I år blev julen inte riktigt som det brukar vara. På både gott och ont. Det berodde på två saker: 1: Pappa var med och firade. 2: Min farbror låg döende på sjukhuset.
Det är med långsamma knapptryck och gråten i halsen jag skriver detta. Jag vill att ni ska förstå hur jag mår och kanske, bara kanske, kan jag hjälpa någon därute som går igenom något liknande. Att släppa in er såhär snabbt, medans sorgen fortfarande är så påtaglig är svårt. Jävligt svårt. Jag har en dimma i mitt huvud som gör att det är svårt att formulera sig och tårar i ögonen som gör det svårt att se det som väl kommer ut.