Det är en fantastiskt rolig ålder på min äldsta son just nu!

Om vi bortser från det faktum att han går ut sexårs (JA! Man får fortfarande kalla det så, liksom man får säga "dagis") nu på lördag och jag på grund av detta känner mig otroligt gammal helt plötsligt. Så är det otroligt roligt att ha fått följa hans utveckling under det här året med sina klasskamrater och även äldre vänner på fritids.

Till skolgång hör ju även allt som händer på skolgården. Förra året var det Kendamas, i höstas Pokemonkort och nu är det Fidget spinners. Och till det roliga hör att med tanke på hur pass nördig jag själv är så har jag oftast produkten för eget bruk innan min son kommer och börjar tjata om att han ska han en. Hans klasskompisar har lärt sig vid det här laget att jag går att prata med vad det gäller spel och nördkultur. Senast igår fick jag frågan om hur många maskiner vi har hemma :P

Dock kan jag inte låta bli att undra hur detta kommer kännas för honom i framtiden. Allt som oftast så brukar man ju kanske inte vara stormförtjust i det som sina föräldrar ägnar sig åt. Om jag går till mig själv så hade jag nog tyckt att det var ganska häftigt, men det kanske är skillnad på vad en dotter och en son tycker. Som igår satt vi vid middagsbordet och pratade om Herobrine. Och efteråt kunde jag inte släppa hur roligt det är att vara så insatt i det min son gillar (medan min man satt där och tyckte jag var dum i huvudet som ens visste vad det var XD).

Men vad tror ni? Vad hade ni tyckt om eran mamma var en gamer?

Må gott och hoppas solen skiner hos er också!

Ja då var det över för i år då!

Årets E3 var inte riktigt lika mäktig som det brukar enligt mig. Allt kändes liksom ganska svagt, som färgen på en urtvättad tröja. Den var där och gjorde det den skulle, men hade kunnat leverera mera.

Men trots denna känsla så fanns det en massa roligt vi fick chans att antingen titta närmre på eller rent utav se för första gången. Och finns väl egentligen ingen anledning för mig att sammanfatta vad vi fått tagit del av, det vet alla redan vid det här laget. Ville egentligen bara vädra min personliga åsikt.

Tråkigast av alla presentationer tyckte jag EA's var. Men detta kan säkerligen bottna i att jag inte alls är intresserad av sportspel. Guldkornet dom bjöd på var ju definitivt " A way out"! Vår svenske lille drömregissör har verkligen lyckats igen.

Ubisoft lyckades faktiskt mot all förmodan att få mig lite smått intresserad av Assassins igen, vilket jag inte trodde skulle hända. Och Shigeru, heja Shigeru!

Något speciellt krig tyckte jag inte riktigt det var mellan jättarna Sony och Microsoft. Dom gjorde båda sin grej på varsitt hörn, trots Microsofts försök att kasta paj åt Sonys håll i form av uttalanden och gömda budskap i reklamfilmer. Men ska man behöva utse en vinnare så blir det nog Microsoft, och inte så mycket på grund av vad som visades. Mer att deras presentation kändes lite mer kraftfull (läs inte in något om deras respektive maskiner i detta :P).

Sen har vi mitt lilla hjärtebarn Nintendo. För första gången på otroligt länge så kände jag mig inte besviken efter deras presentation. Kände mig som en stolt mamma till ett problembarn som äntligen vuxit upp, tagit sig ur sin svacka och tagit studenten!

Vad tyckte ni själva om årets E3? Och kanske mest av allt, vilka spel ser ni mest fram emot? :D
Må gott allihopa!

Tiden går fort när man har roligt! Och nu också...

Dom senaste 2 veckorna har bara "swoschat" förbi. Dagarna har varit fullproppade med nytt system på jobbet, en handfull födelsedagar, ett bröllop och en massa annat som hör till vardagen när man har barn och hus. Känns liksom som man har andan uppe i halsen efter allt adrenalinpåslag som behövts för att få dygnets alla timmar att räcka till.

Men nu är vi snart ute på andra sidan och jag känner mig inte som något katten släpat in längre :D

Vad har ni andra haft för er den senaste tiden?
Må gott!

Vare sig man vill kalla det för slumpen eller ödet, så har livet en tendens att utsätta oss för händelser som nästintill verkar förutbestämda.

En kväll i Oktober 2008, efter många om och men, var det äntligen någon som svarade i min morbrors telefon. Jag och min morbror hade gjort upp planer om att ses den kvällen, men han hade fått i sig någon öl för mycket på en kryssning som han varit på under dagen. Han hade lyckats övertala ett par av sina vänner som egentligen hade annat för sig att följa med på sagda kryssning, och det var en av dessa vänner som svarade i telefonen till slut. Dom hade tagit sig hem till min morbrors lägenhet och han låg utslagen som en klubbad säl på soffan. Föga förvånande så var vännen på andra sidan linan extremt uttråkad då min morbror inte var mycket till sällskap. Jag åkte dit och resten är egentligen historia.

Idag har vi varit gifta i 2 år, föräldrar i snart 7 år och tillsammans i snart 9. Många säger att man inte hittar sin själsfrände på krogen, och till viss del har dom väl rätt. Vi träffades ju i en lägenhet innan. Men en krogkväll och en kebabtallrik senare så var det vi! :P

Har ni träffat någon i erat liv på något udda vis, behöver inte just vara en partner?
Må gott allihopa! :D

Då det var kalas och grejer i vårat hushåll i helgen, så blev vi utan följetång nu på några dagar. Men idag fortsätter sagan! :D

Legenden om pojken som besegrade Vaati fördes vidare. Men trots att majoriteten av befolkningen inte trodde att ett svärd kunde göra något så kraftfullt som att göra så att en person blev fyra, så upprättades en helgedom kring svärdet.

Alla trodde att magikern Vaati hade blivit besegrad en gång för alla, men den nya reinkarnationen av prinsessan Zelda kände en dag på sig att något var på väg att hända, att Hyrule var i fara. Tillsammans med sin bästa vän Link begav hon sig till helgedomen för att se att svärdet var i tryggt förvar. Men väl på plats så såg dom att sigillet som placerats hade blivit svagare och Vaati bröt sig fri. Alla hans minnen hade över tiden försvunnit, så han hade ingen vetskap om sitt liv som Picori, Ljusets styrka eller vad som hänt för flera år sedan.

Vaati kidnappar Zelda och för henne till sitt gamla palats. Link, med hjälp av det magiska svärdet, tar sig till palatset och räddar prinsessan. Än en gång förseglas Vaati inuti det magiska svärdet och Hyrule blomstrar.

Men säg den lycka som varar. Hyrule var vid det här tillfället inte ett enat land, alla stammar runtomkring kärnan såg sig själva som egna och inte som ett enat folk under den Hylianska flaggan. Allt eftersom åren gick så började fler och fler få kunskap om den ursprungliga magi som skapat världen, Hylias kvarlämnade Triforce och Det Heliga Riket som parallellt existerade med deras egna värld där Triforcen vilade. Detta var något som alla stammar ville åt och ett stort krig bröt ut.

En av dom kraftfullaste stammar som ville komma åt den heliga reliken, var dom som kallades Interlopers. Interlopers var som en mörk version av Hyrules befintliga befolkning, och var extremt duktiga på mörk magi. Dom ville komma åt Det Heliga Riket och få sin chans att försätta världen i mörker och kaos med hjälp av Triforcen. Deras kraftiga mörka magi var dock ingen match för Dom gyllene gudinnorna, som kallade på Gudarna av ljuset, Faron, Eldin och Lanayru. Dom jagade alla Interlopers till något som fick namnet Skymningsriket och förstörde det vapen dom använt sig av kallat Fused shadow (i brist på bra översättning). Den delades i fyra delar och placerades på hemliga platser i världen för att ingen skulle kunna använda den igen. Gudinnorna lät en enda länk mellan Skymningsriket och Hyrule få existera, en länk i form av en spegel. Denna och Det Heliga Riket vakades över av dom utsedda Vise männen.

Med det största hotet ur vägen så började kriget trappas av. Men innan krigets slut tog sig en Hyliansk kvinna djupt in i skogen Kokiri, där det fredfulla skogsfolket bodde. Hon bad med sina sista andetag det mäktiga Deku-trädet att ta hand om den pojke hon nyligen fött. Och trädet som kände djupt inom sig att pojken skulle komma att spela en viktig roll för Hyrules framtid accepterade moderns önskan.

Folket i skogen tog sig an mänsklig form för att pojken skulle få växa upp i en trygg miljö, men det var inte utan att han kände sig lite annorlunda gentemot sina kamrater. Livet hade sin stilla gång i Kokiri-skogen, dom berördes inte av kriget som streds utanför. Tids nog enades landet under den kungliga familjen, och alla stammar svor lojalitet gentemot kungen. Riket Hyrule blev nu ett enat land under samma flagga. Men trots att kriget avslutats så fanns det fortfarande mörker kvar i vissas hjärtan, och en önskan om att få tag på Triforcen.

You know the drill! Tillägg eller bara allmän diskussion välkomnas varmt :D

Må nu gott allihop!