Undantaget Max Payne-spelen (inklusive del tre) så är den typen av tredjepersonsaction sällan några toppspel, men för min egen del har de alltid varit något av guily pleasers. Jag älskade Dead to Rights när det begav sig år 2002, gillade verkligen Wet från 2009 och samma sak med Remember Me från 2013.
Det spelar ingen roll vilket format eller konsolgeneration vi talar om så har jag genomgående ägt betydligt fler handkontroller än jag behöver. Den här är inget undantag och så sent som igår passade jag på att unna mig en ny handkontroll till Xbox Series S/X.
Läser att förtroendet för butikskedjan Ica fortsätter rasa, och måste säga att det är ungefär lika förvånande som besked i stil med att bacon är gott, att Trump har risig frisyr eller att det är kul med TV-spel. För närmare två år sedan, när inflationen började röra på sig som mest, bytte jag och sambon butik att handla i från att tidigare ha varit tämligen lojala Ica-kunder till att satsa på främst Willys och i viss mån Coop och Lidl.
Jag är oerhört fascinerad av Palworld på alla sätt och vis. Inte bara är det ett spel som tycks erbjuda ett på flera sätt bättre alternativ till Nintendos Pokémon-äventyr - det har också blivit en totalt hutlös raket försäljningsmässigt. Sedan premiären har jag ofta flera gånger dagligen fått skriva om nya bisarra rekord, och jag räknar kallt med att jag vaknar under fredagen till att det återigen sålt en miljon till.
Jag har visserligen varit småsugen på Palworld ända sedan det visades upp. En Pokémon-klon med drag av Valheim och Animal Crossing samt en gnutta förstapersonsskjutarem känns ju som något man bara måste testa.
Ja, hur skulle det egentligen se ut med ett Pokémon där Pikachu, Snorlax, Magikarp och alla de andra var beväpnade till tänderna? Det lär vi aldrig få se, men kommer ändå bra nära med det kommande Palworld. Det utannonserades för något år sedan och fick massor av uppmärksamhet för sin unika stil där action, basbyggande och monstersamlande kombineras tillsammans med oväntat bra grafik (både tekniskt och designmässigt).
Under dagen publicerade vi resultatet av vår årliga tävling Sia spelåret som vi kört i snart 20 års tid med bara några få års uppehåll i mitten av 2010-talet. För mig som älskar att spekulera och tolka spelvärlden, är det bland det roligaste jag vet att få "tävla" i siandet mot er läsare.
Som du kanske minns inledde jag en kampanj i början av nuvarande generation (i detta fall i betydelsen lanseringen av Playstation 5 och Xbox Series S/X). Målsättningen är att kunna köpa den av Playstation 6 eller Xbox Next som släpps först för halva priset. Detta skulle jag åstadkomma genom att spara en 50-lapp - vilket motsvarar ungefär en halv pizza - per månad i en helt vanlig svennefond.
Har besökt vår kungliga huvudstad under den gångna helgen för att hälsa på familj. Väldigt trevligt, men jag noterar återigen kontrasterna mellan Norrlands inland och Stockholm, som kanske är som allra störst just nu. För som Petter skrev i sin blogg härom dagen har det snöat något alldeles makabert senaste dagarna.
Började skriva på en ny blogg om en het diskussion om Halloween efter att ha lyssnat till outhärdligt gnäll. Högtiden firas som bekant nu på tisdag, men eftersom det inte är en helgdag har många passat på under den gångna helgen istället. Sedan många år är högtiden en självklarhet även i Sverige med tiggande små varulvar och häxor som ställer ultimatumet "bus eller godis", skräcktema i stadskärnorna, massor av fester, välfyllda butiker och liknande.
Jag spelade igenom Alan Wake när det släpptes för drygt 13 år sedan efter en lång och krånglig utveckling där spelet gjordes om från originalvisionen. Det var ett habilt skräckspel med lite småbökig spelkontroll, banala pussel och framför allt tjatiga strider. Den stora behållningen var istället presentationen och storyn som lyfte paketet.
Jag gillar Blocket, det är enligt min erfarenhet det absolut snabbaste sättet att få sålt sådant som känns lite udda (allt från ett vingligt sängbord, ett tiopack Ikea 60W-lampor eller den där hemska ljusstaken du fick i julklapp hittar köpare direkt). men... det är ju Sverige 2023 och det finns en känsla av småkriminell verksamhet överallt.
Jag läser att Microsoft är i full färd med att lansera ett Xbox-kreditkort, ett koncept som Sony tidigare gjort med Playstation och som även bland annat Razer och League of Legends försökt sig på. Det handlar kort sagt om kreditkort där dina inköp varje månad betalas månaden därpå, och där det vanligtvis finns något slags kickback inbakat som ger dig fördelat.
Mellan varven (tack å lov mycket sällan) hör jag folk utbrista något i stil med att de inte gillar pixelgrafik. För mig låter det direkt befängt, men det är ju alltid det här med smaken/baken. Till detta har vi yngre gamers som automatiskt ser pixlar som lite retro och därför väljer bort pixelgrafik, precis som jag själv sällan kollar stumfilm bara för att det var en annorlunda konstform. Det är helt enkelt för gammalt.
Idag är faktiskt en dag jag sett fram emot, nämligen första arbetsdagen efter semestern. Jag har trots allt förmånen att jobba med TV-spel, skriva om sådant jag brinner för och har fullkomligen underbara kollegor.
Idag (fredag) är sista arbetsdagen för mig innan min semester börjar nu på måndag. För min egen del brukar det betyda en längre resa, men denna sommar blir det inte så. Jag kan dock inte klaga utan åker till Florida i höst istället, så i år tänkte jag passa på att njuta mestadels hemmavid.
Om du någonsin lämnat hemmet, så har du såklart stött på hundägare. Jag är själv en sådan och har två fantastiska tikar som skänker massor av glädje på daglig basis. Så även idag. Men under eftermiddagspromenaden råkade jag och sambon ut för en lös hund, uppskattningsvis fem gånger större än vår och av betydligt biffigare ras.
• Ahsoka ser så bra ut - Disneys Star Wars-satsningar har varit en lite blandad kompott, men å andra sidan kom exakt inget alls när Lucas hade kvar rättigheterna. Jag är sammantaget ändå nöjd och Andor och Bad Batch andra säsong var suveräna, och Ahsokas senaste trailer lovar mycket gott
Jag har ju aldrig gjort någon hemlighet av att jag har cystisk fibros, en i grunden väldigt allvarlig sjukdom som i första hand påverkar lungfunktionen, men även har negativa konsekvenser för i princip hela kroppen. Som tur är för min egen del har jag en hyggligt mild version, som dock ändå leder till minst 90 minuter behandling om dagen samt runt 50 dagliga tabletter som måste tas, liksom åtminstone två intravenösa (dropp) antibiotikakurer per år på två veckor styck samt diabetes (ej typ 1/2, utan CF-relaterad sådan, en helt egen grej). Och blir jag sjuk… ja då jävlar räcker inte mancolds till för att beskriva vad som kan hända (jag har varit direkt döende vid fler än ett tillfälle), och mina värden är sannerligen inte vad de borde vara i något fall med lungor som en 65-årig gubbe.
Jag har aldrig i hela mitt liv blivit biten av en fästing. Faktum är att jag aldrig överhuvudtaget ens sett en fästing. Min närmsta kontakt med krabaterna är folk från söderöver som är nervösa för att gå i högt gräs.
För mig finns det ingen dryck som slår vanlig, iskall mjölk. Allra helst Åsens med runt 3% fetthalt, men jag hinkar glatt i mig även lättmjölk och mellanmjölk. Det går liksom inte att tänka sig att äta kanelbullar, Brago-kex, macka med jordnötssmör/sylt eller prinsesstårta utan ett nästan immande kallt glas.
Det här med civil olydnad är alltid en svår fråga. Är det någonsin rätt? Svaret är rimligen ja, utan det skulle få diktatorer ha störtats. Samtidigt kan jag inte säga att jag därmed tycker att det alltid är rätt heller. Det känns som att vi i dagens era känner oss allt mer berättigade att göra som vi vill, och det känns som även att det är få större TV-program idag där det inte dyker upp någon saboterande dåre med ett budskap de brinner för som de anser att alla andra bör ta del av.
Jag snubblade över dessa på Twitter tidigare idag och har inte riktigt kunna släppa dem. Jag medger villigt att det säger mer om mig än om det faktiska innehållet, men så har vi på Gamereactor alltid haft ett särskilt förhållande till just toaletter.
Under ett par år (mer?) upplever jag att folk varit oerhört negativa på sociala medier. Det finns en illvilja att misstro åsiktsmotståndare och argument av typen att man måste vara för och emot. Till det har vi en svindyr pandemi i bakhuvudet, en ekonomisk kris och ett förbannat onödigt krig i Ukraina (seriöst, åk hem Ryssland, lär er läsa landsgränser på en karta).
Rare påminner mig per Twitter om att det idag var fem år sedan Sea of Thieves släpptes, ett till synes märkligt spel som visades flitigt under Microsofts presskonfenser runt den tiden, men där ingen riktigt tycktes fatta vad det gick ut på. Dessutom var designen en riktig vattendelare och få trodde nog där och då att de bevittnade vad som skulle bli Rares förmodligen mest spelade titel någonsin.
Har dragits med täppt nästa i flera år på grunt av något så osexigt som en polyp. Under torsdagen blev det äntligen dags för operation och ta bort skiten. Det görs under narkos, och jag blev för andra gången i mitt liv sövd (i sig en ganska fascinerande upplevelse).
En av mina absolut äldsta och bästa vänner, Jabbañero, verkligen älskar Diablo. Han trillade dit redan när det första spelet kom och sedan dess är det en serie han följer slaviskt. Diablo Immortal är givetvis inget undantag och han lirar flitigt och lägger endast motvilligt ifrån sig mobilen längre perioder än sju-åtta minuter och dödar mobilbatterier på ett sätt som får dem att framstå som engångsprodukter.
Imorgon vid den här tiden är det som bekant 2023, och jag har en veckas semester att se fram emot då jag tänkte passa på att försöka beta av lite back-logg med spel (som vuxit oroväckande mycket av reorna). Som sig bör när det nalkas nyår tänkte jag blicka bakåt lite – framåt har jag ju redan gjort – och kora det som varit bäst under året för min egen del.
Jag har flugit en hel del den här hösten, både privat, i jobbet och av andra skäl. Att flyget haft det tufft under pandemin råder det såklart ingen tvekan om och flygplatserna har bantats och skurits ned, medan flygen lagts i malpåse. Men sedan en bra tid tillbaka finns inga restriktioner och även om Covid-19 fortfarande är ett problem, har samhället i stort gått tillbaka till något mer normalt.
Jag och tanten köper med oss ohemula mängder grejer från USA varje gång vi reser dit. Ofta åker vi med två praktiskt taget tomma resväskor (innehållandes två mjuka resväskor) och halvtomt handbagage. Sedan fyller vi upp fyra stora resväskor till maxgränsen på 50 pound styck, maxar handbagaget samt kompletterar ofta med något mer ändå. Och det brukar likt förbannat vara tajt, trots att vi alltså reser hem med över 100 kilo packning.
Även om jag verkligen älskade det första Metal Gear Solid (och Metal Gear till NES för den delen), så var jag aldrig något stort fan av del två efter att man lämnat båten bakom sig. Jag ville bara få spela normal stealth med en kedjerökande Solid Snake i sina bästa år.
De av er som är födda på 70-talet eller åtminstone kanske tidigt 80-tal, minns kanske att nyheter förr i världen ofta kunde ha fraser liknande "Tass rapporterar att..." följt av fullkomligt bisarra och verklighetsfrånvända grejer. Om inte, har du kanske sett miniserien Chernobyl på HBO där Kreml med järnnäve styr vad som får och framför allt inte får rapporteras om olyckan.
Jag gissar att jag inte är den enda som följer utvecklingen i vår närhet efter att Ryssland startat sitt vanvettiga krig mot Ukraina. En horribel tragedi på många sätt, där rubriker som att en tremånaders baby under helgen strykit med av rysk terrorbombning blivit vardagsmat. Det kanske läskigaste är att se med vilken frenesi ryska botar och medlöpare sprider konspirationsteorier och försöker skapa osäkerhet, rykten och alternativa tolkningar av det som händer.
• Surrealistiskt med drottningen. Hon har haft ett gott liv såklart och 96 års ålder är sannerligen inget att skämmas över. Däremot kapas något slags direkt livlina till det förflutna. Vi snackar alltså om en drottning som suttit vid makten runt en tredjedel av tiden USA överhuvudtaget existerat och hon hann träffa 13 av landets presidenter. Att säga att Elizabeth varit en institution är att underdriva.
Det blev alltså Liz Truss som tog över efter Boris Johnson sedan denna avgått i förtid. Om detta tänkte jag inte tycka till, däremot om det faktum att det finns en person på Twitter med ett konto som heter just @LizTruss.
Det var såklart chefredaktör Petter Hegevall som började med vinjetten Mäki tar två, men jag kan såklart inte neka till att han varit rätt ute varje gång han kört den. Det är verkligen prylar som jag skulle vilja ta två av.
En av de poddar jag är mest noggrann med att faktiskt följa varje episod av är Filip och Fredriks. Oftast ligger jag några veckor efter och betar av dem en efter en när jag får tid över. Under dagen lyssnade jag på ett avsnitt från förra månaden, där de bland annat nämnda hypnos, och Fredrik tog upp den anekdoten när de båda testade hypnos i programmet Boston Tea Party.
Jag reser till Florida (och USA) så snart jag får chansen. Jag var där för någon vecka sedan, åker till New York i oktober och sedan Florida i mars. Mycket resor att se fram emot, vilket är ganska erxakt hur jag vill ha det.
Igår var det en av mina favoritdagar på året, nämligen sommarsolståndet. Den tiden på året när planeten bestämmer sig att det får vara nog med sommar och påbörjar resan motg längre och kallare nätter. För mig som fullkomligen älskar hösten och vintern, är det givetvis en av de bästa dagarna på året.
Kände att det hänt så mycket senaste tiden, som nog egentligen borde få egna bloggar - men kräver för mycket eftertanke av mig. Därför kör jag lite snabba tankar igen.
Jag gillar Idris Elba, på ganska precis alla sätt och vis faktiskt. Trots det drar jag mig inte för att här och nu anklaga honom för att vara en lögnhals. Orsaken är en intervju med skådespelaren hos New York Times om filmen Sonic the Hedgehog 2, där han bland annat pratar om hur han spelade när han var yngre.
• Få har väl missat att Ryssland fick ett enormt krigsfartyg sänkt av Ukraina. För oss som föddes på 70-talet och minns de helt vanvettiga nyheterna från TASS (Rysslands informations- och telegrambyrå, om ni sett serien Chernobyl vet ni hur rapporteringen ofta lät) känns det makabra skitsnacket välbekant. Rysslands båt har nämligen inte blivit beskjuten. Den sjönk tydligen på grund av en brand (man kan ha synpunkter på usel konstruktion här, vill jag lova, om misstag får krigsfartyg att sjunka) och hård storm (även om alla som vet hur man kollar vädret på internet kunde se att det var hur lugnt som helst i området). Trots det fick en ansvarig general sparken, vilket alltså tycks betyda att Ryssland nu sparkar folk på grund av dåligt väder. Jag saknar ofta 80-talet, men just dessa Sovjet-osande lögner hör inte till inslagen jag drömmer om.
Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag har cystisk fibros. En sjukdom som framför allt påverkar lungorna, men även resten av kroppen. Det här har gjort att jag haft mer sjukhuskontakt än de flesta. Vi snackar i princip varje vecka i ett eller annat ärende.
Det har nu gått ett och ett halvt år sedan jag inledde mitt projekt med att köpa antingen Playstation 6 eller nästa Xbox för halva priset genom att spara en futtig 50-lapp i månaden. Med dagens galna inflation (som lär bli betydligt värre i år, tyvärr), räcker det inte långt och måste väl kunna klassas som en spottstyver som knappt ens räcker till en anständig popcorn på bio.
Så har alltså svenska komikern och skådespelaren Sven Melander gått ur tiden, 74 år gammal. Att älskade kändisar trillar av pinn är såklart alltid tråkigt, men för min egen del kändes det här lite mer... personligt. Då har jag aldrig sett Melander annat än som hastigast på Arlanda en gång, men för mig som är uppväxt under det så kallade DDR-Sverige känns han som en del av sådant som gjorde livet roligare.
Förra året satt jag och kikade på releaselistorna inför 2022 samtidigt som det på nästan daglig basis kom besked om nya blytunga förseningar. Det stod alltmer klart att 2022 på pappret skulle bli det bästa spelåret genom alla tider, något jag inte riktigt trodde på och författade dels bloggen "2022 kommer bli det riktiga 2021" samt även "2022 blir den taktiska förseningens år".
• Vi publicerade vår recension av Tunic idag. Det fick ju en överraskningslansering i veckan och ingår dessutom med Game Pass. Våra spanska kollegor är helt saliga och tycker det är ett sant mästerverk - så jag blev tvungen att testa. Och... tiden fullkomligen flög iväg. Jag kan absolut inte sätta något betyg ännu, men vill du ha något Zelda: A Link to the Past-inspirerat med en rejäl egen twist så är det Tunic du ska satsa på. Jag tror vi har en modern klassiker på gång.
Det var bisarrt redan när al-Qaeda attackerade World Trade Center år 2001. Internet var bara något år gammalt för gemene man och nyheterna spreds direkt. Otaliga följde händelseförloppet live på TV och såg när folk mördades på de mest bestialiska vis.
Om jag inte missminner mig alldeles har jag varit på Gamereactor i 20 år denna månad. Inte så illa pinkat. Jag minns när Petter ringde mig och ville att jag skulle vara med på ett nytt projekt och vi satt hemma hos honom och spånade. Kul, bra minnen, och jag är oerhört stolt över allt vi åstadkommit under två decennier.
Det är förbaskat mycket om Rysslands attack på Ukraina just nu, av goda anledningar. Att se gråtande människor förlora allt och panikslagna barn skiljas från sina föräldrar som vill skicka dem i säkerhet, är såklart ingen höjdare.