Hurra! Igår spelade jag ut Dishonored: Death of the Outsider och som vanligt när jag spelar Dishonored-spelen så tog det mig längre tid än vad många har tålamod med. Folk pratar om att det är ett 5-timmarsspel. För mig tog det cirka 20 timmar. Så går det när man hukar sig igenom alla banor.
Dishonored var ett spel som föll mig i smaken direkt, då jag älskade designet och det kreativa uppmuntrandet. Att smyga omkring i staden Dunwall var en riktigt trevlig upplevelse, och att jag ser framemot uppföljaren som verkar släppas nu i höst lär nog inte komma som någon förvåning. Men det är inte bara Dishonored 2 som är att vänta, utan Bethesda har nu avslöjat ett par andra underhållningsmedium som serien kommer dyka upp i.
Om drygt en vecka släpps Dishonored: Definite Edition, ännu en remaster. Under samma vecka släpps även remastern till Gears of War som det har varit väldigt mycket diskussioner om under senaste tiden. Mycket av uppgraderingarna av grafiken har visats upp där utvecklarna berättat hur de putsat både på ljuseffekter och karaktärers och omgivningens utseende.
De senaste dagarna har jag varit som besatt. Besatt av det överdjävulskt återspelningsbara Dishonored. Det är utan tvekan det bästa stealth-spelet som någonsin gjorts. Speciellt med tanke på att det fick mig att vilja spela det- är ingen fan av smygande i vanliga fall. Men varför har jag spelat igenom det nu 3 gånger på raken (inklusive Dauds expansioner)? Vad är det som fungerar? Jag samlade tankarna i några små enkla punkter.
Sällan som jag köper spel för fullpris och ännu mer sällan att jag köper i spelbutiker oftast blir det nätet. Men annars går jag väldigt ofta till GameStop och ibland Game där jag rotar bland alla svindyra spel. Finns oftast något guldkorn för en ruskigt låg peng i höstacken vissa fåtal gånger.