Elle

Filmen:
En katt tittar oberört på när en medelålderskvinna blir brutalt våldtagen av en maskerad man i sitt eget hem. När förövaren är klar, torkar han bara av sig och lämnar henne liggandes på golvet bland blodfläckarna och det krossade glaset. Michèle, som kvinnan heter, låter sig dock inte beröras av vad som precis har hänt och fortsätter sin dag som om ingenting har hänt; hon ringer inte polisen, fortsätter arbeta som chef för en spelutvecklingsstudio och träffar sin familj precis som vanligt.

Men när förövaren börjar skicka hotfulla meddelanden, trappas jakten på sanningen upp och snart vet hon inte vem hon kan lita på längre. Kan det vara någon av de manliga spelutvecklarna som avskyr henne som pesten? Är det någon hon känner från sin vänskapskrets? Kan det vara någon som känner till hennes mörka förflutna och vill hämnas? Det är svårt att veta i en film som ständigt byter skepnad för att förbrylla tittaren och det enda Michèle kan göra är att spela med i en oförutsägbar katt-och-råtta-jakt på sina egna villkor.

För vad som börjar som en typisk rape and revenge-film, övergår filmen sedan till en märklig fars om den franska borgarklassen och förvandlas sedan till en mer regelrätt deckare med lite erotik inkastad i mixen. Med andra ord har man som tittare ingen som helst aning om var filmen kommer att ta vägen och tjusningen ligger just i det oförutsägbara, som konstant gränsar mellan pervers smaklöshet och renodlad dråplighet. Ibland kan man inte göra annat än att (nervöst) skratta åt filmens absurda situationer och märkliga sidohistorier genom Michèles skamlösa perspektiv.

Samtidigt finns det också anledning att tvivla på Michèles tvivelaktiga karaktär, som ju blivit avtrubbad till brutalt våld av en anledning. Isabelle Huppert, som har blivit flerfaldigt prisbelönad för sin roll, är allt annat än ett våldtäktsoffer, som med en iskall och beräknande precision gestaltar en ytterst komplicerad individ som vägrar vika ihop sig av skam. Huppert är också filmens största styrka, som här bryter sig loss från det enformiga, hämndlystna offerskaraktäriseringen och försöker genom sin vardag ta kontroll över det som har hänt henne genom att slå tillbaka mot allt och alla i sin närhet. Varje situation hon befinner sig i vänder hon upp och ner på bästa odrägliga vis; styrkan i Hupperts fascinerande karaktär ligger just i att göra raka motsatsen av det hon förväntas göra, som med sin tvära självsäkerhet kan ta sönder ex-makens bilbumper, idiotförklara sin korkade son med jämna mellanrum och sätta sina frustrerade spelutvecklarkollegor på plats utan några som helst konsekvenser.

När filmen sedan avslöjar förövarens sanna identitet, tappar filmen dessvärre avsevärt mycket tempo och filmens provokativa natur faller också bort något. Ibland landar de misogyna undertonerna och de nervösa humorscenerna, ibland känns de mer oanständiga ögonblicken mer forcerade än genuina. Jag är inte heller helt nöjd med det tama slutet, som avslutar handlingen på ett lite väl tryggt och oförargligt vis. Det faller alltså inte i linje med filmens provokativa ådra, vilket är synd på en så komplicerad premiss.

Elle är en lika märklig som minnesvärd comeback för Paul Verhoeven, som efter en rad besvikelser i Hollywood nu är tillbaka med en okonventionell thriller om maktspelet mellan könen. Det är definitivt en film som delar filmtittare i två läger, så är ni nyfikna på Verhoevens kritikerhyllade drama får jag lov att utfärda en varningens ord till känsliga tittare: det är inte en film för alla...

Bilden:
Bilden känns mjuk, samtidigt som bilden är något grådassig och färgtonerna är dämpade under majoriteten av filmen. Bilden ger lite DVD-känsla, men det kanske också är meningen att ge filmen en känsla av "vardag". Utöver den matta helhetsupplevelsen, lider bilden inte av några större bekymmer.

Formatet är 2.40:1

Ljudet:
Bluray-utgåvan har ett franskt DTS-HD Master Audio 5.1-spår och även ett ungerskt alternativ. Dialogen är tydlig och den otäcka känslan av utsatthet förstärks av visst rumsligt djup under de mer suggestiva scenerna, medan atmosfären i de mer ordinära dialogscenerna faller lite platt.

Extramaterialet:
Bonusmaterialet består av en kort featurette och en 30 minuter lång intervju med Isabelle Huppert. Intressanta klipp för de som vill fördjupa sig i Verhoevens tankebanor och för de vill lära känna Isabelle Huppert som person.