På förhand såg det väl inte jätteljust ut. Müslikakor låter ju inte precis supersexigt när man står där i kakhyllan bland giganter som mandelkubb, vaniljdrömmar, wienerbröd och den där allsmäktige kanelbullen. Samtliga legender i sin respektive genre av konditorikonst och med sina förpackningar sedan länge upphissade i taket, pensionerade för all framtid som de stora bland fikabröd. Trots det föll valet av dagens kaffekompanjon på de där små müslikakorna från Gille, fulla av russin, nötter, havre, pumpakärnor och annat så kallat bös. Det kändes inte som receptet på en smaksensation direkt men nyfikenheten tog helt enkelt överhanden då jag aldrig sett dem förut och den lilla mängd som låg ensamt kvar på en liten pall i livsmedelsbutikens ena hörn gjorde mig rädd att jag skulle missa min chans att mumsa ogillande på dem för alltid.