Jag noterade att utvecklarna av The Callisto Protocol pratade varmt om hur de designar sin AI. De vill att den ska inte bara kännas smart utan också överasska spelaren. Ett exempel på det var att monstren inte alltid kommer frammifrån utan kan ta ventilationssystemen inte helt olikt fienden i Alien Isolation och anfalla dig från olika håll. Jag gillar detta och även om det inte förvånar mig att denna genre just är intresserad i hur datorstyrda fiender beter sig är det lovande. Vi har haft många exempel på hur skräckspel skapar intressanta beteenden hos motståndarna.
Jag och sambon har som tradition att spela Supermassives skräckspel tillsammans då vi båda gillar skräck och äventyrsspel. Until Dawn håller jag fortfarande högst av deras projekt, men även The Dark Pictures-sviten har sina förtjänster, helt klart.
Då var Halloween kommen, vilket jag kanske ska passa på och önska er en trevlig sådan. Vid dessa tider, när hösten dessutom blir alltmer mörkare så kan det vara lite mysigt att utsätta sig själv för skräck. Jag är personligen inte någon större skräckfantast, mestadels för att jag är oerhört lättskrämd, men till och med jag tycker att det ändå är lite mysigt med skräckkänsla inför Halloween. Det är nog vid den här tidpunkten samt veckorna innan som jag konsumerar som mest skräck eller annat som är Halloween-relaterat, oavsett om det är film, tv-serier, poddar eller böcker.
Jag har väntat på en uppföljare till Amnesia: The Dark Descent länge. Jag ansåg att Amnesia: A Machine For Pigs som var ett kompetent spel men inte riktigt spelet jag sökte. Så till min inte så stora förvåning, så ser Amnesia: Rebirth som utspelar sig i Algeriet som också omnämns i The Dark Descent riktigt lovande ut. Jag betvivlar att man behöver känna till något om det första spelet. Det här spelet av recensioner att döma ser ut som en ordentlig avrundning på studions koncept och speldesign. Det verkar som att de jobbat hårt på att förfina sin idag lite ålderliga stil av överlevnadsskräck som redan syntes i deras tidiga alster som Pnenumbra: Overture från 2007. Jag ser faktiskt fram emot att få öppna skrivbordslådor igen på ett så otroligt intuitivt och inlevelsefulla sätt som får alla andra spel att gömma sig.
Ja, det är inte Chucky. Men vi är ändå nöjda med vår senaste sketch. Gå in och se vad som händer när Kim har loppis... Varorna kanske inte RIKTIGT når den standard man hade önskat.
Min nya hobby är att titta på slasherfilmer från 1980-talet. Sedan tidigare har jag bara sett någon enstaka Friday the 13th och några till som jag inte minns vilka det är. En ny jobbkollega med god smak samt en lista jag hittade över de 290! slashers som släpptes under 80-talet är min guide.
"That's it?! The fuck was that shit?"sade några tonåringar när It comes at night tog slut och biografen lyste upp utgångarna. Eftertexterna rullade och de besvikna ungdomarna krävde att få pengarna tillbaka. Mot utgången fortsatte tjejerna att diskutera hur värdelös filmen var och vände sig sedan om till mig för att fråga om jag gillade filmen.
Jag hoppar in i ledet, jag vill också berätta om mina åsikter i Capcoms senaste skräckspel i bloggform. Inte för att jag egentligen har något nytt att säga om spelet än allt du redan läst eller spelat själv utan istället för att säga: Resident Evil 7: Biohazard är svinläskigt. Alltså så läskigt att jag nästan avlider läskigt. Innan du drar på mungipan och tänker "Sicken fegis han är" så säger jag det först. Jag är världens räddaste person, jag har sagt det massor av gånger redan, men det stämmer. Jag kan inte spela Alien: Isolation exempelvis, jag är till och med rädd för robotarna. Men Resident Evil är Resident Evil och det var en skyldighet mot en yngre Kim att spela igenom det. Herre min ge, vilket spel. I alla fall de första tre timmarna. Sex timmar och 23 minuter tog det för mig att komma igenom de skitiga Louisiana-äventyret första gången (cirka halva den tiden andra genomspelningen) och jag satt som på nålar ungefär 99% av den tiden. Pappa Baker, Mamma Baker, Farmor Baker skrämmer slag på mig fortfarande, varje gång jag blundar,
Jag har varit skeptiskt inställd mot Resident Evil 7 sedan jag spelade demoversionen i somras, och möttes av något som kändes och såg ut som precis alla andra moderna skräckspel utom just Resident Evil. Därför är det givetvis jättekul, och faktiskt en lättnad, att nu kunna säga att jag lyckligtvis oroade mig i onödan. Detta är ett riktigt bra spel, där man tagit flera steg i rätt riktning.
Ouija, en av de sämsta filmerna jag såg under 2014, handlade om ett gäng ungdomar som får kontakt med en andevarelse genom ett Ouija-bräde. Ni vet, ett sånt där alla deltagare håller på en lins som "rör sig" av sig själv över ett bräde med bokstäver för att bokstavera ord?
När jag fyllde år i lördags var vi och såg Fede Alvarez senaste skräckrulle med Jane Levy i huvudrollen, Don't Breathe och den var riktigt bra. Jag var en av de som verkligen tokdiggade deras Evil Dead-remake så när jag hörde att de teamat ihop än en gång för ännu en ruskrulle visste jag redan då att jag var tvungen att se den på bio.
Såg en trailer för en skräckfilm som kallas The Bye Bye Man idag. Och som den uppskattare av skräck som man är man ju tvungen att prata om den, även om jag inte har särskilt mycket att säga.
Jag och donnan firade åtta år tillsammans i helgen och det gjorde vi genom att gå ut och käka samt se Lights Out på bio. Och vi gillade den, även om vi var överens om att den kunde ha varit lite längre då den inte ens var en och en halv timme lång.
Brännans blogg om att han vill se en uppföljare till The Evil Within gjorde mig sugen på att ge spelet en chans till. Det lämnade mig inte med en bra eftersmak, om man säger så. Men jag minns samtidigt hur mycket jag hoppades på att spelet skulle bli något extra och jag minns att det hade sina stunder. Dessutom hörde jag att de patchat in möjligheten att stänga av letterbox-formatet så... "whattahell", tänkte jag. Vi kör ett varv till.
Kom precis hem från "The Conjuring 2" här i Västerås SF biograf. Jag hade höga förväntningar på uppföljaren till det läskiga originalet. Jag kan säga att jag är riktigt nöjd med rullen. Den gav mig kalla kårar. Kanske till och med bättre än ettan. "James Wan" är fan kung och det går rikigt bra för den snubben. Han ångar på bra nu. Gjort flertalet stabila filmer. Insidious rysarna är bra, dock inte lika välgjorda som "the Conjuring" rullarna.
Två systrar försvinner spårlöst och deras vänner möts upp på platsen det hände ett år senare för att hedra deras minne genom att... skapa intriger, göka och leka med Ouija-bräden. Festen som den här gruppen av odrägliga, puckade och hormonstinna tonåringar har för avsikt att ha är mest sannolikt den sämsta festen jag någonsin sett hända. Alla är på olika platser, ett par tjejerna kan inte ens vistas i samma rum utan att börja klösa varandra i ögonen (väldigt respektfullt mot de försvunna systrarna, för övrigt) och av någon anledning tänker inte en enda av dem tända en enda lampa - för då hade det ju inte blivit något skräckspel.
Sättet som det numera nedlagda Silent Hills utannonserades på förra årets E3 kommer jag alltid minnas som en av de häftigaste PR-stunten i spelhistoria. I en värld där vi matas av förhandsinformation, DLC-planer och säsongspass redan innan vi får en första trailer för spelen var det ett uppfriskande drag från Konami och Kojimas sida.
För inte så längesedan, igår närmare bestämt, varvade jag Zelda: A Link Between Worlds. Det är verkligen ett toppenspel och har du ett Nintendo 3DS ska du definitivt ge det spelet en chans.
Någon gång förra veckan bestämde jag mig för att se någon ny serie som jag aldrig tidigare har skådat. Fastnade därför för American Horror Story som verkar väldigt bra.
Eller ja inte japanskt i den bemärkelsen att det är skapat i Japan, men att det är baserat på japanska folkmyter. Här är en snabb "recap" som en av spelutvecklaren återberättar:
Fredag den 13:onde olycksdag indeed för idag ska jag börja spela Anna - Extended Edition. Vet inte så mycket om spelet förutom att det ska vara läskigt nog att jag kommer behöva stöd.
Det började lugnt när jag var på väg till Mount Massive Asylum, jag måste bara säga att jag verkligen inte gillar mentalsjukhus, dem är fruktansvärda. Någonting har ju gått helt käpprätt åt helvete här, det kan jag säga direkt. Ni som älskar skräck och redan har bränt igenom spelet vet förstås det här.
Jag är så fruktansvärt fascinerad av skräckspel, jag är fruktansvärt rädd också. Enda sedan det släpptes så har jag tittat på det, intalat mig själv att jag måste spela det här.