Något jag har i flera år misstänkt är att spelindustrin inte mår helt ok. Det är jag nog inte ensam om både ekonomer och experter har uttryckt lite oro även om den rent ekonomiskt är starkare än någonsin. Ändå ser vi stora problem med allt från konsumentskydd, arbetstider, exploratering av minderåriga, gambling, hazard spel inbakat i spel, dåligt skydd och manipulation och annat. Massuppsägningar nu senast hos Activision är bara ett litet exempel på hur anställdas värde i industrin inte verkar särskilt högt det är främst den nyheten som skapade ett intresse att skriva lite om tankar jag har. Dåliga skydd för anställda som ofta har hemska arbetstider och risk för uppsägning är för oss som läser om spel inte helt ovanligt att läsa om, även när företagen går bra, chefer som stoppar bonusar utan dess like i fickan samtidigt och berättar hur bra ekonomiskt företagen går just nu. Vi läser också ibland om att flera av jättarna inte ens betalar skatt utan gömmer pengar i skatteparadis och trots detta ser vi ändå mikrotransaktioner som förvandlat spelen till något mindre bra. Och missnöjet hörs även om spel sålt miljoner exemplar ändå inte möter förväntningarna.
I och med alla stora speltitlar som släppts/släpps i höst så har jag inte kunnat sluta dra paralleller mellan spelindustrin och skoltiden, där lärarna såg till att sista veckorna innan jullovet var så hektiska att man lätt skulle kunnat ha misstagits för en "Walker" från the Walking dead. Det var under dessa tider som mitt kaffeberoende började och man gjorde allt för att hinna med så mycket man kunde innan tiden tog slut.