Det började med att djuraktivister och veganer uppmuntrade en minskad konsumtion av animalier och föreslog veganska alternativ istället. Att försöka minska på andelen kött i maten är jag helt med på (åt Linsbiffar senast igår), men att försöka sätta skuldkänslor hos köttätare genom att framställa oss som inhumana (att vi dödar djur) är skrattretande. Hur länge har vi inte ätit kött från boskapsdjur? Det är väl snarare mer mänskligt att följa de traditioner som följt med oss i generationer än att bryta cirkeln som förenar oss? Och hade det inte varit för artificiella kosttillskott hade vi varit tvungen att konsumera kött för de nödvändiga B-vitaminerna. På så vis är vi inte helt självständiga från animalier rent naturligt. Jag förstår att vi står inför ett stort problem och att vi måste bromsa den negativa utvecklingen av växthusgaser. Men det är fel att beskylla oss som vildar och skuldsätta oss med offerkänslor.
Jag insåg för en tid sedan att min kropp och hälsa är på väg i helt fel riktning. Jag antar att gratis kilona som kom med mitt förhållande har tagit ut sin rätt. Men jag ska inte sitta här och skylla enbart på det, jag har helt enkelt struntat i att reflektera över vad jag stoppar i mig. Så enkelt är det.