Ännu en tidning går i graven, den här gången en av Sveriges största hårdrockstidningar: Close-Up Magazine.

1991-2019

Det är bedrövligt. Tråkigt, tomt och eländigt.

Att tidningar tvingas lägga ned i dagens samhälle där internet är det enda som trollbinder människor med dagliga klick är inget konstigt men det är en kulturdöd som sveper genom Sverige just nu. Musikklubbar där man kan se liveband lägger ned (ibland tvingas de till det till och med av yttre påverkan...) och nu en stor musiktidning till. Vad händer med kulturen? Ska den förtvina till ickeexistens?

Jag har inte alltid läst Close-Up Mag men jag har prenumererat på tidningen det senaste året. Ibland har det varit för mig ganska ointressant innehåll om det inte funnits något att läsa om de band jag gillar. Jag är en enkel musikperson och söker inte hela tiden något nytt att lyssna på utan gillar att läsa om de artister jag håller som närmast mitt musikhjärta. Dock är ju alltid recensioner kul att kolla igenom och jag är oerhört tacksam över att mitt förra band lyckades bli recenserade i december 2014 i tidningen. Fint betyg fick vi också!

Sällan har jag varit så nervös som då när jag skulle köpa tidningen i butiken, kollade över recensionssidorna efter bandnamnet, såg det, klappade ihop tidningen i all hast, köpte den och drog hem för att läsa. Kort därefter fick vi även erbjudande om att få medverka på en samlingsskiva som alla prenumeranter fick vilket var jäkligt kul också.

Jag kommer sakna att inte kunna öppna upp en helt ny Close-Up framöver och känna den starka doften av trycksvärta. Sweden Rock Magazine luktar inte likadant... Men den köper jag ibland ändå såklart.

Tack för alla år, recensioner, texter och hårt arbete Close-Up!

Igår fick jag äntligen hem ett paket jag väntat på i veckor. Nya fräscha fodral med omslag för mina gamla Super Nintendo-kassetter.

Jag visste inte att man kunde köpa den här typen av fodral förrän ett par veckor sedan när jag kollade igenom en av Gaminggrannars sköna videor där Dave tipsade om sådana. En liten googling så hittade jag en butik som heter retrospelboxar.se som fick mig att slå till.

6 fodral med omslag samt ett skyddsfodral i tunn plast för att skydda den enda kartongen jag har kvar till alla gamla spel, nämligen boxen till Super Smash Bros till Nintendo 64. Den är dock inte med på bild. Dessa fodral kallas för UGC, Universal Game Case och i dom kan man förvara SNES-kasseter men även kasseter till Nintendo 64, Sega, Dreamcast m.fl. Ingen manual får plats men det har jag ändå väldigt få av.

Hur som helst så är jag supernöjd med resultatet. Det kostar visserligen en liten slant, nästan 100 kr/fodral med omslag inklusive frakt men det ser verkligen mycket trevligare ut med det här i hyllan än att gömma spelen i en liten låda, i en ännu större låda.

I slutet av september siktar jag på att besöka min första Restrospelsmässa, nämligen Retrogathering som blir i Västerås lördagen den 28:e. Jag är ingen storspelare av retrospel men får ibland nostalgikickar och köper på mig något spel, handkontroller eller tillbehör och fräschar upp mina gamla prylar med knappbyten och liknande. Jag växte ändå upp med Super Nintendo och Nintendo 64 så till viss del ligger spelen från de konsolerna mig varmt om hjärtat.

Metro Exodus var ännu ett spel jag inte skaffade på releasen men ändå såg fram emot att få spela. Så för någon månad sedan slog jag till och klickade hem det och har sedan dess spelat det sporadiskt för att slutligen i söndags spela ut det.

Jag är nöjd för det är verkligen ett klassiskt Metro-spel i helhet men med nya, friska inslag. Men jämför jag det helt med föregångarna så är det lätt att sakna de gamla tunnlarna i Moskva. Dock gör Exodus färden över Ryssland väldigt spännande med många olika miljöer som kräver att man utforskar hela sin arsenal av vapen och list. (Och för den som undrar, jodå, lite tunnelbanor får man allt krypa igenom i Exodus också).

Storyn var till en början lite av en besvikelse då jag inte var beredd på hur/varför Artyom och hans gäng begav sig ut på resa med tåg. Jag trodde att det skulle utspela sig som så att folket nere i Metron tillsammans bestämde sig för att ge sig av ifrån Moskva och upptäcka världen efter att de hittat tåget The Aurora men premissen blev istället ganska annorlunda. Bra i sig men väldigt olikt så som jag själv föreställt mig hur storyn skulle utvecklas ifrån Metro Last Light men efter jag lagt det åt sidan och insupit Exodus berättelse kändes det efter ett tag bättre. Storyn är jäkligt bra och man får träffa många spännande karaktärer längs med resan, karaktärer jag i varje fall brydde mig om.

Spelmässigt är det lite uppdaterat sedan tidigare spel också med vissa byten av knappar för att tända ficklampa, tändare och använda health kit t.ex. Har man spelat Metro Last Light precis före blir det mycket tvärtom-tänk men sen vänjer man sig. Annars känns skjutandet, grafiken, dialogerna och omgivningen väldigt bra. Det är kul att utforska landskapen i hopp om att finna utrustning man kan uppgradera innan man går vidare med uppdragen.

Också väldigt skönt att det inte är övermäktigt stora banor. Det är ingen "öppen spelvärld" som i Skyrim eller The Witcher 3 utan 4-5 olika banor där ett par är mer linjära än de andra. Över banorna kan man sedan röra sig oftast med båt eller bil vilket underlättade när man skulle utforska de större ytorna.

Utvecklarna ska också ha en eloge att de låter spelaren använda många analoga hjälpmedel. Att kartan inte är digital utan en riktig karta Artyom måste plocka upp och orientera sig efter. Man syns fortfarande på kartan och riktmärken syns också men ingen pil i marken eller notering mitt på skärmen säger vart jag ska ta mig. Det förstärkte inlevelsen på ett bra vis.

Jag vet inte än vart jag ska placera spelet betygsmässigt av alla 3 Metro-spelen. Spelmässigt känns Exodus bäst men sett till storyn och stämningen så är 2033 och Last Light lite tyngre, läskigare och mer stämningsfulla. Det var dock en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot en fortsättning!

När jag fick nys om A Plague Tale: Innocence blev jag genast nyfiken på vad det handlade om, hur dess gameplay skulle vara och om det verkligen skulle vara så bra som vissa skvallrade om.

Jag spelade igenom det under ett par kvällar ihop med min sambo sittandes bredvid som blev lika uppslukad som jag av stämningen, grafiken, det makabra och det vackra. Spelet var verkligen riktigt bra!

Det är som en blandning av The Last of Us och Resident Evil 4 där spelets gameplay i stort inspirerats av TLOU medan berättelsen mot slutet mer påminde om RE4 och dess antagonist. Jag gillade ändå vart storyn bar hän även om det var lite cheesy emellanåt.

Under spelets gång får man lära sig smyga mycket (något jag älskar i spel), använda en sling shot där man kan skada och även ha ihjäl fiender på olika vis samt manipulera sin omgivning med dess hjälp och finess.

Grafiken är dessutom helt superb med riktigt snygga skuggor/mörker och oerhört makabra och detaljfyllda skelett och uppätna lik här och var. Inget för den med känslig mage alltså.

Det som får spelet att vackla lite skulle vara de engelska röstskådespelarna som bryter lätt på franska. Det är med viss charm men även ibland lite halvdant uttryck som vissa repliker levereras. Dock inget som förstör helhetsupplevelsen.

Jag tycker absolut man ska ge spelet en chans.

Jag köpte det på Tradera och ångrar i efterhand att jag inte stöttade utvecklarna bättre så istället har jag skrivit lite korta recensioner med gott omdöme på nätbutiker där spelet finns samt den här bloggen för att sprida ordet.

Spela det för tusan och förundras över hur man kan både älska och hata en läskig flock med pestråttor.

Nyligen började jag spela om Fallout: New Vegas igen. Fantastiskt mysigt spel som det var närmare 8-9 år sedan jag spelade senast.

Ganska snabbt upptäckte jag att en del uppdrag, alltså inte rena quester, inte registrerades i min Pip-Boy mer än en enkel notering under misc.

"Den här personen vill att du pratar med den här personen på plats X om varför de har slutat köpa vapen"
Ingen notering på kartan, ingen questline att följa i min Pip-Boy. Endast en liten notering och därefter en fortsättning via dialogval när jag väl träffar rätt person. Absolut trevligt men ack så enkelt att tappa bort bland alla andra noteringar man plockar på sig.

Jag behövde ett block att skriva upp saker i insåg jag! Det var väldigt längesen jag senast behövde använda mig av papper och penna när jag spelade. Senast jag gjorde det omfattande var när jag spelade Year Walk år 2013 på mobilen. Ett spel som verkligen krävde mycket närminne och noteringar för att lösa kommande pussel vilket var skitkul.

När jag spelade Fallout: New Vegas när det släpptes hösten 2010 köpte jag även spelets officiella guide som jag följde slaviskt. Den har jag ej kvar utan sålde för ett par år sedan och nu för tiden är det ju så otroligt lätt att bara googla lite snabbt hur man ska lösa första motstånd i varje spel. Men det blir ju inte kul i längden att behöva googla varje liten enskild grej, speciellt inte när det enda som egentligen krävs av mig som spelare är lite ordning och reda med en penna och ett äkta noteringsblock.

Så jag drog ner till stan och köpte på mig ett läckert litet block och en billig penna och sitter nu och noterar säkert 2-3 saker varje gång jag spelar Fallout: New Vegas. Hittar jag en spännande dörr eller ett kassaskåp i en byggnad som jag ännu inte kan låsa upp på grund av min låga level så noterar jag det inför kommande spelsessioner. Det har plötsligt gjort spelandet lite mer roligt och inte bara ett hjärndött tidsfördriv.

Fallout 3 och Fallout 4 som jag också spelar lite då och då är även de perfekta spel för äkta noteringar vid sidan om. Kanske så även i kommande Cyberpunk 2077 och andra djupare spel framledes kan det behövas en notering då och då, förhoppningsvis. Det är ju faktiskt lite kul att bli utmanad av spelutvecklarna att man får tänka till själv och inte följa den där uppenbara pilen som bokstavligen pekar på nästa ledtråd ibland.

Gör du noteringar när du spelar vissa spel nu för tiden? Eller blir det enbart snabba Google-sökningar om du hittar saker du ej kan påverka när du spelar?