Svenska
Blog
Dagen efter.

Dagen efter.

Skrivet av Nineldo den 25 januari 2017 kl 08:41

God morgon på er alla!

Ja.... vad ska man säga? Känner mig nästan lite illamående så här dagen efter min första riktiga träff med Resident evil 7. Och ändå så blev det bara 2 timmars spelande.

Kan börja med att avslöja att jag inte hade modet att testa spelet med VR-brillorna. Fanns inte en sportkepa att dom skulle åka på efter jag sett hur miljön såg ut (tror det var öppnandet av kylskåpet som blev avgörande i det beslutet, höll på riktigt på att kräkas). Blir ett försök sen när spelet har klarats ut tror jag, återkommer när jag är modigare om den biten :P

Till en början kan jag erkänna att jag inte riktigt förstod mig på den karaktär man spelar som, Ethan. Om jag fick ett meddelande från ett ex (gissar att det är ett ex då det gått flera år sedan dom hade kontakt) skulle jag inte direkt hoppa in i bilen och åka till ingenstans för att hämta upp denne. Men min pessimistiska läggning glöms fort bort när man kliver ur bilen. Grenar rör på sig när man går in i dom, ljuset skiner igenom trädkronorna och atmosfären är fantastisk. Sen likt gränsen mellan svart och vitt så bryts det härliga och blir direkt skrämmande och äckligt så fort man kliver in genom dörren. Capcom har verkligen lyckats få allt att visa sig från sin sämsta sida så att säga. Lager med smuts på telefonen, gammalt vatten i en källare som verkligen ser ruttet och osanitärt ut, gammal mat och soppåsar överallt.

Till viss del kände jag dock att det inte riktigt var ett Resident evil-spel. Den nya kameravinkeln, bristen på kopplingen till Umbrella (har ju dock inte hunnit så långt än), och den lite otydligare gränsen mellan fighter och förskrivna event. Missförstå mig rätt nu, alla dessa element gör spelet fantastiskt mycket mer skrämmande. Men det känns inte helt som en fortsättning på äventyret i Raccoon city alla gånger. Mina tankar dras mer till att det skulle vara en utveckling av PT.

Men kan i alla fall säga att jag älskar det om man tänker på det som en lite mer fristående titel, vilket jag gissar var deras plan från början. Ska bli sjukt spännande att se hur allt slutar! Och om det slutligen kommer några kopplingar till den värld eller dom karaktärer vi hittills förknippat med zombievirus.

Ni andra som hunnit spela, vad är era tankar om ändringarna och spelet i allmänhet? :)
Må gott och ha en bra dag!

HQ
"Welcome home!"

"Welcome home!"

Skrivet av Nineldo den 24 januari 2017 kl 08:33

Jaha ja... Helgen slut och vi är redan inne på tisdag.

Men idag är ju inte vilken tisdag som helst! Idag ska jag spendera lunchen med att springa till mitt gamla jobb och plocka ut mitt efterlängtade RE7 :D

VR, skräck och en stor mängd godis är det jag har planerat för kvällen! Woop woop! :)

Ska ni köpa spelet? Och till vilken plattform?

Ha nu en fantastisk dag!

HQ
"Min barndoms röst!"

"Min barndoms röst!"

Skrivet av Nineldo den 19 januari 2017 kl 09:40

Goooood morgon!

Vill först passa på att säga tack så mycket för det otroligt varma välkomnandet jag fått av er (jag kunde inte heller kommentera gårdagens inlägg av någon anledning)! Ska bli spännande att se va ni är för några också ;)

Efter det dagliga kriget mellan mig och min man över hans för tidigt ställda alarm, så lyckades jag i alla fall komma ur sängen. Har en rutin på morgonen att jag sitter och kollar igenom nattens aktiviteter på Facebook och Instagram (har av någon anledning aldrig fastnat för Twitter) innan jag kastar mig in i duschen.

Just idag så var den första posten som kom upp på Facebook en video med Charles Martinet, mannen som gjort rösten till Mario sedan rörmokarens start. Och jag fastnade för en sak han sa där, att folk säger till honom att han är "deras barndoms röst". Först och främst var det så fint uttryckt, och sen fick det mig att tänka på min egen start inom spelvärlden.

Jag skrev lite igår om hur jag har min pappa att tacka för introduktionen till denna fantastiska, och dyra, hobby.

Vi får väl alla en väldigt speciell och varm känsla kring dom första spelen vi testar och allra helst spelar igenom. Jag hade innan mitt alldeles egna Nintendo 64 självklart spelat en hel drös med olika saker, men då både språk och annan förståelse inte var på topp i den åldern så avslutades väl inte så mycket mer än Mario. Men sen kom en regnig eftermiddag sittandes framför tv'n år 1998.

Pappa tog tag i min arm, böjde sig framåt i fåtöljen och sen satt vi där och såg reklamen för det första 3d-Zeldat för första gången tillsammans. Då pappa kunde klassas som en Nintendo fanboy, så hade vi inget Playstation i vårat hem på den tiden, hade bara spelat hemma hos släkt och vänner. Så för oss var det här större än något annat! Jag kan väl erkänna att lilla 10-åriga jag inte fullt ut hade förstått dom gånger jag suttit med pappa och spelat Zelda tidigare just vilket äventyr spelen faktiskt förmedlade. Jag hade inte kunnat läsa engelska tidigare, och hade inte hjärta att be honom översätta varje textrad. För text fanns det gott om!

Sen kom pappa hem en dag och sa att vi skulle åka tillsammans och köpa maskinen, jag fick till och med bära den. Sjukt stolt! :P

På den vägen är det, och Zelda har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Inte nog med att det var något speciellt mellan mig och min pappa, så var det mitt absolut första egna spel. Idag har jag alla spelen hemma, uppställda i ett vitrinskåp tillsammans med en drös samlarprodukter. Har även uppfostrat mina barn med att kunna skillnaden mellan Link och Zelda redan från dag 1!

Är sjukt peppad inför Mars och hoppas innerligt på att mina barn kommer vilja sitta med och få samma upplevelse kring Breath of the wild som jag hade med min pappa och A Link to the past. Jag ska lära dom allt jag kan! :D

Må gott och ha en bra dag där ute!

(Bjuder på en bild av liten Nineldo i sin rätta miljö)

En kort presentation!

Skrivet av Nineldo den 18 januari 2017 kl 15:00

Hej hopp!

Tänkte att det kanske kunde vara på sin plats att dela med mig av lite information om mig själv, då jag väldigt nyligen hittat hit (är en fallen medlem av Gametrailers och har bara följt Gamereactor i tryckt form). Har även nyligen avslutat en 9 år lång tjänst inom återförsäljning av spel, och behöver ett nytt sätt att få min dagliga dos av spel och härliga diskussioner.

Här har ni en tjej som växt upp som ensambarn tillsammans med en då speltokig pappa (är numera gammal och är mer som en Ernst Kirchsteiger med skorna på). Det första spelet jag blev introducerad för var Zelda, och fick sedan ännu ett Zelda till den första maskinen jag fick rå hand om på egen hand. Härliga Nintendo 64!

Idag spelas en salig blandning av allt möjligt, har alla konsoll-familjerna hemma förutom SEGA. Tror det fanns 16 maskiner i huset senast jag räknade. Dock blir det svårt att hinna med alla spel jag vill då jag har 2 barn där hemma som också vill ha uppmärksamhet ibland :P

Där har ni lite kort om vad jag har för bakgrund i alla fall. Tveka inte att skriva en rad om det är bara för att säga hej eller om ni har något roligt att prata om!

Må gott där ute i etern! :)