... efter att få spela ett skönt retro spel till nes eller snes. Som ni kanske har märkt så är jag just nu i Assassins Creed serien i min backlogg och efter att spela igenom 4 Assassins Creed spel på väldigt kort tid så har jag nu börjat få kliningar i fingrarna efter ett skönt gammalt retro spel.
I en era som sprudlade av ikoniska figurer så som Teenage Mutant Ninja Turtles, Battletoads, Bikers Mice from Mars härstammar detta arkadspel, Cadillacs and Dinosaurs. Visst, det är inga direkta ikoniska karaktärer med i det spelet men det har ju freaking dinosaurier. Detta är ett beat em up spel likt final fight och streets of rage men det med dinosaurierna är att de kan anfalla både dig som spelare eller fienden.
Haha äntligen dags för en redigt otippad favorit hos mig. Detta spel ligger varm om hjärtat då jag älskar Banjo & Kazooie och DK 64, spelutveklaren rare var under den här tiden on fire och det visar de med ett av de bästa "vuxen" spelen för den eran. Conker's Bad Fur Day lurar vem som helst med sitt gulliga yttre men under ytan är det allt annat än gulligt!
Då var det dags för uppföljaren till Assassins Creed. Back in the days när det här spelet skulle släppas kommer jag ihåg att jag ej var såg sugen på att köpa det då jag tyckte första AC sög typ. Men så testade jag det och kunde verkligen inte släppa kontrollen. Jag var fast i 1400 talets italien och jag älskade det. Det var och fortfarande är ett av de bästa AC spelen, storyn i sig är värdig en diamant.
Då var det äntligen dags att tackla en av spelvärldens giganter. Detta gjorde jag med hjälp (eller ja om man nu kan kalla det hjälp) från min fru och hennes kusin. För varje gång jag klarar detta spel så blir jag mer sugen på att spela det igen. Det är en dragningskraft som gör så att man alltid vill komma tillbaka till det här spelet, ni förstår nog vad jag pratar om.
Äntligen dags för ett klassiskt ps1 spel, Hercules. Detta har en grym nostalgi över sig. Dock så är det inte mycket mer än nostalgiska minnen som får min glädje att komma fram för spelet lider av klumpig kontroll och konstiga hitboxes. Men även om detta är problematiskt så tar det nostalgiska värdet över och spelet levererar en otroligt glad och rolig spelstund.
Medal of Honor till xbox 360, ps3 och pc var tänkt som en reboot, något som skulle komma ikapp Battlefield och Call of Duty, istället blev det ett halvbra spel. Grafiken kändes gammal redan när det kom (i vissa lägen) spelet är fullt av buggar (även 8 år efter release).
Då var det dags att sätta tänderna i ett gammalt krig i ett gammalt spel. Detta var en av de första fps spelen till konsol men jäklar vad skoj det var. Även en annan sak som kanske inte är lika nice var den stela kontroll och den smått buggiga grafiken som ofta gjorde så att man fastnade. MEN Medal of Honor är fortfarande lika charmigt nu som då även om det inte har åldrats med stil!
Jag har redan spel #29 klart som är Medal of Honor (Ps1) och spel #30 som är Medal of Honor (Xbox 360) så då är frågan vilket spel röstar ni på som spel #31 av dessa fyra:
Att få spela ett sådant oerhört fint och detaljerat spel som dessutom utspelar sig i den svenska naturen är för mig ett rent nöje må jag lova! Längesen trollband mig ett spel som detta, jag rekommenderar verkligen detta spel till er!