The Witcher 3 är på god väg att bli ett av mina fem favoritspel någonsin, antagligen på tredje plats. Under ett litet sidouppdrag alldeles nyss så råkade jag på en blodig hög med ben och köttslamsor. Och på den? En liten fluffig vit kanin som bekymmerslöst skutta runt över kvarlevorna. Det kunde givetvis vara en slump att detta liknar ett scenario från världens bästa komedi - Monty Python & The Holy Grail- men efter noggranna undersökningar med svärd, armborst och eldsvåda blev det uppenbart att kreaturet var odödligt. Mina hedniska handgranater fungerade inte heller men vid det laget var jag övertygad om att enbart en helig bomb skulle kunna besegra monstret. Som tur var lät den mig vara med det kändes verkligen som om jag bara var en sekund från att få skallen avslitet.