturligtvis att han har det. Man of Steel och Batman v Superman: Dawn of Justice är däremot inte mer än mediokra filmer som bäst vilket gör det omöjligt för mig att tro på Justice League. Det har ingenting med preferenser att göra utan snarare att jag inte tror på Snyder eller att Whedon kunnat göra om filmen till något mycket bättre. Hade någon annan regisserat från första början hade jag haft betydligt större förhoppningar.

Petter:
Fast det har ju gjort flertalet gånger förr, med större produktioner dessutom. Senaste "haveriet" vi hörde om på förhand stavades ju Star Wars: Rogue One där Lucas/Disney krävde Godzilla-Gareth att göra om stora delar för att i slutskedet bli panik-ersatt och Michael Clayton-kungen Tony Gilroy. Filmen var en soppa, ett halvår innan den skulle gå upp på bio - men räddades, med råge. Av skickligt folk. Vilket jag tror kommer att bli fallet med Justice League, faktiskt. För bortsett från när Aquaman rider på en demon och skriker "Hell Yeaäöh!" så tycker jag att de nya TV-spottarna ser riktigt bra ut. Jag gillar att Flash är tvångsneurotiskt nervös och att Aquaman är en Sons of Anarchy-raggare snarare än den där mörkblont snedbene-slickade good guy-karln från serierna. Den rollen i gruppen kommer ju Green Lantern att ta, när han efter en timmes speltid hoppar in i bild.

Henric Pettersson:
Jao... Som jag skrivit så många gånger förut vill jag däremot ingenting annat än att se båda DC och Marvel glänsa på bioduken. Jag gillar Ben Affleck som Batman, jag gillar Henry Cavill som Superman (däremot inte hur man byggt upp karaktären) och jag gillar Gal Gadot som Wonder Woman. Där tar lovorden om hjältarna slut. Jag är rysligt skeptisk till Jason Momoa som Aquaman och även till Ezra Miller som The Flash. Denna tolkning av Aquaman påminner inte alls om den jag känner och liknar snarare ett försök att göra honom så emo/raggar-cool som möjligt. Då är Momoa såklart ett ypperligt val men i mina ögon handlar det inte om att han ska vara så cool som möjligt. The Flash är en av mina favoritkaraktärer från DC och jag känner mig inte övertygad om Millers rolltolkning. Jag har däremot svårt att sätta fingret på vad det är med honom jag inte gillar. Har ni några synpunkter på det?

Kenny Gustafsson:
Personligen så är jag rätt taggad på Justice League. Men samtidigt så är jag övertygad om att den inte kommer att bjuda på mer än en simpel, maxad och snygg tornado av superhjälte-action. Men med tanke på vad som har serverats innan (minus Wonder Woman) så låter det inte helt fel i min bok. Mina krav är låga. Jag vill se mer av Afflecks stenhårda Batman i action.. sen är jag i princip nöjd. Däremot så håller jag med André när det kommer till Superman. Snyder misslyckades totalt och gav oss en helt snedvriden version av min favorithjälte från DC. Allt från vem han är, till vad han står för, och symboliserar känns fel. Besvikelsen jag kände efter Man of Steel kommer att leva kvar länge. Även om jag gillar Henry Cavill i dräkten så har Snyder skrivit honom helt fel, tyvärr. Men Petter! Vi får inte ge upp hoppet om Marvel på spelsidan ännu. Spider-Man (PS4) ser ju ut att kunna skaka ordentligt med rumpa!

Petter:
Angående Justice League så känner jag som du Kenny, faktiskt. Jag tyckte ju faktiskt att Batman v Superman: Dawn of Justice Director's Cut var mer än godkänd bara tack vare Batfleck, så jag hoppas stenhårt på att Läderlappen får massor av "screen time" i Whedons omstöpta filmversion. Då tror jag att jag skulle kunna lämna biografen betydligt mer nöjd än vad som var fallet med Suicide Squad. Angående Ratchet-folkets Spider-spel håller jag dessvärre inte med. Under Paris Game Week visade ju Insomnac upp den där nya trailern som både skvallrade om ett spel proppat av platt belysning samt en slutskurk som känns hopplöst tråkig. Visst, Mister Negative har varit relativt anonym även i seriesammanhang men i spelet såg han mest bara ut som tristess. Tycker du att det ser stekhett ut?

Henric:
Oja! Senaste trailern gav mig rysningar. Det är tydligt att Insomniac förstått innebörden av att berätta en berättelse med lika mycket fokus på Peter som på Spidey. Vad det gäller skurk uppskattar jag snarare att man väljer en relativt okänd för att enklare kunna berätta sin egna berättelse utan att vara bunden till andra. Det återstår att se om man lyckats.

Petter:
Fast det är ju snarare ett måste, eller? Att en storstudio med fri tillgång till Marvels arkiv samt en halv miljard i budget greppar själva kärnan av vad som gör Spidey till den ikon han idag är - ser jag snarare som en självklarhet än något som jag vill uppmärksamma eller hylla.

Henric:
Spider-Man: Shattered Dimensions, Spider-Man: Edge of Time, Spider-Man: Web of Shadows och The Amazing Spider-Man 2 är bara några exempel på alla spel som släppts genom åren med spindeln. Ingen av dessa har vågat involvera Peter Parker utan det enda som har det är Ultimate Spider-Man. Om det vore ett måste - varför har dessa spel inte vävt in honom i berättelsen också, har det verkligen något med budget att göra? Oavsett hur man vrider och vänder på det så är detta första gången som Peter verkligen får utrymme i ett spel och det ser jag fram emot.

Kim Orremark:
Jag känner också att prioriteringarna i Insomniacs Spidey känns mer än lovligt märkliga. Premissen ser, helt ärligt nu, tråkig ut, Peter Parker ser hemsk ut och... nej, jag kan inte ens börja raljera om den där stygga dräkten som de har designat. Tumvantar på en hjältekostym? Vems idé var det? Jag måste ha en lakritspipa nu. På en gång. Jonas!

Henric Pettersson:
Tumvantar? Hur många lakritspipor har Mäki gett dig nu? Dräkten är varken stygg eller snygg men stör mig inte nämnvärt heller.

Petter:
Dräkten är hemsk Henke, hemsk.