Baby-Bossen

Filmen:
Jag var minst sagt skeptisk till Baby-Bossen när jag skickade in skivan i min spelare, och mina farhågor kring kvalitén på filmen besannades väl till stor del. Det känns som att filmen kämpar med att hitta sin identitet, ena stunden vill den vara allvarsam och känslofylld. Ibland är den inne och nosar på teman som tas upp i Insidan ut, med hur det är att växa upp i en familj som inte ger en tillräckligt med uppmärksamhet. Detta skiftar dock ganska hastigt till att bli en enda lång snarkfest med trötta skämt, halvtaskiga animationer och ett narrativ som saknar momentum. Tonläget är helt inkonsekvent vilket skapar en otroligt osammanhängande film som lämnar en dötrist eftersmak.

Låt mig inleda med att prata om animationsarbetet. Studion Dreamworks ligger bakom Baby Bossen, och de är ju förvisso inte Pixar men jag kan tycka att de ändå har sin charm när det kommer till animerade filmer. Men just i detta fall upplever jag det som att de helt saknat riktning när det kommer till den övergripande designen som inte tilltalar mig på något plan. Otroligt generiska figurer som vi sett i hundratals tappningar genom åren. Typiska karaktärsdrag som stora ögon och enkla ansiktsdrag genomsyrar samtliga figurer. Det är inte fult, det är bara otroligt tråkigt. Den stora fördelen med animation är ju att kunna skapa fantastiska karaktärer som verkligen sticker ut. Här är det bara som att de googlat på "generisk bebis" och slängt in den slappaste designen man hittat i den färdiga filmen. Det finns dock ett par scener som faktiskt är snygga när huvudkaraktären kliver in i sin drömvärld och upplever alla miljöer runtomkring honom som förvrängda och uppskruvade till tusen. Dessa sekvenser är dock få till antalet, men bidrar ändå till att bryta av på ett snyggt sätt mot den annars generiska designen.

Jag upplever det inte heller som att narrativet känns naturligt. Filmens tre akter känns inte sammanhängande, och det är som att Baby Bossen hoppar fram och tillbaka i sitt berättande. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad den vill berätta i slutändan. Det är en historia om hur en organisation överlämnar en bebis spelad av Alec Baldwin till en familj, och sedan hur pojken i familjen reagerar på sin nyblivne lillebror. Dock så är denna bebis egentligen en vuxen man i ett spädbarns kropp och hela situationen är minst sagt absurd när man ser den lille parveln krypa runt på alla fyra för att sedan höra Baldwins mörka stämma leta sig ut ur pojken. På ytan antar jag att filmen vill förmedla känslor rörande utanförskap och att behöva anpassa sig, men i mångt och mycket tramsas detta tema bort under filmens gång.

Det som fungerar i filmen är dock röstskådespeleriet. Baldwin som gång på gång visat att han har en väldigt träffsäker komisk tajming levererar sina repliker så gott han kan, även fast manuset i sig mestadels är under all kritik. Steve Buscemi, Tobey Maguire och Jimmy Kimmel gör även de helt okej insatser men överskuggas rätt rejält av Baldwin. De komiska inslagen i filmen är ojämna som bäst, och som alla bra animerade filmer är det alltid trevligt om skämten har dubbla budskap som även kan tilltala en äldre publik som kanske ser filmen med sina barn. Baby Bossen har ett par riktigt absurda skämt som nästan kan upplevas som opassande i en animerad film. Det finns exempelvis en scen i början av filmen som anspelar på något typ av sexuellt övergrepp vilket verkligen fick mig att hoppa till här hemma i soffan.

Baby-Bossen är en blandad kompott, som delvis levererar en del sjuka och underhållande skämt, samtidigt som den misslyckas med narrativet som spretar åt alla möjligt håll. Den saknar även en identitet, och blir det en eventuell uppföljare skulle jag gärna se en mer fokuserad upplevelse.

Bilden:
Inte mycket att klaga på, levererar i stort sätt det man förväntar sig av en ny digitalt animerad rulle. I de flesta scener känns färgerna levande och välbalanserade vilket i sin tur bidrar till en finfin bildkvalité rakt igenom.

Filmen har formatet 2.39:1.

Ljudet:
Filmens DTS-HD Master Audio 7.1-mix är aningen ojämn med en låg ljudnivå som kräver att man pillar lite med volymen för att göra allt stabilt. Utöver detta levererar ljudbilden med imponerande generella effekter och en krispigt framförd dialog.

Extramaterialet:
Det finns faktiskt en hel del material att tillgå här i form av små dokumentärer, bildgallerier och små interaktiva berättelser för den som vill grotta ner sig.