Jag har alltid varit allergisk emot när en riktigt bra bok ska filmatiseras och bli köpt av Hollywood. Det är oftast mer regel än undantag att regissören tar sig friheter med handlingen och oftast förvandlas han till en slags Hannibal Lecter som styckar sönder historien som skrivits av en författare som lagt ner hela sin själ på intrigen. Allt framför och bakom komplotten filas bort och kvar är en historia som saknar djup och innebörd och de som läst boken känner inte igen sig det minsta. Man blir liksom inte överlycklig när man får höra att en av ens favoritböcker ska filmatiseras för det är ju lite som att spela på lotto. Det är en på miljonen att de ska lyckas göra boken rättvisa och att du nöjd ska lämna biografen och säga att filmen var bättre än boken.
Det här med att spela om spel är något som jag sällan gör nuförtiden, inte för att jag inte vill spela om spel utan snarare för att med min gigantiska backlog är det svårt att motivera varför jag ska spela om ett spel istället för att tackla ett nytt. Samtidigt har det funnits stunder då jag varit extremt sugen på att spela om en gammal favorit, men generellt så blir detta inte av. Jag tror dock här att det gäller att hitta någon form av balans, vilket jag känner att jag helt har missat de senaste åren.
Året var 2013. Jag hade precis flyttat hemifrån och The Last of Us hade nyligen haft premiär. Alla spelade det utom jag men jag kunde ändå avnjuta äventyret eftersom Sean Plott "Day9" gjorde en playthrough på youtube.
Något är riktigt konstigt, jag har hakat upp mig totalt på zombie temat. I fredags spelade jag Dying Light för första gången och jag blev ganska överraskad hur roligt spelet var, känns lite som en Mirrors Edge Zombie Edition.
Under gårdagen meddelade jag med ett stort leende på läpparna att jag skulle bli ägare av en Playstation 4. Det dröjde inte ens 24 timmar innan jag fick ett SMS från posten som sa att jag hade ett paket att hämta ut. Just nu har jag hunnit packa upp allt och väntar på att uppdatering av systemprogramvaran ska bli färdig. Otroligt smidigt har det varit så här långt att sätta upp konsolen och ställa in inställningar och jag tvekar på att det blir mycket krångligare heller.
Nu har jag sugit på karamellen ett bra tag... I januari köpte jag ett Wii U - Zelda Wind Waker (HD Premium Pack). I april passade jag på att byta in mitt Xbox 360 med spel och tillbehör på GAME vilket gjorde att jag fick en saftig rabatt när jag sedan investerade i en Xbox One där. Idag, fyra månader senare lade jag en beställning på en Playstation 4 inkl. The Last of Us: Remastered för alla pengar jag fått i samband med födelsedag och körkort.
Den näst intill enväldiga vad-som-är-bäst-debatten rörande gameplay kontra storyn, är ofta ett hot topic inom vardagssamtalet hos spelentuaister. Oftast, men inte nödvändigtvis, gäller detta två grupper:
Jag älskar the Last of us. Men jag älskar nog ännu mer bra fanart av spelet. Här är en bild gjord av Eddy-Shijunku på Deviantart. Vackert gjord med bra skuggningar och känslan i bilden är fantastisk.
Dagen har spenderas med spel. The last of us, New leaf och det beroendeframkallande spelet hay day. Har inte spelat det på månader men nu har jag nästan spenderat hela helgen med att mata mina djur och sköra alla grödor. Beroendeframkallande ja. Sitta hela dagen och sälja saker på marknaden.
Det verkar som att Screen Gems kommer att teama upp tillsammans med regissören Sam Raimi, Spider-Man trilogin, Evil Dead, Oz The Great And Powerful för att göra tv-spelet The Last of Us till en film. Manuset görs av Neil Druckmann som även varit med och gjort spelet. Filmen är i så fall tänkt att precis som i spelet handla om Joel och Ellie. Så här sa chefen över Screen Gems i ett uttalande till Deadline:
"Moments ago, Neil Druckmann won the Writer's Guild Award in the Video Game Writing Category. Congratulations to him and the creative team! This is ND's third WGA win (UC2, UC3, and now TLOU)."
En briljant video som behandlar djupet av Naughty Dogs uppmärksamhet kring små detaljer, samt väcker några väldigt intressanta synpunkter. Du får inte missa detta!
Jag har inte bloggat så mycket sedan jag slutförde The Wire-listan. Eller, alls. Detta beror på att jag har arbetat på en C-uppsats sedan september och har varit strängt upptagen sedan dess. Det var nämligen inte lätt att komma igång med själva arbetet. Jag visste bara att jag ville studera något om emotionell framkallning och respons i berättelser genom ett antal perspektiv och teorier, men där stannade det. Jag slet mig i håret, vandrade mumlande omkring i min lägenhet och slog väggar av ren frustration i veckor för att jag inte visste hur jag skulle gå tillväga med min uppsats. Bara ordet "vetenskap" skrämde slag på mig; jag - som går i en manusutbildning på högskolenivå - kände att det inte riktigt var mitt område, samt att emotioner var ett osäkert ämne att forska sakligt.