Jag äääääälskar God of War (2018). Det rådde därför aldrig några som helst tvivel om att jag skulle förhandsboka uppföljaren. I söndags kammade jag hem platinumtrofén och kan med andra ord säga att jag sett och gjort allting som finns att se och göra. Som väntat är God of War: Ragnarök ett fantastiskt spel och definitivt ett av de bästa jag spelat i år och även under de senaste åren. Med det sagt anser jag inte att det är precis lika bra som föregångaren och jag hade inte velat dela ut maxbetyg, utan hade själv delat ut 9/10.

Egentligen är ju God of War: Ragnarök bara mer av samma och det tycker jag inte är dåligt. Absolut inte. Däremot finns det ett par nya inslag men tyvärr anser jag att dessa nya idéer är anledningen till varför jag inte gillar spelet lika mycket som den tidigare installationen. Jag pratar naturligtvis om de tillfällen man spelar som Atreus på. Precis som i Marvel's Spider-Man när man spelar som MJ eller Miles är dessa delar helt enkelt inte roliga. Atreus är inte rolig att spela som i jämförelse med Kratos. När jag kom till Jötunheim slutade jag spela och rörde inte spelet på ett par dagar. Jag ville bara skippa skiten som saboterade tempot fullständigt. Varje gång jag axlade rollen som Atreus suckade jag högt då jag visste att jag nu hade minst en timme framför mig av ren tristess. 

Var står du i frågan? Gillade du att spela som Atreus?

Jag älskar Avatar och har aldrig förstått mig på kritiken. En strålande film från början till slut. Därför är det kanske inte så konstigt att jag varit brutalt taggad på uppföljaren. För en vecka sedan var jag i väg och såg den och bortsett från en fruktansvärd biopublik kan jag inte beskriva filmen som annat än en trevlig upplevelse. Med det sagt var jag inte fullt så nöjd som jag hade hoppats på att jag skulle vara bra, men det var helt klart en godkänd uppföljare.

Avatar: The Way of Water är verkligen fantastiskt vacker och jag uppskattade filmens fokus på att hålla ens familj enad när fienden knackar på dörren. Kosta vad det kosta vill. Däremot är dessa två aspekter dessutom det jag ibland hade lite svårt för. Att James Cameron ville ägna flera, flera minuter åt att visa vilken vacker film föregångaren var blev detta ganska uttjatat i uppföljaren. Det funkade 2009 men år 2022 blir jag inte lika imponerad av att se en uppvisning på fem minuter av miljöerna. Inte heller lyckades Cameron till fullo att få mig att bry mig om filmens nya karaktärer. Likväl var The Way of Water en riktigt underhållande, spännande och rörande film och jag ser därmed fram emot trean.

Mitt betyg: 8/10

Jag skulle ha bloggat om detta tidigare tänkte jag, men traumat har suttit i för länge. Till vardags tågpendlar jag ju till och från jobbet och för någon vecka sedan hade jag ingen mat hemma i kylskåpet. Det fick gå snabbt, tänkte jag (och det skulle det bokstavligen komma att gå). Jag är inte särskilt förtjust i Subway men eftersom det ligger i stationshuset tänkte jag att det fick bli så den här dagen. Sagt och gjort beställde jag en macka, tog bussen hem och satte mig för att äta. Jag började äta och jag åt med god aptit. Först ena halvan, sedan den andra. Allt åkte ned. Det kom dock bara att dröja en timme innan jag drabbades av en akut smärta i magen och ganska snart fick jag bege mig mot toaletten.

Väl inne på toaletten hann jag precis sätta mig på toasitsen innan helvete brakade loss. Fullkomligt. Jag fick nästan hålla mig i för att kunna hantera det. För slutade gjorde det minsann inte, utan jag satt där ett tag. Från att vara illröd i ansiktet till att några minuter senare vara helt likblek. Jag hade bara sett på mobilen att Petter hade försökt nå mig. Bråttom var det också, tydligen. Efter drygt en timme inne på badrummet orkade jag läsa meddelandet och hade endast ork att svara ''det har sprutat på rätt bra på toaletten'' efter att han fått vänta på mig. Om du fortfarande undrar vad som försiggick så vet du nu, chefen. Aldrig mer Subway.

Förra månaden sedan skrev jag om de spel jag såg mest fram emot den närmast tiden och nämnde då God of War: Ragnarök, The Callisto Protocol och Marvel's Midnight Suns. Förstnämnda är jag inte färdig med (även om jag gillar det starkt) och Callisto har jag valt att spara till ett senare tillfälle. Anledning till varför jag inte spelat mer av Ragnarök stavas dock Marvel's Midnight Suns. För efter flera förseningar har jag väntat tålmodigt och det var ett självklart val att förhandsboka den svindyra versionen Marvel's Midnight Suns: Legendary Edition.

Det ska sägas direkt att spelet ser bedrövligt ut rent grafiskt. Karaktärerna ser fullkomligt livlösa ut och inte blir det bättre av att en stor mängd av röstskådespelarna är horribla. Jag kan dock förbise detta då spelet i övrigt är helt fantastiskt, och det märks väl att Firaxis (XCOM) har lagt ned mycket kärlek på spelet. Den taktiska spelstilen är perfekt och jag gillar att bygga upp hjältarnas tillhåll och relationen till dem mellan striderna. Så pass mycket att jag helt enkelt inte kan lägga ifrån mig kontrollen. Det pratas alldeles för lite om spelet och jag råder dig helt enkelt att spela omedelbums!

Jag har inte varit förtjust i Call of Duty på många, många år. Likväl har jag testat de allra flesta som släppts (har svårt att minnas om jag ens skippat något). På förhand var jag inte särskilt nyfiken på Call of Duty: Modern Warfare II men bestämde mig ändå för att skaffa det och jag har ärligt talat haft svårt att lägga handkontrollen ifrån mig. 

Undern den gångna veckan har jag lirat en hel del onlinematcher och det ska sägas att det kändes tillfredsställande att hamna högst upp på tabellen redan under min första match (ja, låt mig vara lite mallig). Personligen anser jag att kartorna i MWII är de bästa på väldigt, väldigt länge vilket är en stor anledning till att jag inte uppskattat de senaste spelen nämnvärt. Det jag framför allt gillar med det nya spelet är dock kampanjen. Grafiken är alldeles utsökt och jag hade kunnat sitta och bara titta på mellansekvenserna utan att spela och vara det minsta missnöjd. 

Det känns minsann som att Call of Duty är på väg tillbaka och jag hoppas att serien fortsätter i den här riktningen. Har du spelat och vad tycker du?