Svenska
Oves Poplista 2023

Oves Poplista 2023

Oves populärkulturella lista 2023

Även fast arbetet har börjat sätta sig och pandemin är över sedan ett par år nu så gick jag väldigt lite på bio detta året, ännu mindre på konsert. Dessutom spelar jag inte särskilt mycket spel längre vilket gör att jag inte skapar någon film- eller spellista i år heller. Den bästa filmen jag såg 2023 var Barbie, som jag såg ihop med min fru & hennes tjejkompisar och det spel jag har spelat mest är Rocket League. Här kommer min årsbästalista...

Musik:

Jag var inte på en enda konsert i år, vilket är tråkigt men jag får skärpa till mig helt enkelt. Kanske ska försöka se Bruce Springsteen i sommar, eller nåt? Även om jag lovat mig själv att undvika dessa stadium-events, då de ofta blir för opersonliga.

Många artister gick bort det här året, Tina Turner, David Crosby, Sinéad O'Connor, Ryuichi Sakamoto, Pugh Rogefeldt, Lasse Berghagen och Ralph Lundsten, för att nämna några, men den som jag sörjer mest är nog Robbie Robertson, vars gitarrspel och låtskrivande jag alltid gillat och respekterat. 

Den musik jag fastnat för detta år var efterlängtat soloalbum från en levande legend, ett band vars framtid kändes osäker samt en svensk medelålders artist som sökte hjälp av gamla popidoler. Beatles släppte sitt sista(?) verk detta år i Now And Then. Tyvärr hade George Harrison rätt i att Johns demo-låt var rätt svag även om Paul McCartney & Giles Martin gjorde ett hästjobb med produktionen och extraktionen av Lennons röst.

Peter Gabriel - I/O. När Peter Gabriel släpper nytt material efter mer än tjugo år, ja då lyssnar man. Han är ofta väldigt excentrisk och ambitiös, nästan på gränsen till överambitiös, men det är alltid intressant, tekniskt välljudande och fullkomligt briljant hantverk. Och trots att han släpper en ny låt från albumet vid varje fullmåne under ett års tid, är det inte för mycket... Trots att han släpper två olika mixar av albumet när det väl kommer, en ljus (av Mark Stent) och en mörk (Tchad Blake), samt dessutom en tredje Dolby Atmos-mix, är det inte för mycket... Peter Gabriel är en unik artist som går sina egna vägar och jag älskar det. Bästa låtarna på I/O är Playing For Time, i/o & Olive Tree, men det finns inga dåliga låtar på skivan, dessutom sjunger han fortfarande fantastiskt!  

2. Foo Fighters - But Here We Are. Ett tag kändes det som 1990, när både Winger & Extreme släppte nytt material 2023, två grupper jag lyssnade obscent mycket på i min ungdom, även om det nya blev mer nostalgi än bra, kanske. Nåt som inte blev nostalgi utan smärtsamt bra, var Dave Grohls bearbetning av både Taylor Hawkins hastiga död samt hans mamma Virginas bortgång i det suveräna albumet But Here We Are. Så här bra och angeläget har inte Foo Fighters låtit sedan Wasting Lights för tolv år sedan. Bästa sångerna på albumet är Under You, The Glass och Nothing At All, men alla spår är bra, här finns ingen utfyllnad.

3. Lars Winnerbäck - Neutronstjärna. Detta är Lars Winnerbäcks femtonde studioalbum och denna gång har Winnerbäck tagit hjälp av tidigare Kentmedlemmarna Joakim Berg & Martin Sköld i låtskriveri & produktion. Och visst händer det någonting när låtarna kläds i en mer elektronisk & programmerad skrud, Lasse känns lite piggare än tidigare och ljudbilden modernare. Sedan kan jag tycka att förra (underskattade?) albumet Själ & Hjärta hade bättre låtar över lag, men produktionen är vassare här. Ingen annan svensk artist var riktigt i närheten under detta år, varken Lundell, Hellström eller Stenström. Bästa spåren är Min Gata i Stan, Nåt Som Verkligen Är Bra och Vår Tid.

HQ
Oves Poplista 2022

Oves Poplista 2022

Oves populärkulturella lista 2022

Nu börjar tillvaron stabilisera sig så smått, dock har jag fortfarande sett väldigt lite film och spelat alldeles för sporadiskt för att få till några listor över dessa kulturformer. Den bästa filmen jag såg 2022, ihop med min kära syster, var Top Gun: Maverick & det spel jag hade roligast med var Assassin´s Creed: Origins. Här kommer nu min årsbästalista...

Musik:

Jag var på två konserter i år, vilket är fler än vad jag sett under de två senaste åren ihopslagna! Dels såg jag Thåström i Globen (Avicii Arena) i maj och det var väl godkänt. Sedan var jag på Counting Crows i Filadelfiakyrkan i oktober, vilka var mycket bra, så nu har jag lovat mig själv att i första hand besöka mindre konsertlokaler och inte dessa gigantiska arenakonserterna där man inte ser någonting. Om det inte är någon alldeles särskild artist då, typ Björk, Paul McCartney eller möjligen Roger Waters...

Det tråkigaste dödsbudet under året var utan tvekan Taylor Hawkins bortgång, och nu får vi se om Dave Grohl orkar ta nya tag med Foo Fighters eller om han gör något helt annat. Om ni vill lyssna på Taylor in memoriam, så kan jag rekommendera Get The Money-skivan från 2019, vilken är mycket trevlig. Andra tragiska frånfällen var Meatloaf, Drottning Elizabeth II samt Nichelle Nichols.

Musiken jag fastnade för detta år var ett soloalbum som var milsvitt bättre än vad hans grupp släpp ifrån sig på evigheter, en trygg, svensk stämma samt en isländsk älva som sjunger om svampar!

1. Eddie Vedder - Earthling. Jag har älskat Eddies röst från den allra första stund jag hörde Pearl Jams singel Alive 1991, men tyvärr är det längesedan nu som jag tyckt att gruppen känts relevant. Då har Vedders egna alster oftast varit mycket mer intressanta, både filmmusiken Into The Wild och Ukulele Songs gillade jag skarpt! Även den här soloplattan är roligare och mer varierad än vad Pearl Jams senaste två plattor någonsin blir. Här hör man influenser från Tom Petty, Beatles, Clash, David Byrne och Peter Gabriel. Det känns verkligen som Eddie Vedder fått en nytändning av att spela med andra musiker, som Josh Klinghoffer, Andrew Watt och RHCP:s trummisen Chad Smith. Bästa låtarna är Long Way, Brother The Cloud och Mrs Mills, med Ringo på trummor!

2. Lars Winnerbäck - Själ och hjärta. Vissa artister återkommer man alltid tillbaka till, en fast punkt i tillvaron eller som en trygg röst att omslutas av likt en saknad vän. Winnerbäck är en sådan, precis som Lundell kan vara ibland eller varför inte Thåström. Det här året var det hursomhelst Lasse som jag återvände till. Jag har insett att han blivit tröttare, lugnare och ibland nästan tråkig på andra sidan fyrtioårsstrecket men med nya skivan Själ och Hjärta var det nästan som den unge, lite frustrerade Lars Winnerbäck var återuppstånden. Han som klagar över storstadssyndrom, sosse-Sverige samt avsaknaden av empati & känslor. Till och med röstläget upplevs som ljusare än på de senaste alstren!.Sånger att lyfta fram är Älvens industrier, Skjutna stad och Nånting, kanske stjärnorna, men alla skivans låtar är bra med starka texter.

3. Björk - Fossora. Det finns bara en artist som Björk och i dagens fullständigt genomkommersialiserade popvärld behövs hon mer än någonsin. För ingen annan kombinerar konst med elektronisk dansmusik som hon, och ingen annan gör sådan egensinnig musik, för sin egen skull. Om det för ett par album sedan varit stråkar i fokus så är det träblåsarrangemang som Björk har valt att försöka sig på denna gång. Klarinett, flöjt & fantasifulla sånginsatser till ett stenhårt technodunk, bara Björk kan göra något sådant utan att det känns forcerat & konstlat. Teman för plattan är svampar, jord, död & överlevnad och det märks att återkomsten till Island samt bortgången av hennes mamma har haft stark inverkan på albumet. De bästa bitarna är Ancestress, Fossora & Her Mother´s House.

HQ
Förnya PS+ i evighet??

Förnya PS+ i evighet??

Det var det dags igen att förnya mitt PSN-abonnemang, och att återigen utvärdera vad pengarna finansierat. Jag lirar nästan enbart Rocket League online, och även om intresset har svalnat och det finns annat som drar, så spelar jag nog ca 2 kvällar i veckan genomsnittligen. Jag har dock utnyttjat några enstaka Månadens Spel-erbjudanden...

Till PS4:an blev det dessa nedladdningar:

Final Fantasy VII Remake, 279:-

Days Gone, 419:-

Tennis World Tour 2, 529:-

PGA Tour 2K21, 639:-

Priserna är justerade från förra lördagen, och en snabb summering ger strax över 1800 kr. Priset på PS+ ligger kvar på 620 kr på Playstation Store, men själv köpte jag koden under Black Friday-rean från Webhallen och fick det nästan 40 procent billigare, 389 kr.

Det blev något färre nedladdningar under 2021, endast 4 titlar var intressanta nog och trenden är att det minskar ytterligare, eventuellt med mitt dalande spelintresse. Det blev en relativt stor andel sportspel, då min polare Stefan lockade med spelmotstånd och utmaningar i multiplayer. Vet inte hur mycket det sedan blev av den varan, men det kanske kommer tids nog. Nu har jag dem i biblioteket allaifall, om han skulle vilja utmana mig igen framöver.

Om jag skulle önska ett spel inför 2022, så får det bli förra årets önskan i repris, The Witcher 3 ett spel som jag gärna skulle se släppas snart, nu när Netflix har släppt en andra säsong & serien blivit populär bland en massa tittare.

Jag har alltså förnyat abonnemanget med Sonys PS+, då man fortfarande får mycket för pengarna men jag börjar vackla i min tro på att det är nödvändigt i hushållet. Vi får se hur många år till jag orkar vara en av Sonys kassakor.

Oves Poplista 2021

Oves Poplista 2021

Oves populärkulturella lista 2021

Det har fortsatt vara en konstig tid och jag har knappt varit någonstans utanför hemmet och nya jobbet, därför gör jag varken en film- eller spellista i år. Jag har helt enkelt inte tillräckligt med upplevelser för att erbjuda dessa listor. Min bästa serie 2021 får bli Midnight Mass & det spel jag hade roligast med var Resident Evil 7: Biohazard. Här kommer dock min årsbästalista...

Musik:

Det har varit fortsatt uselt med konserter & event, och precis när man trodde det ljusnade så kom omikronbakslaget. Vi får hoppas att det hinner lägga sig innan de två planerade konsertbesök jag köpt biljett till sker. Ser verkligen framemot både Counting Crows & Thåström i vår! Det positiva är att jag fått nytt jobb under 2021, alltid något.

Det tråkigaste dödsbudet under året var väl Charlie Watts bortgång, den oefterhärmliga Rolling Stones-trummisen som sörjs av en hel rockvärlden och den sanna gentlemannen i de rullande stenarna. Som ljudtekniker måste jag även ödmjukt böja nacken för Rupert Neve, denna briljanta elekronikingenjör som designade och skapade så mycket klassisk inspelningsutrustning som sedan blev branschstandard. Han gick bort i februari, vid 94 års ålder!

Musiken jag fastnade för detta år är ett comebackalbum från en internationell artist, en gammal favoritgrupp och en återvändande svensk artist.

1. Jude Cole - Coup De Main. Jag älskar hans tre första soloplattor som han gjorde på åttio- & nittiotalet! Det är högklassisk bilåkarmusik, amerikansk västkustradiorock gjord till nära på perfektion. Sedan försvann han från musikscenen i drygt tjugo år, visst hjälpte han Kiefer Sunderland med låtar nångång ibland, men nu återvände han med sitt efterlängtade sjätte album i början på året. Och trots att både Adele & Sting släppte finfina plattor detta år, så är det ingen som rår på Jude Cole.

För återigen visar han hur den slicka, amerikanska FM-rockens skinande cabriolet ska parkeras. Låtar som Taking Away My Home, I´ll Miss You och mästerliga Starry Eyes visar att käre Jude inte tappat känslan efter tjugo års frånvaro.

2. Wallflowers - Exit Wounds. Många av mina favoriter släppte ny musik under detta år, eventuellt en fortsatt covid-effekt då turné efter turné skjutits upp. Counting Crows släppte fyra nya låtar, John Mayer gjorde Sob Rock, men den grupp jag lyssnat mest på är Jakob Dylan-ledda Wallflowers. Efter ett uppehåll och ett par soloskivor i eget namn, har han nämligen återupplivat namnet Wallflowers fast med helt nya medlemmar.

Producerad av Butch Walker och med körsång från en av mina favoritsångerskor, Shelby Lynne, låter det otroligt bra, det är americana & folkrock när den är som bäst. Med sånger som Maybe Your Heart´s Not In It No More, Roots And Wings och ljuvliga Darlin´Hold On kan man bara kapitulera. Det här är lika bra som femton år gamla Rebel, Sweetheart.

3. Jakob Hellman - Äntligen borta. Det finns likheter mellan min etta och min trea. Båda har varit borta från scenljuset ett långt tag, i Jakobs fall hela 32 år sedan debutskivan, och båda släppte sina alster tidigt på året. Och även fast stora favoriter som Thåström släppt ett suveränt album, och Pernilla Andersson likaså, var det ingen som kunde putta ner Jakob Hellmans comeback från min bronsplats.

För med låtar som titelspåret, Måste Va Lycklig Nu och sköra Jag Kan Inte Säga Hejdå Till Dig, visar Jakob Hellman än en gång att han är en av Sveriges intressantaste artister med sitt alldeles säregna uttryck. Hans debutskiva, ...Och Stora Havet, är fortfarande en av Sveriges starkaste pop-plattor, och uppföjaren är min svenska favorit i år! 

Har förnyat PS+ igen!

Har förnyat PS+ igen!

Det var det återigen dags för mig att förnya PSN-abonnemanget, och att utvärdera vad pengarna gått till. Jag lirar fortfarande mycket Rocket League online, även om det har tappat lite glans sedan Free-to play-omvandlingen. Jag spelar nog ändå ca 2 kvällar i veckan i genomsnitt, men jag har även utnyttjat några enstaka Månadens Spel-erbjudanden..
Till PS4:an blev det dessa nedladdningar:

Control: Ultimate Edition, 419:-
Shadow of the Tomb Raider, 599:-
Middle-earth: Shadow of War, 419:-
Rise of the Tomb Raider, 309:-
Star Wars Battlefront II, 99:-
Call of Duty: WWII, 499:-

Priserna är justerade från nu i torsdags, och en snabb summering ger strax över 2300 kr. Priset på PS+ ligger kvar på 620 kr på Playstation Store, men ibland kommer det någon rea. Själv köpte jag koden under Black Friday från Webhallen och fick det ca 25 procent billigare, 450 kr.
Det blev någon färre nedladdning under 2020, endast 6 titlar intresserade mig och trenden är att det minskar & avtar, kanske med mitt dalande spelintresse. Jag noterar att Tomb Raider-spelen står för en stor del av mina nedladdningar och det är ju bra spel, men som jag redan klarat av, vilket känns tråkigt. Nu har jag dem i biblioteket utifall jag mot förmodan skulle vill spela om dem, kanske på en PS5:a, vad vet jag?
Det fanns nog inget släpp som gladde mig mest detta år.
Om jag skulle önska ett spel inför 2021, så får det bli förra årets önskan i repris, The Witcher 3 är ett spel som jag gärna skulle se släppas snart, nu när Netflix-serien ska släppa en andra säsong & blivit populär bland en massa tittare.

Jag har alltså förnyat abonnemanget med Sonys PS+, då man fortfarande får mycket för pengarna men det är en nedåtgående trend i hushållet. Vi får se hur många år till jag orkar vara en av Sonys kassakor.