Jag har suttit och tänkt mycket runt detta lovande omgångsbaserade strategispel. Inledningsvis var jag lite skeptisk till kortsystemet, min rädsla var att det skulle vara ett fundament för mikrotransaktioner. Nu känner jag att det kan faktiskt bli bra. Av det som går att se både från videos och bilder så verkar Firaxis ha tänkt till vad gäller stridssystemet. Istället för systemet i Xcom 2 har dina hjältar ett slumpartat antal val av attacker och förmågor inför varje omgång. Detta tror jag kan skapa en spännande dynamik i vad, när och hur under striderna.
Jag vill verkligen ha en Spider-man 4 med Toby och Raimi i spetsen, jag vill ha Dunst och hela karusellen. En äldre spindel med wife and le kidz som en fullfjädrad familj med alla möjligheter det skapar. Tror verkligen det kan bli hur bra som helst. Eller så är jag bara ute på min cykel.
Då var det dags igen! Efter det kulturella jättefenomen som stavas: Avengers: Endgame är det dags för Marvel att gå tillbaka till sin grund och ge oss ännu en solofilm i deras massiva universum. Trots att Endgame kändes som ett perfekt slut på vad man nu kallar för "The Infinity Saga" så har Marvels överhuvud (och allas våran husgud) Kevin Feige gått ut med att det faktiskt är Spider-Man som får äran att avsluta den 11 år långa historien. Passande på ett sätt att Marvels största hjälte (och min personliga favorit) får avsluta denna era av filmer och leda oss in i nästa, men samtidigt lite av ett antiklimax. Endgame lämnade mig ju mätt och belåten, så det är lätt att fråga sig hur lilla Spider-Man ska kunna väcka suget på mer Marvel när vi just fått den saftigaste biten i hela filmserien.
I slutet av våren korade vi vad vi anser vara Marvels bästa hjältar (30-21/20-11/10-1). Listan toppades (såklart) av Spider-Man och en del av motiveringen var att han hade det bästa fiendegalleriet. Så lagom till premiären av Spider-Man: Far From Home har vi nu korat de tio bästa skurkarna som Spidey stått öga mot öga med. Du läser listan här på sajten i början av veckan!
Jag vet att varken Marvel Ultimate Alliance eller uppföljaren är några mästerverk. Långt ifrån. Tvåan går väl knappt ens att beskrivas som ett bra spel. Ändå har jag sedan tvåan lanserades sett fram emot en uppföljare. När det för många år sedan ryktades om att ett tredje spel i serien var under utveckling blev jag såklart förhoppningsfull. När Team Ninja visade upp deras Nintendo Switch-exklusiva uppföljare i början av året blev jag dock besviken. För det här var inte alls vad jag hade väntat mig.
Frukosten är lika smaklös som alltid. Den långa sömniga färden till skolan är sig lik. Solen skiner och vinden smeker mitt hår på sedvanligt vis. Precis som vilken onsdag som helt, men ändå inte. Det har kittlats i magen likt en tonårspöbel på väg ut till sin första dejt. Fru fortuna hade nämligen begåvat mig med biljetter till premiärföreställningen av Avengers Endgame och jag satt likt en pojkvasker dagen innan julafton och räknade entusiastisk ner timmarna till visningen.
Intresset för Avengers: Endgame är ju som bekant enormt och det går väl knappast att lura i någon något annat. Till och från frågar jag till och med mig själv om längtan efter en film någonsin varit så här stor. För nu tar resan på många sätt och vis slut. Tio års skapande av ett filmuniversum når sin ände, och skriver första kapitlet för nya berättelser. Man kan tycka vad man vill om Marvels filmer men det går inte undkomma det faktum att detta är rysligt imponerande och det kanske mest utmärkande i modern tids filmhistoria.
rätt bra, ändå. Förhandsmaterialet har knappast fått mig att dansa av längtan och jag såg därför aldrig jättemycket fram emot Captain Marvel. Självklart var jag ändå och såg den igår och jag gillade den. Brie Larson kändes klockren i rollen som Carol Danvers och jag älskade buddy cop-stilen mellan henne och Nick Fury. Jag tyckte dessutom att filmens politiska budskap var helt lagom och kunde därför uppskatta de feministiska inslagen som inte på något vis kändes krystade. För är det något jag varit trött på så är det den infekterade politiken som Black Panther och Captain Marvel drabbats av och anser inte den höra hemma här.
Första trailern såg ju rätt okej ut. Som jag då skrev tyckte jag det hela såg lovande ut och var inställd på att andra trailern skulle berätta mer om filmens handling. Det är trots allt ett koncept Marvel kört med så länge jag kan minnas nu, men Captain Marvel tycks bryta det mönstret. För jag förstår inte mycket alls. Carol Danvers letar efter svar om vem hon är, samtidigt som hon ränner efter skrulls? Det hela ser mycket rörigt ut och jag hade velat se mer av Mendelsohns skurkroll och gärna mer av Ronan the Accuser (som vi bara ser ryggen av i två sekunder).
Då var det äntligen dags att spela detta super hypade spel. Jag hade bestämt mig först för att inte köpa det spelet men ju närmare release dagen kom desto mer sugen på det blev jag och tillslut blev det ett köp även för mig. Jag måste ändå säga att jag är glad över att jag gjorde det. Spelet är galet stort och det bjuds på en sjuhelsikes story. Det är bara en sak som stör mig lite, alla dessa sidequests. Sure, man behöver inte spela dem MEN det är väldigt svårt att låta bli och eftersom det är så sjukt många sidequest så blir det ofta att storyn läggs på sidan för en stund. Och som jag sa det är helt upp till spelaren själv om denne vill köra sidequests eller ej men om man vill som jag, ha en stark spiderman behöver man nog göra det ändå. Spelet är trotts detta väldigt välgjort och man känner sig verkligen som den maskerade spindel hjälten när man svingar sig från hus till hus. Av mig får spelet 9/10.
Det har alltid varit en dröm att närvara under film- och serieproduktioner, ända sedan jag studerade manusförfattande för ett antal år sedan. Det är ju en helt annan upplevelse att se manusblad förvandlas till verklighet, så ni kan tänka er hur exalterad jag blev Netflix bjöd in Gamereactor till en exklusiv turvisning av den brännande heta Daredevils-säsongen - och jag fick i uppdrag att resa hela vägen till New York för att träffa seriens skådespelare och utforska vad den nya säsongen har att erbjuda.
Jag ska erkänna att jag fortfarande är ungefär lika taggad på Venom som jag var när filmen utannonserades. Det vill säga inte alls. Jag tror nämligen inte på Sony och att de kan bygga ett universum runt välkända ansikten med relation till Spider-Man. Inte har jag heller imponerats av de trailers som släppts för filmen vars effekter sett urusla ut. Jag kan bara hoppas att slutresultatet är betydligt bättre. Tidigare i veckan bokade jag hur som helst fredagsbiljetter för mig och mina bröder (som är betydligt mer peppade än vad jag är) och förhoppningsvis har jag fel angående filmens kvalitet. Förhoppningsvis är Venom en riktigt mustig film som behandlar karaktären väl och som gör det svårt för mig att hålla kroppsvätskorna i styr.
Jag minns fortfarande hur ett leende la sig över mina läppar när den sista scenen i Avengers: Infinity War byggde upp inför Captain Marvel. Jag har länge väntat på att få se en film med Carol Danvers och när jag steg ut i den sköna vårkvällen från Växjös biograf var jag sanslöst peppad (och förstörd i.o.m. filmens slut). Det smärtade dock att Ant-Man and the Wasp var nästa film att släppas för i all ärlighetens namn kan ju ingen ha sett fram emot den efter Infinity War. Nu visade det sig att det också var en bra film, men intresset för Captain Marvel har inte minskat.
Jag införskaffade spelet i Fredags och har verkligen suttit och nötigt spelet hela helgen, jag klarade ut storyn igår och jag måste verkligen säga att det är nog det bästa superhjälte spelet jag spelat. Riktigt bra och välskriven berättelse och röstskådespelarna är riktigt duktiga. Jag vet inte varför jag känner såhär nu i efterhand men jag skäms verkligen nu över filmerna, dom är brutalt urusel jämfört med detta spelet och det är rätt sjukt hur ett spel kan passera dessa filmer, speciellt Tobey Maguire rullarna.
Jag har spelat flera timmar av Insomniacs tokheta Spider-Man nu som släpps sjunde september. Jag får dock inte säga ett smack om spelets kvalitet men tänkte meddela er om att en recension är påbörjad. Recensionen
Avengers: Infinity War har verkligen stulit all uppmärksamhet den här våren. Jag fullkomligt älskade Deadpool och borde därför varit hur laddad som helst inför uppföljaren men inte ett minsta sug har jag känt. Jag höll till och med på att glömma att premiären var idag men lyckades som tur var komma på det i mitt filosoferande under morgonduschen.
Helt ärligt vet jag inte varför jag skriver den här recensionen då jag är smärtsamt medveten om att jag kommer låta som en trasig skiva. Lika bra att komma ut och direkt konstatera att jag blev riktigt imponerad av Infinity War. Likt vad många andra före mig har sagt är det galet hur bra Russo Bröderna har lyckats trycka in den stora superhjälte entouragen utan att den känns spretig. Tvärtom var den väldigt sammanhållen och fokuserad. Det tror jag till stor del beror på att de beslöt att inte låta alla hjältar befinna sig på samma ställe utan låta lite olika konstellationer bege sig iväg på småäventyr för att uppnå målet att besegra Thanos. Något som jag var orolig över inför filmen var att många karaktärer skulle känns forcerade, att de endast var med för saken skull utan att faktiskt bidra med något. Men på något magiskt sätt får alla sin tid att skina och ha sin funktion. Det är också väldigt skönt att de inte är några hjältar som presenteras, alla har redan blivi väletablerade i sina egna filmer så de kan hoppa in och göra sina grejer direkt.
Jag minns fortfarande den där kvällen i oktober för fyra år sedan. Kenny och jag var på besök i Kalmar för att kika på Gone Girl och när vi efteråt klev ut i höstmörkret var det som att kliva in i en helt ny värld. Marvel hade nämligen avslöjat sina planer för de kommande åren och vi blev alldeles kollriga när vi högt för varandra läste om Inhumans, Doctor Strange, Black Panther, Captain Marvel och Avengers: Infinity War. Det var för främmande folk ingen vacker syn, men det var en stund fylld av eufori. Nu, fyra år senare, är tiden kommen. Imorgon anländer Thanos för att ge våra hjältar den tuffaste striden de hittills stött på.
Det var ett tag sedan som jag skrev här inne så får väl komma med en liten uppdatering. Det slog mig idag att SF Bio har ändrat så att man som Bioklubbmedlem nu kan använda sina klubbpoäng direkt via hemsidan och boka biljetter.
Som jag skrivit förut har mitt intresse för Black Panther varit väldigt litet. Filmen har känts oerhört ointressant på förhand, även om jag alltid trott att den kan bli bra eftersom Ryan Coogler regisserat den. Av olika skäl hann jag aldrig se den igår på premiären utan fick vänta tills idag. Lyckligtvis var den bra och inte en besvikelse likt Thor: Ragnarok.
Marvels första film för i år närmar sig. I april är det dags att (förhoppningsvis) avnjuta Avengers: Infinity War för att sedan ta del av Ant-Man and the Wasp i juli. Nu i februari är det hur som helst T'Challas stund att skina i sin egna film. Hans medverkan i Captain America: Civil War var en av de delar som jag gillade bäst och har således sett fram emot att se mer av hjälten. Jag är dock inte så längtansfull som jag hade velat vara.
Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av Marvel vs Capcom-serien. Jag har dock tillbringat en hel del timmar tillsammans med den senaste titeln i serien (som är helt okej). Att någon gång ibland ta en match online är ganska skoj men tyvärr finns det för mycket med spelet jag hatar. Storyn är en enda stor axelryckning, röstskådespelet är under all kritik men framför allt är designen hemsk.
Jag har sett den ett par gånger nu. Fem, sju, nej, snarare tio gånger vid det här laget och det lär nog inte sluta där. Jag har suttit och pausat sekund för sekund för att suga åt mig så mycket som möjligt. Vad jag tycker om den? Ja, självklart är jag lite partisk men jag tyckte den var toppen (till skillnad från en del av redaktionen). Det finns dock delar jag inte gillar.
Exakt en vecka tog det för mig och kolla igenom hela rubbet som faktiskt levererade hela säsongen. Jag nämnde i en tidigare blogg att jag var rädd för att tretton avsnitt skulle bli för långt men faktum är att alla avsnitt kändes vettiga. Däremot är jag inte överförtjust i serien, men det känns åtminstone skönt att den inte bestod av filler som tidigare Marvel-serier gjort.
Jag kanske inte borde vara lika taggad som jag faktiskt är. Netflix-serierna har bara blivit sämre för varje ny serie som släppts vilket såklart inte bådar gott för morgondagens premiär av The Punisher. Serienörden i mig vill däremot se mer av Jon Bernthal som Frank Castle och jag hoppas det blir riktigt köttigt. Bernthal blåste mig aldrig av stolen men jag anser nog att han gjorde ett hyfsat bra jobb i andra säsongen av Daredevil. Enligt kritikerna verkar han dessutom vara en av höjdpunkterna med serien vilket såklart gör mig lite extra nyfiken.
Jag trodde faktiskt inte jag skulle behöva säga det. Jag har ända sen man avslöjade att Taika Waititi skulle regissera Thor: Ragnarok haft stort förtroende för filmen. Som jag redan påpekat förr är han min favoritregissör inom komedigenren och räknade med att han skulle leverera en Marvel-film som inte liknade någon annan. På sätt och vis stämde väl också det men slutresultatet blev inte vad jag hade hoppats på.
Jag hade helt glömt bort att Marvel arbetade på en New Mutants-film. Den nya trailern som letade sig ut på nätet för bara minuter sen gjorde mig dock otroligt sugen. Trots att jag fortfarande vill se att alla rättigheter av karaktärer återgår till Marvel kan jag bara applådera åt Fox för att de vågar utforska olika filmgenrer. Ghost Rider eller Blade har ju aldrig varit särskilt otäcka och därför ser jag väldigt mycket fram emot The New Mutants som blir en skräckfilm och inte en typisk superhjältefilm.
Det fullkomligt kryllar av TV-serier från Marvel just nu. Fem serier på Netflix, två serier på abc (tidigare tre med Agent Carter), en på FX och nu en på FOX. Inte lär det bli färre heller då Punisher förväntas släppas någon gång i år men även Runaways kickar igång i november på Hulu. Att hinna se allt känns som en omöjlighet men ändå trotsar jag det omöjliga och kikade på de två första avsnitten av The Gifted.
Det är många serier baserade på serietidningar som slåss om vår uppmärksamhet nuförtiden. Förr var Smallville ganska ensam om det men idag sänds det hur mycket som helst. Arrow, Preacher, The Flash, Supergirl, Agents of S.H.I.E.L.D., Daredevil, Legion och mycket mer. På grund av tidsbrist har jag fått ge upp många av serierna och nu till höst ser det inte ut som att jag kommer följa en enda TV-serie baserad på DC. En serie som jag garanterat inte lär följa är dock Inhumans.
Lite mer än två år har gått och alldeles, alldeles strax är väntan över. Jag är lite som ett barn kvällen innan julafton som knappt kan ligga still i sängen. Jag är väldigt förväntansfull och ser med glädje fram emot att se vad man lyckats koka ihop med Netflix-hjältarna. Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist ska alla samsas om en TV-serie där Sigourney Weaver spelar skurk.
Bättre än väntat! Jag ville verkligen att Homecoming skulle bli en underbar film som toppade tidigare Spider-Man-filmer men försökte ändå hålla nere förväntningarna. Jag tippade på en film som på sin höjd förtjänade 8/10 men fick mer än så.
För att ladda upp inför morgondagens premiär av Spider-Man: Homecoming laddade jag idag hem VR-upplevelsen till min PS4. Av de bilder jag tidigare sett från spelet såg det inte särskilt bra ut och så här i efterhand kan jag konstatera att det inte heller var särskilt bra.
Jag misstänker att många av er redan vet vem det är. Efter att Miles Morales dök upp i slutet av trailern till Spider-Man PS4 har jag dock sett en del som inte har någon aning om vem killen är. Varför blir fans exalterade? Jag tänkte ägna den här bloggen åt att förklara det lite kort för er som har noll koll på karaktären.
Sony tycks inte vila en sekund med deras planer inför sitt egna filmuniversum. Igår meddelade Sony Pictures att Tom Hardy är bekräftad att spela Eddie Brock/Venom men trots att valet av skådespelare inte är annat än positivt finns där inget intresse hos mig överhuvudtaget. Min önskan är fortfarande om ett enat filmuniversum och detta är ytterligare ett steg i fel riktning.
Som jag nämnde i min tidigare blogg var jag igår iväg för att se uppföljaren till Guardians of the Galaxy. Man kan väl säga att det var mer av samma, vilket inte var något negativt i mina ögon. Jag var hur som helst underhållen ända från början till slut och det var länge sedan jag skrattade så gott åt en film.
Efter en lång, lång väntan är dagen kommen. Biljetterna är bokade och ikväll tänkte jag göra ett biobesök för att se hur bra uppföljaren till underbara Guardians of the Galaxy är. Kritikerna har sagt att den innehåller mer av samma som ettan vilket jag nödvändigtvis inte ser som något negativt.
Man kan argumentera för att spelen från Telltale är urvattnade och att valen bara är illusioner, men nog är de alltid underhållande. Bortsett från Minecraft: Story Mode har jag vid det här laget spelat alla spelen de släppt sedan The Walking Dead. Att säga att alla har varit toppenbra vore att ljuga då jag blev djupt besviken på bland annat Game of Thrones och till viss del Batman. Ändå tvekade jag inte en sekund på att införskaffa Guardians of the Galaxy när de utannonserade det ett par månader tillbaka. Det är ju trots allt Marvel.
Samlingen har åter igen utökats lite. Eftersom hemsidan jag beställde ifrån hade en toppenbra rea kunde jag inte hålla mig från att beställa hem några böcker som jag i slutändan sparade flera tusenlappar på. Denna gång blev det en hel del från DC Comics men såklart smög det även in lite från Marvel också. Dessa böcker beställde jag:
Som ni kanske vet så skrev jag igår att Logan hade ett litet teaser från den kommande uppföljaren till Deadpool. Tyvärr så visade den inte när den hade premiär i Sverige och den skulle bara visa i USA.
Jag har redan sett Logan sen den hade premiär i Onsdag och har inte haft tid att kunna ge en åsikt än för att jag har varit upptagen med andra saker och kunna komma tillbaka här.
Webhallen hade 1 kvar i lager. Nedsatt från 6990:- till 2990:-. Jag kunde inte låta bli, jag kunde inte låta den glida ut näven på mig, jag har länge velat haft den i min ägo. Så idag kom den hem; Hot Toy's Diecast variant War Machine från Marvel Studio's Iron Man 2, det följde även med extra delar för att kunna göra om den så den ser 'battle damaged' ut, men jag föredrar det rent och snyggt så att säga! Och jag är kort sagt förälskad, mycket mer finns det inte att säga.
Tidigare idag fick vi nyheten om att Square Enix skulle avtäcka något Marvel-relaterat under dagens gång och för lite mer än en halvtimma sedan dök en trailer upp. Här avslöjas det att företaget kommer att släppa ett spel vid namn The Avengers Project som kommer att utvecklas av Crystal Dynamics som är främst kända för Tomb Raider. Vad det är för typ av spel framgår inte men av beskrivningen att döma så låter det som att det handlar om ett onlinespel. Vad tror du?