NEJ.

Jag ska inte låtsas som något annat än det faktum att jag är extremt trött på tystnaden från Sony, vad gäller statusen kring deras konsolproduktion.
Jag har väldigt dålig insyn vad gäller orsaken till den otroligt taffliga lanseringen, och har full respekt på att det kan finnas helt rimliga orsaker till förseningar. MEN. Varför kan inte företag tala klarspråk? Varför dessa charader?
Jag förstår såklart att företag värnar om sitt anseende och inte vill erkänna misstag etc, men jag skulle personligen respektera företaget mer om det kunde vara öppen och tydlig med sin köpare om vad dom kan vänta sig. Om Sony hade sagt "Vi är ledsna, men pga av en brist på komponent X så kommer inte produktionen komma igång förrän 2022" skulle jag vara mycket gladare än vad jag är nu vid denna konstiga ambivalenta kommunikation som Sony bedriver. På deras instagram postas regelbundet taffliga försök till hype med inlägg som "Vilken är din favoritknapp på din Dualshock-kontroll" och "Finns det några HItman-fans därute?!", utan att på något som helst sätt kommentera alla tusentals personer som sitter utan bokade konsoler.
Skrattretande.
Bedrövligt.

Med detta sagt, vad vet vi egentligen om hur PS5-läget ser ut?
Jag har sökt efter svar men inte hittat någon handfast information.
Tar tacksamt emot svar, men är glad bara av att få dela frustrationen med någon annan.

Sen på tåget, jag vet. Men jag har verkligen inte haft råd med en ny konsol. Jag har, som ni kan läsa i föregående inlägg, klämt ut det sista ur trasan som är Xbox 360. TIO ÅR spenderade jag med den. Så många minnen. Oblivion, Halo, Gears Of War, Cod, Fable, GTA, Bioshock, The Darkness, Saint Row, Crackdown, Red Dead Redemption, Borderlands, Dead Space osv i evighet. Har spenderat så många timmar med olika spel och i chat-grupper med kompisar och skrattat tills ögonen tårades. Sen hade jag i en kort period ett PS3 där jag avnjöt titlar som MAFIA 2 och Heavy Rain. Dock hade jag inte råd att ha båda kvar..

Men som sagt var, sen på tåget är jag, men jag är med nu. Det känns bra eftersom att Sonys första konsol, efter att ha avslöjats under sitt omslagspapper på julaftonen 1998, totalt förgyllde min barndom. Efter det bytte jag dock spår ett tag med N64 och Gamecube (Vilket också var underbart), innan jag landade landade i en ps4 för nästa generationens konsol. Så efter ett decenium i Xboxens namn har jag nu gått cirkeln runt och äntligen är PS4:an nu på plats i mitt liv.

Äventyret inleds i Commonwealth då jag precis har djupdykt ner i Fallout 4. Vid sidan av det tänkte jag, i en kompis sällskap(!), dedikera några kvällar med Resident Evil 7. Efter detta har jag mycket annat att ta igen. Några givna är The Last Of Us, GTA V (Köpte till 360 men repig skiva stoppade mig halvvägs igenom spelet), MGS V, Horizon: Zero Dawn (Har spelat ett tiotal timmar på lånad konsol) och så kommer jag nog återuppleva mitt andra konsolspel någonsin med Crash Bandicoot: N. Sane Trilogy.

Men sen då? Ni som har ps4. Vilka spel rekommenderar ni? Tveka inte heller att lägga till mig på PSN där jag heter BluePube (Ehh.. Jag vet.. Ett namn som hängt med sen cirka 2007.. Paul Näsström borde väl funka i sökfältet..) .

GOD JUL OCH GOTT NYTT PS4!

Att "Blogga mer framöver" alltså.

Nåväl. Har ett par riktigt torra spelår bakom mig men är tillbaka bakom joysticksen. Tyvärr har jag haft det tufft ekonomiskt så jag är fortfarande kvar i förra generationen med min gamla trotjänare Xbox 360. Dock finns det fortfarande många kvalitativa spel jag inte har hunnit spela ännu, vilket gör väntan på PS4 mindre smärtsam.
För några dagar sen bockade jag av ett av dom när jag helt begeistrad kom till sluttexterna i Bioshock Infinate. Blev positivt överraskad av storyns otroligt höga ambitioner. Väldigt intressant på filosofiskt och metafysiskt plan, så pass att jag började spela om på direkten. Snart igenom igen. Först på Hard, vilket verkligen var svårt en hobbygamer som mig, och nu på medium för att kunna fokusera på att samla på alla bitar i storypusslet.

Vad har jag gjort mer? Jag har spelat trummor till soundtracket till ett av mina favoritspel genom tiderna: Spyro The Dragon. Fick det när jag var 5 år gammal till min första konsol Playstation. Blev paff när jag som tonåring för ungefär 7 år sedan spelade igenom det igen och fick se Stewart Copeland (Trummisen i The Police, för er som undrar) poppa upp som kompositör i eftertexterna. Fantastisk musik, även om det kan har varit så att Copeland ibland blev lite för exalterad av den nya teknologiska möjligheten att stapla en jädra massa MIDI-spår på varandra.

Ska skriva mer snart om lite annat spelrelaterat. Jag har bland annat börjat spela Dark Souls sisådär.. Ett halv decennium för sent, men ändå..
Jag har också fått ett extremt ha-begär vad gäller Katamari-spelen. Jag köpte Beautiful Katamari till 360 när det begav sig, och ångrar något grovt mycket att jag bytte in till förmån för någon skit i stil med COD eller liknande (OBS ÄLSKAR COD 4)...

Först en bild på XTC. Lyssna på dom. Ett av de bättre new wave-banden som funnits.

Men hur som helst, i korthet. Jag ska blogga mer här. Och i egenskap av musiker blir det mest om musik, men även om spel, film och annat smask. Ibland kanske det blir om tråkigheter och bajs, men som man säger, "den dagen, den sorgen".

För tillfället vad gäller spel håller jag enträget på med den sjuttielfte karaktären i Skyrim som skulle vara så unik och ämnad för oväntade otyg, men det blev som vanligt en smygande, backstabbade bågskytt med morteln ständigt i högsta hugg, precis som all andra gånger. Hopplöst. Ack så hopplöst. Jag är så förutsägbar.. Nästa gång får jag väl stoppa fetvadd under vänstra styrspaken så att jag inte kan huka mer....

Det var allt jag häva ur mig nu. Det får räcka. Nu vet ni. Mer bloggeri. Fullbördigt inlägg. Snart. Imorgon kanske.

To be continued, så att säga.

Jag trummar ju, som jag kanske sagt förr (länge sedan). Tänkte uppdatera lite på den fronten.
Jag går på en folkhögskola nu. För att få tid och ro att öva. Fast tiden har ju en tendens att springa ifrån en ändå. Idag hann jag iallfall göra en trumläxa som gick ut på att så snabbt som möjligt ta ut och spela in trummor till en existerande låt och spela in.

Jag valde "Schoolin'" av det brittiska pop-ekvilibristiska Everything Everything. Jag älskar deras musik och speciellt deras trummis Michael Spearman. Har förbryllats över hans eleganta men samtidigt bestämda sväng sen debuten Man Alive släpptes 2010. Det kan nämnas att jag gärna hade haft ett par veckor till att öva, för det är sannerligen inte helt lätt att få till det där särskilda svänget. Men här här ni ändå: Håll till godo!

http://youtu.be/6dBqccHSuUU