När jag intervjuade Wreck-It Ralph-skaparna Rich Moore och Clark Spencer (Phil Johnston var inte tillgänglig) berättade Moore att det var en utmaning att göra en uppföljare till den TV-spelshyllande Disney-succén och menade bland annat att man behöver en bra anledning för att expandera filmvärlden. I fallet med Ralph Breaks The Internet föreföll det sig enbart naturligt att ta steget vidare till Internets oändliga värld efter att ha personifierat arkadhallen och det märks tidigt att filmskaparna inte bara vet vad de gör - de älskar det, fullständigt.
Äntligen! Uppföljaren till Brad Bird-klassikern The Incredibles är här efter 14 år och det var en ren fröjd att återbekanta sig med superfamiljen Parr i denna fartfyllda och spektakulära tvåa. I en tid där Marvels och DC:s trikåklädda brottsbekämpare räddar världen på daglig basis känns Brad Birds Bond-doftande värld som en uppfriskande actionsemester och den här gången är tonen mer lättsam än sin föregångare; samhället har fortfarande svårt att acceptera superhjältar i sin vardag efter ett kostsamt slag mot mullvadsgubben från förra filmen och detta tvingar familjen att retirera, men en entusiastisk mediapamp startar en politisk kampanj för superhjältars rättigheter och väljer ut Elastigirl som representant för de "illegala". Pappa Bob, som kämpar med att dämpa sin kraftiga avundsjuka, tvingas stanna hemma för att se efter ungarna.
Rick & Morty och Archer i all ära, men Netflix-exklusiva Bojack Horseman - om en avdankad sitcomstjärna som försöker bli berömd och älskad igen - är just nu den oslagbara kungen av mörk, västerländsk animation. Och nu är den hett efterlängtade fjärde säsongen äntligen på ingång.
Om ni bor under en sten och har helt missat denna nyhet, så har Samurai Jack äntligen återvänt till tv-rutan efter flera års tystnad. Samurai Jack var en barndomspärla vars kamp mot demonen Aku aldrig fick ett ordentligt slut - tills nu. Och det är skäggigare, blodigare, argare och bättre än någonsin.
Det är inte ofta man stöter på en film så skicklig, så intelligent, så finslipad, så... perfekt. Den här filmen är perfekt. Eller ja. Så nära perfektion en film kan nå, åtminstone.
Ibland stöter man på en film som för ett ögonblick gör en så salig att man likt, Jehovas Vittnen, vill terrorisera människors dörrklockor för att berätta hur frälst man är.
Ibland stöter man på en film som för ett ögonblick gör en så salig att man, likt Jehovas Vittnen, vill terrorisera människors dörrklockor för att berätta om hur frälst man är.
Dags att testa nya bloggformatet då. I år firas de 50 år jubileum av klassiska science fiction serien Doctor Who. Förra månaden hade jubileumsavsnittet The Day of the Doctor premiär och nu till juldagen ska The Time of the Doctor sändas där vi tar farväl av skådespelaren Matt Smith som huvudkaraktären och välkomnar Peter Capaldi i rollen som den tolfte Doktorn.