Svenska
Blog
En ny favoritfilm som är PERFEKT för sommaren

En ny favoritfilm som är PERFEKT för sommaren

Nu vet man att sommaren har anlänt på riktigt när man hittar nya guldklimpar man oftast aldrig har hört talas om innan. Dessa guldklimpar kan flera gånger bli favoritfilmer när sluttexterna rullar och för mig i alla fall, sker detta oftast på sommaren för någon outgrundlig anledning. 

Nå, låt oss börja med en film jag såg färdigt för en halvtimme sen som blev en "instant favorite". Den hade allt jag behövde i en film som är 90 minuter lång, den hade egentligen allt jag begär i en film överhuvudtaget. Jag talar "natur"-ligtvis om:

Long Weekend (1978) 

Ett gift par med ett komplicerat förhållande tar ut på semester i Australiens outbacks. De grälar ofta och tecken av otrohet, sorg och ilska färgar deras samtal medan vi försöker klura ut hur denna intrigen egentligen tog sin början. Undervägs märker vi snabbt hur hänsynslösa och känslokalla paret är mot djuren de bemöter på deras "välplanerade" campingtur. Mannen är ständigt upptagen med att skjuta fåglar, köra över kängurur, döda dugonger, hugga onödigt mycket ved och förolämpa sin upprörda fru. Kvinnan är nästan aldrig upptagen, utan ligger mest och solar, läser böcker, onanerar eller klagar över hur de egentligen borde lagt pengar på en lyxig semester i en mera stadsnära miljö med deras vänner än på diverse camping-redskap.  

Men detta är bara ett av flera frågetecken, filmen lämnar sig öppen för många tolkningar och är ett lysande exempel på hur en thriller oftast funkar bäst som en "slow burner". Den är nästan elegant i sitt sätt att symbolisera provokativa ämnen i scener som höjer blodtrycket och samtidigt ger dig en aha-upplevelse.

"Jaha, örnarna attackerar kvinnan för att hon kastade ett örnägg mot ett träd innan!" eller "Aha, naturen attackerar mannen för att han tidigare i filmen kastade en cigg helt nonchalant ur fönstret som därefter satte igång en låga i det torra gräset.."

Sedan funderar du en stund: "Detta måste symbolisera hur vi egentligen bara skadar oss själva om vi skadar djuren och naturen."

Med flera minnesvärda detaljer och en stabil röd tråd är detta en av de mest sylvassa satirer jag sett och samtidigt ett riktigt underhållande äventyr i både sol och mörker. Se denna en sen sommarkväll och njut av ett häpnadsväckande foto, en briljant sammansatt handling, finfina insatser av båda skådespelare, och en obehaglig men samtidigt tänkvärd film som utklassar Lars Von Triers Antichrist (2009) varje dag i veckan om vi snackar felfria tolkningar av naturens relation till människan. 

Det händer alltid något PRECIS när du vill att något ska hända och ändå är det alltid på ett oväntat och förvånande sätt. Var beredd för två chockar nära slutet som verkligen kommer från ingenstans. 

Detta är en grovt underskattad och bortglömd liten pärla som behövdes fiskas upp från djupet en gång för alla. Om du kan bortse från en någorlunda långsam start, kommer du få händerna fulla av rysningar, vrede, nyfikenhet och häpnad över filmens oförutsägbara natur.

Detta är något du INTE vill missa. 

Den påminner oss att mänskligheten inte är överlägsen naturen, den är endast en del av den. 

Finns att streama på: Amazon Prime eller Youtube med godkänd kvalité: Long Weekend (1978)

ciao.

HQ
Topp 5 - Favvo-skådisar

Topp 5 - Favvo-skådisar

Nu är det dags att lista en väldigt svår och personlig lista. Man behövde tänka till en stund innan man gjorde sina val denna gången kände jag. Let's not waste any time, här har ni vad jag anser i nuläget vara 5 av mina absoluta favorit-skådespelare:

5. Willem Dafoe

En gammal favorit. Man kan alltid vara tvärsäker på att Dafoe levererar när han spelar alla möjliga roller. Hans variation i val av roller har alltid varit imponerande då han har en otrolig förmåga att gestalta karaktärer i en personlig anda. Denna andan fungerar tydligen bra eftersom han har minnesvärda insatser i allt från Plutonen (1986), Antichrist (2009) och The Florida Project (2017) till American Psycho (2000) och To Live and Die in L.A. (1985). En skådespelare vi inte får ta för givet, en sådan talang som inte växer på träd. 

4. Joaquin Phoenix

Kanske den bästa skådespelaren i Hollywood just nu. I alla fall när det kommer till att gestalta intensiva karaktärer med en blick som ökar pulsen genom TV:n. Detta är en härstamme från en skådespelarfamilj som har bevisat att tålamod för framgång håller alltid om talangen finns där. Från mästerliga insatser i rullar som The Master (2012) och Joker (2019) till finfina tolkningar i filmer som Gladiator (2000) och Her (2013), Phoenix har gång på gång imponerat publiken med en ständig påminnelse att han tillhör eliten. Jag är taggad på nya Beau is Afraid (2023) där Mr. Phoenix spelar huvudrollen i en tillsynes intressant film. 

3. Robert De Niro

Klart gamle Robban ska ha en säker plats bland topp 5. Han är ju odiskutabelt den största skådespelaren sedan Marlon Brando som har markerat en inflytelserik närvaro på vita duken i över sex decennier (!) nu. Behöver jag ens rabbla upp rollerna som ni alla redan känner till? Aa okej då: Mean Streets, The Godfather Part II, Taxi Driver, The Deer Hunter, Raging Bull, The King of Comedy, Once Upon a Time in America, Brazil, Midnight Run, Goodfellas, Awakenings, Cape Fear, Casino, Heat, Meet the Parents, Silver Linings Playbook, The Irishman och Joker där Phoenix får dela scenrutan med en av hans och de flesta skådespelares största influenser:

Bob Da Mothafuckin Niro. ®

2. Philip Seymour Hoffman

Aahh.. Hoffman var som en frisk fläkt bland skådespelarna när han gjorde sin debut på 90-talet. Scent of a Woman (1992) blev en vändpunkt för den lovande nya Hollywood-stjärnan som förgyllde flera filmer med fantastiska insatser i samtliga roller han erbjöds. Boogie Nights (1997) var härnäst där han på riktigt bevisade hans helt unika talang och förmåga att blåsa liv i olika sidokaraktärer, både på filmduken och teaterscenen. The Big Lebowski (1998) bekräftade bara detta ytterligare och Happiness (1998) fortsatte på spåret. Efter The Talented Mr. Ripley (1999) och Magnolia (1999) tvekade nog ingen att hans minnesvärda sidoroller kommer tillhöra filmhistorien för alltid.. och efter Capote (2005), Synecdoche, New York (2008) och The Master (2012) tvekade nog ingen att hans minnesvärda huvudroller även kommer tillhöra filmhistorien för alltid. 

"Jag försöker göra en teaterprestation minst en gång om året, för att hålla igång lågan." en parafras från Hoffman där han beskriver hans skådespelarprocess. Han var en väldigt driven och flitig man som tyvärr led av den värsta mentala sjukdomen man kan drabbas av: missbruk. <br />
När han dog av en överdos, sörjde hela Hollywood och minst halva jordklotet med. Vi hade inte bara förlorat en lysande scenkonstnär med känsla och drivkraft bakom varje prestation, vi hade även förlorat kanske en av de varmaste personligheterna i filmbranschen. 

1. Laura Dern 

Plot twist!

Efter att ni sett de andra valen på listan kanske ni blev lite förvånade att inte en enda skådespelerska platsade in tills nu. Men Laura Dern, du förtjänar hedren att rankas som världens bästa skådespelare i mina ögon efter en huvudrollsprestation som är något du aldrig kommer uppleva på samma sätt igen. Hennes karaktär kommer bränna fast sig i ditt minne och förändras efter varje gång du ser filmen hon medverkar i. Denna rollen kommer ta med dig på en resa av sorg, humor, rädsla och vansinne. Man brukar säga att Inland Empire (2006) knappt kan kallas en film vid detta laget, mer en annan "state of conciousness" som du upplever i tre timmars absurdistisk scenkonst. Detta kanske för att David Lynch, regissören bakom alstret, mediterade varje dag utan manus och därefter filmade på direkten vad hans fantasi skapade för scener. Därför får du hålla i extra hårt om du ska se denna filmen:

It's gonna be one hell of a ride!

Laura Derns övriga skådespel-bedrifter kan du enklast hitta bland Mr. Lynchs filmografi. 

Tack och adjö! 

Vilka är dina topp 5? Jag är nyfiken, skriv, skriv och posta! 

HQ
Ett utdrag ur min romandebut

Ett utdrag ur min romandebut

This post is tagged as: roman, bok, debut, författare

EXT. UNIDENTIFIED ROAD 889955 - NOON

Car in nowhere land. 

INT. CAR - FAMILY

FATHER LOOKS IN THE REAR VIEW MIRROR AND SMILES AT HIS DAUGHTER. 

INT. VIDEO CAMERA - POV

DAUGHTER RECORDS DAD WITH A CAMCORDER. Son asks Chat AI about the meaning of life. 

Ext. WOODS - SIGN

”Fester’s Fun Camp” 

A court jester is visible on a sign, signaling the arrival of the Folk family.

They park in a spot where other vehicles and bicycles are placed. 

Leaving the car, their nostrils notice the distinct smell of forest air in June. Satisfied with the car ride, they approach the counter to get the cabin key. 

The cashier woman behind the counter looked like she hadn't seen the light of day in weeks. Her hair was greasy, her eyes sunken and dark, and her skin was pale and sickly. She didn't smile or greet them as they approached, just stared blankly at them.

"Hi, I have a reservation," Glenn said, trying to keep his voice steady.

The woman looked up at him and slowly reached for the guest book. As she flipped through the pages, Glenn noticed her fingers were long and thin, almost like claws.

"Cabin 12," she said in a monotone voice, sliding the key across the counter.

Glenn grabbed the key and stared at it blankly, like the woman did earlier. The key had a small symbol inscribed. It looked like a circle. Glenn made no further effort to understand the symbol and put the key in his pocket and left the ghastly woman without a farewell. 

“She seemed weird.” Jolie commented. “Don’t mind her. We got a cabin to find!” Glenn answered gleefully. After a nice little walk in the sunshine, the Folk family soon found themselves in front of the cabin they’ve been so eager to arrive to. “I won’t even enter the house before I get myself a nice tan” Jolie said with confidence and settled down in a chair at the left of the main entrance.

As the family settled into their chairs and opened up their books, the conversation quickly turned to their plans for the week.

Fortsättning följer..

VÄRLDENS BÄSTA F I L M

VÄRLDENS BÄSTA F I L M

Lånar Harrys stora bokstäver en stund, låt mig förklara..

Till skillnad från Mulholland Drive (2002) tänker du inte när du ser denna filmen, du känner den.<br />
 

Världens mest prestigefyllda filmlista (Sight & Sound) inkluderar båda verk av den bisarra mästaren David Lynch. Hypnotisk satir, provokativ smörja, sylvass karaktärsstudie, flummigt fiasko; kärt barn har många namn, du kan kalla den vad du vill men att den lämnar dig med ett INTRYCK är bättre än inget – oavsett om det är negativt eller positivt – men INTE neutralt. <br />
 

“Here is an undiluted, madcap splooge of purest grade-A cinema from our greatest and most uncompromising sui generiste, three aggressively nutsy hours long and so furiously self-involved, so hermetically sealed yet explosive and fascinating, so purely a movie and nothing else, that roping it into any category with other movies seems a dubious labour…"

“Lynch has finally and irrevocably wagon-trained deep into farthest Lynchistan without a map, and we can’t expect to see him return to civilization any time soon. Trapped in its own bell jar, Inland Empire – taking its title from the Southern California region not because it’s set there, but simply because Lynch liked the name – summons the likes of Bergman’s Persona and Fellini’s Juliet of the Spirits in its allusive structure and suggestions of a fracturing female psyche, but only because the movie behaves like a narrative deprivation tank, forcing you to scrabble for corollaries. There are no visible marks of influence, homage or even traditional psychology. It’s one of the rare films that teaches you – obliquely – how to watch it… Endurance of [its] length is pivotal: the free-associative chaos becomes its own context, and as a viewer you’re living in a rule-free cinematic space, where film is merely another form of consciousness, not an alternate reality you can forget as you occupy it.” (Michael Atkinson, S&S April 2007)

~Se filmen på EGEN RISK~

jag har varnat dig 🖐️ 

Återblickar - The Comeback! (feedback, tack!)

This post is tagged as: writer, moviegame fan, author, poesi, skönlitteratur, comeback

Dag -8

En återblick till hur stämningen var innan allt eskalerade. Allan och Anna hade bråkat. Hon blockerade hans nummer på telefonen då han vägrade öppna sin dörr för henne. 

Hon ville ha sin medicin och tillslut fick han nog av den öronbedövande ringklockan. När han öppnat, stormade hon in, tog sina saker och stack utan ett ordentligt farväl. Allan började plötsligt förstå vilket djup av hjärtesorg som väntar han och panikslagen springer han ut. Gråt i halsen och skrik efter hans övergivna kärlek leder till att han står i sin röda morgonrock på gatans kyliga asfalt med en desperat blick i ansiktet.

“Anna. Jag älskar dig. Stanna!” Allan blir hes av skrikandet. Anna reagerar inte en smula och följer med sin kompis bort. Bort från allt som har med Allan att göra. 

Han vänder sig och drar tillbaks till lägenheten. Först fick Allan vila, sedan fick han lida. Förvånad och med tårar nerför kinden, känner han plötsligt en lättnad som är svår att ignorera. Han känner att hon förmodligen inte kommer försvinna för alltid utan att det är temporärt drama. Detta hoppades han på, i alla fall. 

Allan ringde grannen Jimmy och frågade om han ville ta en cigarett. Det ville han, det var även Jimmy som hade släppt in tjejerna i lägenhetskomplexet då Allan ville sova ensam ifred. Nu ville han allt annat än att vara ensam. Han ville vara med Anna. 

Hur kunde han hitta tillbaks? 

Dag -7

Återigen en återblick.

Allan var desperat. Med darrande händer skrev han sms efter sms till en dödstyst Anna. Det stod “levererat” varje gång, men tystnaden verkade innebära det motsatta. “Varför svarar hon inte?” frågade Allan sitt medvetande. Han fick inget svar från det heller. 

Han hade inte lämnat lägenheten sedan gårdagens incident. I en svettig morgonrock låg han på sitt täcke och försökte sova; en temporär verklighetsflykt. Men hjärtat bultade för Anna och blodet rann från hålen hon hade lämnat. Ett brustet hjärta var inget nytt för denna grabb, men han hade tydligen glömt hur ont det kunde kännas ibland. Hans 24-åriga existens hade tyvärr inte hunnit skapa ett härdat hjärta eller ett elixir mot kärlekssorg.

“What doesn’t kill you makes you stronger” Allan suckade åt sin tanke oavsett om citatet var någorlunda relevant i nuläget. Han ville bara ha ett svar. Från medvetandet eller Anna. 

Mobilen vibrerade. Allans hjärteslag bromsades i ett kort ögonblick. Han läste sms:et signerat Anna. 

“Om du inte drar till Psyket, vill jag aldrig träffa dig igen.” 

“Psyket nästa!” tänkte Allan med ett förstummat leende. 

Och psyket nästa blev det faktiskt. Anna hade tydligen ringt Allans mamma Ingrid och berättat allt om de maniska episoder hennes kärlek hade gått igenom under de senaste veckorna. Ingrid hade därmed

bestämt att antingen flyttar Allan hem eller så hamnar han på psyket. Valet stod enbart i hans händer. 

 

Han valde psyket.