Jag blir lite lätt provocerad när vissa påstår att Ocarina of Time har åldrats dåligt. Påstår man något sådan måste man samtidigt mena att 100% av alla N64-spel har åldrats dåligt, vilket jag inte heller håller med om.
I Immortals: Fenyx Rising pressas Zelda: Breath of the Wild in i Ubisoft-mallen i och det blir till stora delar precis det man kan förvänta sig. En öppen värld där allt intressant är utmärkt på kartan: massivs med uppdrag, massvis med sidouppdrag, massvis med saker att samla, massvis med förmågor att uppgradera. Har du spelat Far Cry, Watch Dogs eller Assasin's Creed vet du vad som väntar, den huvudsakliga (men inte enda!) skillnaden är att det här utspelar sig i en fantasy-miljö.
Ryktena kring att Nintendo kommer släppa en Nintendo Classic Mini: Nintendo 64 är väldigt stora. Framförallt sedan det senaste patentet som Nintendo hade lämnat in.
Var inne på Willys och skulle handla snabbt, på väg mot kassan ser jag något blänka. Jag vänder blicken och ser Level tidningen med Master svärdet på ett blänkande papper i guld.
Har äntligen fått chansen att spela några timmar av mästerliga The Legend of Zelda: Breath of the Wild till Wii U. "Varför det när det finns Switch?", tänker du kanske, och den frågan är såklart befogad. Jag har ju Switch och det är till den jag spelar Zelda och älskar varenda liten sketen sekund av det, möjligen undantaget att all utrustning tycks vara byggd av våt wellpapp och jag tvingas genomlida engelska röster istället för de överlägsna japanska.
Zelda, jag älskar dig så. Från mina första steg i Zelda: A Link to The Past, tills jag några år senare av ren frustration inte kunde spela genom Skyward Sword (motion controls, best thing evahhhh), du har varit en stor del av min uppväxt. Visst, ibland är det extra svårt att omfamna dig och vagga dig till sömns. Tillägg som Navi, Fi och ett (minnesvärt) vattentempel är något vi alla anser oförglömliga...ähum. Men när nästa "3D-Zelda" snart kan finnas i butikhyllorna, hoppas jag verkligen att du sett över några mindre justeringar och skämmer bort oss med det mest minnesvärda äventyret i Hyrule, någonsin...på ett positivt sätt.
Det är absolut högst subjektivt vad som fångar ens intresse vid den första interaktionen spel och spelare emellan. Vissa vill in i den omedelbara hetluftens krutstänkande, blodbesudlande, romantiserande och navigerande av de snirkligaste av konspiratoriska korridorer. Andra drar sig gärna kvar i startområdets varma inneslutning för att idka navelskådning eller bemästra svärdets nobla konst, i kamp med ett stycke extra besvärligt buskage. Om man som i mitt fall uppskattar film med scener där det panoreras (enligt vissa provocerande länge) i ultrarapid över distyngda heder med pinande vind som enda ljudkuliss, lyriskt muttrande om att sådant här är skälet till att ens slå korpgluggarna på vid gavel om dagarna. Då hör man nog sannolikt till gruppering två.
Vår recension av Majora's Mask kommer tyvärr dröja lite till då jag kom igång med spelet först idag. Jag arbetar svettigt på för att ge er ett rättvist omdöme för spelet dock, och nu vet ni att den åtminstone är på gång.
Jag älskar Nintendo. Det kanske inte märks med tanke på hur sällan jag faktiskt skriver om deras spel i bloggen men det gör jag verkligen. Och väldigt få spel hamnar högre än Zelda Wii U på min personliga önskelista för 2015. Ocarina of Time står sig som det absolut viktigaste spelet någonsin för mig då det var först när jag spelade det som jag insåg hur spelmediet har potential till att bli något mer än bara ren underhållning. Spelen kan vara en portal som tar oss från den ibland trista verkligheten till nya, fantastiska världar. Från det vardagliga till det magiska.
Det finns många anledningar att hoppa på Nintendos bärbara tåg med mängder bra spel redan ute och mängder med spel vid horisonten. Här nedan finner ni min personliga auktion på en nästan splitter ny Nintendo 3DS XL med de bästa spelen till maskinen. Komplett paket, gjort för att börja spela direkt på, fruktansvärt billigt.
I februari införskaffade jag Zelda: A Link Between Worlds till 3DS efter att ha fått ett akut sug. Det fick jag eftersom jag vid den tiden var på skidsemester i Sälen och då hade med mig Zelda: OOT till 3DS och fastnade för världen och stämningen.
För mig som spelat de flesta Dynasty Warriors (de förökar sig med ungefär samma hastighet som Final Fantasy) känns det som en självklarhet att kommande Hyrule Warriors kommer bli riktigt häftigt. Originalserien brukar ha sina skönhetsfläckar, något Nintendo knappast kommer tillåta och ska man vara riktigt elak kan det rent av vara så att det är först nu vi får se hur bra konceptet egentligen är.
Skrev tidigare idag att köpbegäret var för stort för att motstå. Det blev en bärbar enhet ifrån Nintendo med ett spel till. The legend of Zelda: Ocarina of time. Första intrycken av spelet och jag är helt lyrisk
Det försvann liksom lite i skymundan, utannonseringen av ett helt nytt spel förlagt i Hyrule med Link i huvudrollen. En given miljonsäljare. Men så är det ju inget riktigt Zelda heller. Faktum är att spelet inte ens heter Zelda utan Hyrule Warriors och baseras på ett av spelvärldens hårdast mjölkade koncept - Dynasty Warriors. Och kritiken har inte låtit vänta på sig, och jag har just spenderat en bra stund med att debattera spelet med vårat fenomenale nyhetsankare Oliver Thulin som menar att det är rena dumheterna.