Svenska
Blog
Inget Beyond Good & Evil 2 på E3

Inget Beyond Good & Evil 2 på E3

Skrivet av ica den 31 maj 2019 kl 09:03
This post is tagged as: Beyond Good & Evil 2

Den 5 juni är det dags för en ny livestream (deras femte) om Beyond Good & Evil 2. UbiSofts "Space Monkey Program" verkar tuffa på, och de kommer visa nytt gameplay och nya milstolpar som de har nått.

Det tråkiga är att de har valt att inte närvara på E3. De skriver att: "This year, as we are focusing on core development milestones, we will not be attending E3 2019." Det kan såklart betyda att vi får se någon liten trailer ändå, men mer än så lär vi inte få på E3. Om ni vill se hur långt de franska spelutvecklarna har kommit med BG&E2 så bör ni bänka er framför datorn kl. 6 den 5 juni.

HQ
Aladdin var bättre än väntat

Aladdin var bättre än väntat

Skrivet av ica den 25 maj 2019 kl 21:59
This post is tagged as: Aladdin

I dag såg jag Disneys nya blockbuster Aladdin på bio. Jag hade sett till att förutsättningarna var så gott som perfekta: IMAX-bion i Mall of Scandinavia med bästa sittplatser (mitt i mitten med extra benutrymme) och tillräckligt med popcorn och läsk för att stilla hungern hos en mellanstadieklass. Nu kunde inte ens en blå Will Smith sänka filmupplevelsen, eller?

Jag hade på förhand inga som helst förväntningar på filmen. Samtliga trailers har vittnat om en risig film med fruktansvärda rolltolkningar och töntig humor. Dessutom är jag inte mycket för musikalfilmer, även om jag uppskattar Disneyoriginalet.

Så, hur var filmen då? Helt ok, skulle det visa sig. Will Smith gjorde faktiskt en helt ok rolltolkning, och både Aladdin och Jasmine funkade. Det var några musikscener för mycket, och Jafar var otroligt töntig (hur kunde Disney välja Marwan Kenzari istället för Ben Kingsley som Jafar?!?), men annars funkade filmen. Den var relativt trogen det tecknade originalet.

Mitt betyg blir en sjua av tio. Den kunde definitivt ha varit bättre, men den var långt bättre än jag på förhand hade trott.

HQ
Valkampanjerna har kretsat kring rädslor

Valkampanjerna har kretsat kring rädslor

Skrivet av ica den 2 september 2018 kl 11:59
This post is tagged as: politik, val, rösta

Snart ska man promenera till valurnorna och göra sin medborgerliga och demokratiska plikt. Jag är fortfarande osäker på vilket parti som ska få min värdefulla röst, men den dimman hoppas jag lätta snart. Jag har dock tänkt på hur valkampanjerna och debatterna hittills har förts. Oavsett utgång i riksdagsvalet 2018 så har valkampanjerna kretsat kring rädslor.

S är rädda för SD och för att förlora makten, M är rädda för SD och för att S ska få behålla makten, MP är rädda för SD och klimatförändringar, V är rädda för SD och arbetsgivare, KD är inte så rädda för SD men är desto mer rädda för att åka ur riksdagen, L är rädda för SD och ryssen, C är rädda för SD och importerade gurkor, Fi är rädda för män och sunt förnuft och SD är rädda för muslimer och invandringen.

Alla partiledare, inklusive deras partisympatisörer, verkar totalt livrädda, och att orientera sig genom detta kaos är inte helt lätt. Till sist handlar det nog om vad man som väljare är rädd för. Finns det något parti som vill lagföra mot heltäckningsmattor, råttor och iPhone? I så fall har ni min röst.

#Gamestruck4: ICA

#Gamestruck4: ICA

Skrivet av ica den 25 juni 2018 kl 17:47
This post is tagged as: Diddy Kong Racing, Ocarina of Time, Zelda, Heavy Rain, Beyond Good & Evil

Jag har följt redaktionens lilla serie om spel som formade dem som gamers. Jag tänkte därmed göra detsamma.

Diddy Kong Racing

Jag hade suktat och längtat, lusläst förhandstitten i Super PLAY (och sedermera även recensionen) ett tjugotal gånger och drömt om spelet på nattlig basis. Jag hade just fyllt 13 år, och jag hade genom idel övertalning och propaganda fått mina föräldrar att gå med på att ge mig ett Nintendo 64, min första egna spelkonsol, tillsammans med Diddy Kong Racing i julklapp (ett lagom våldsamt spel tyckte min ömma moder). Det var inte helt utan förbehåll ska sägas, utan villkoret var att jag skulle betala halva kostnaden själv. Efter att ha offrat månadspengen till spargrisen under en längre tid blev till slut drömmen sann. På julafton 1997 slet jag upp konsolen, tryckte i scartkontakten i TV:n, pressade i spelkassetten och fattade kontrollen med mina små tonårshänder. Resten är, som man säger, historia. Diddy Kong Racing var och förblir ett fantastiskt spel, och enligt mig står det sig som världens bästa kartspel.

Heavy Rain

När Heavy Rain släpptes 2010 hade min son hunnit fylla fyra år. Jag tror att det kan ha bidragit till varför jag mådde så otroligt dåligt när jag spelade Quantic Dreams mörka deckarthriller. Att förlora sitt barn är en förälders stora mardröm, och den desperation som Ethan Mars kände när hans son blev kidnappad av "the origami killer" kunde jag sätta mig in i. Uppdragen som man ställdes inför för att rädda sonen var ofta mörka och tunga. Skulle man t.ex. mörda en okänd människa för att rädda sin egen son? Jag mådde väldigt dåligt spelet igenom, och Heavy Rain förblir det spel som har framkallat den största känslostormen hos mig.

Beyond Good & Evil

Det är någonting väldigt speciellt med det här spelet som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den underbara musiken bidrar till den suggestiva och underbara atmosfären, karaktärsdesignen är genomgående lysande och uttrycksfull och upplägget passar mig som handen i handsken. Men det finns något mer här, något som gör att jag håller det här spelet högre än så många andra spel. Jag antar att jag fick någon form av relation till Jade, Pey'j och de andra karaktärerna på Hillys. Det fanns en speciell värme hos karaktärerna som vittnar om att Michel Ancel och hans team verkligen la ner sin själ i spelet. Jag har i 15 långa år, sedan cliffhangern i slutet av spelet, väntat på en uppföljare. Det ser ut som att man kommer få vänta i några år till...

The Legend of Zelda: Ocarina of Time

Jag hade tidigare läst recensionen i Super PLAY av vad som ansågs vara det perfekta spelet. Grafik: 100/100. Ljud: 100/100. Spelbarhet: 100/100. Utmaning: 100/100. Totalt: 100/100. Min hypemätare hade sedan länge kokat över, och mina förväntningar var fullständigt orealistiska. Jag hade läst att Link var liten i början av spelet, och att han sedan blev stor, något som jag trodde skedde medan man spelade. Jag och min lillasyster granskade därför Link ett par tempel in i spelet, och nog tyckte vi allt att han hade blivit någon cm längre... Placebo bör inte underskattas. Jag minns förövrigt med värme sekvensen när Navi flyger in i Links sovrum (det enda rummet som finns i den gemytliga stubben som han bodde i), när man ägnade dagar åt att försöka slå sitt fiskerekord, alla strapatser med Epona och den fantastiska stämningen som präglade hela Hyrule. Ocarina of Time är fortfarande ett av mina absoluta favoritspel.