Är på jobbet nu och har lite avslappningssvårigheter när jag ska berätta historia eller bara föra en konversation. Mycket hackande i grammatiken bla. Överdriver kanske en smula nu. Har i försig inte jobbat här så länge så jag fattar ju att alla känner varandra lite mera + att tjejer har lite mer att säga än mig som är enda killen (på rasten).
Just nu befinner sig en sotare hos mig. En sotare som råkar vara en ur min gamla gymnaiseklass som var på mig. Ingen som jag överhuvudtaget har haft avsikt att höra av på snart 4 år.
Tidigare denna veckan satt på ett svenskt fik här i Sydney. Blev ganska länge. Vanlig vana när kaffe och te är påfyllningsbara. Senare kom det in en kille, en svenstrailiensare. Han var född i Sverige men uppvuxen i Australien tydligen. Hans svenska var inte den klockrenaste, men dialekten kändes väldigt svensk, något man inte vart med om förut=svensk brytning men inte flytande i svenska. I vilket fall så stannade han lika länge som jag gjorde på stället. Under tiden han gjorde det så gjorde han ett antal försök till att få till det med männsikor, något han inte lyckades med särskilt bra utifrån vad jag såg. Under hans vistelse så visades tydliga tecken på att något var fel inom den skallen.