Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Gamereactor reste till Los Angeles för att spela 16 timmar av Metal Gear Solid: The Phantom Pain. Läs allt om våra intryck här...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Först och främst måste jag få detta ur världen; Ja, i Metal Gear Solid V kan du utrusta din helikopter med högtalare. Därefter kan du till tonerna av Markoolio äntra slagfältet och rensa fiendesoldater från jordens yta. Den här typen av briljanta humor finns representerad även i denna installation och står ut som lika knäpp som uppfriskande, precis som Metal Gear Solid ska vara.

För några veckor sedan besökte jag Konamis amerikanska högkvarter i Los Angeles där jag blev ombedd att slå mig ned framför en TV och en Playstation 4 med en handkontroll i nävarna. Metal Gear Solid V i skivformat sattes in i konsolen som en fullt spelbar version och de nästkommande två dagarna spelade jag nära sexton timmar av The Phantom Pain. Från start, ska tilläggas. Sexton timmar är i många fall nog för att ge ett fullvärdigt utlåtande om ett spel, så nog vet jag nu vad Metal Gear Solid V verkligen är och om det är värd din tid.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Smygandet är betydligt mer belönande än eldstriderna, men att möjligheten till båda finns är spännande.

Efter en timme känns äventyret som ett Metal Gear Solid troget de tidigare delarna. En linjär banstruktur lotsar mig framåt och avbryter mina promenader med filmsekvenser långa nog att uträtta längre toalettbesök under (med skillnaden att de faktiskt är viktiga och inte bör missas). Ett par timmar senare är dock den något sega inledningen bortglömd och The Phantom Pain har sagt adjö till såväl klaustrofobiska korridorer och slänger inte fram en enda mellansekvens förrän om någon timme igen.

Detta är en annons:

Afghanistan ligger framför mina fötter som en öppen värld där jag själv väljer var och hur jag vill lösa uppdragen. Precis som i prologen Ground Zeroes har du iDroid till ditt förfogande; en liten walkie-talkie som möjliggör en karta av spelvärlden som ett hologram och låter dig placera ut hållpinnar för att lättare navigera miljöerna. Här växlar du även mellan uppdrag eller helt enkelt startar radion för lite musiklyssnande om ensamheten kryper fram. Sandlådan är mycket mustig och det är uppfriskande att hitta nya sidouppdrag eller ta över fiendebaser bara för att jag kan.

The Phantom Pain står ut från mängden av dessa spel i och med möjligheten att inte behöva döda fienderna. Att undvika dem är oftast det bästa valet. Smygmekaniken fungerar på samma sätt som i Ground Zeroes, vilket i praktiken innebär att kikaren är din bästa vän, då förberedelse alltid betyder mer än ett rappt pekfinger. Sin vana trogen har dock min karaktär en James Bond-arsenal av högteknologisk utrustning och om du så önskar finns utrymme för adrenalinstinn action också. Vad sägs exempelvis om krypskyttegevär, hagelbrakare, värmesökande missiler och... pappkartonger?

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Du kan kidnappa soldater för att därefter tvinga dem att utföra sysslor åt dig.

Vid sidan av vapen har du även en häst, hund eller mänsklig medhjälpare vid din sida för att att göra livet lättare. Det ska också nämnas att spelet har en natt -och dagcykel som hela tiden fortlöper, vilket innebär anpassning efter rådande omständigheter. På natten är det kolsvart mörker som gäller och både du och dina fiender har kraftigt nedsatt sikt. Under dagarna gassar solen istället het och du blir lätt upptäckt. Små misstag blir till onödiga misstag. Vid sidan av detta har vi sandstormarna som gillar att krydda tillvaron från och till med sin närvaro. Mitt i alla dessa skiftande förutsättningar måste du ta ställning till huruvida smygande eller svettiga eldstrider är det bästa valet. Tro mig när jag säger att du alltid är på din vakt.

Detta är en annons:

Personligen har jag, sedan det allra första spelet i serien, valt en mer försiktig spelstil och känt mig belönad varje gång. Att tillämpa detta under uppdrag som utspelar sig under dagtid är olidligt spännande, då svårighetsgraden är desto högre. Spelet är som bäst när det tvingar dig att ta risker och göra det bästa av situationen med de medel du har. En rökbomb här, en kommandorullning där. Kanske sätter jag ut en kopia av Snake själv mitt i vägen för att stanna en fiendekonvoj medan jag själv smyger förbi? Alternativen är många och belöningen stor vid lyckade operationer.

Det nya friheten kommer dock med ett pris. Tidigare Metal Gear-spel har varit nästan läskigt polerade, men The Phantom Pain bjuder på en hel del missar och buggar. Vissa av dessa är rätt irriterande, ska sägas. Visst, spelet släpps inte förrän under hösten, men jag är trots detta orolig över hur pass mycket av detta Kojima Productions hinner sopa undan. Att kontrollera varje hörn i denna massiva spelvärld är tidskrävande och under min spelsession har jag funnit mycket som alarmerande.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Föreställ dig denna syn, men byt ut hästen mot en björn och du vet vad som hände mig ur en skogspromenad...

Trots en vapenarsenal som utmanar Ratchet and Clank är eldstriderna är inte alls lika tillfredsställande som smygandet, bland annat på grund av att fienderna sväljer alldeles för mycket bly innan de faller. Det står klart att Metal Gear Solid fortfarande är bäst när skjutvapen slipper användas helt och hållet. Samtidigt får man inte glömma att berömma spelet för dess mångsidighet. Mellan sekvenserna av smygande (eller skjutande) kan du återvända till "Mother Base", precis som i Metal Gear Solid: Peace Walker. Du kan även rekrytera (läs; kidnappa) soldater till din hembas och ge dem olika roller för att hjälpa dig. Rollerna är många:

• R&D: Utveckla nya vapen och uppgraderingar
• Base Development: Utöka basens yta
• Support: Assistans av soldater på slagfältet
• Intel: Samla information om fiender som Snake kan nyttja
• Fight: Skicka soldater på egna uppdrag för att dra in stålar
• Pet Sitting: Sköta om de djur som räddas under uppdragen

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Spelvärlden i The Phantom Pain är vidöppen och trevlig att utforska.

Rekryter som inte samarbetar med dig kan du slänga i fängelse. Till skillnad från i Peace Walker är hembasen nu en separat spelyta där du kan duscha, öva prickskytte eller håna dina underordnade. Som du säkert redan förstått finns det mycket att göra i The Phantom Pain och flera minnesvärda ögonblick har etsat sig fast under dessa två dagar. En bosstrid måste exempelvis anses som en av de tuffare jag någonsin utkämpat, vilket var en upplevelse i sig. Eller den gången när jag upptäckte hur en elledning som fallit ned i vattnet faktiskt dödade alla som doppade fötterna där. Just ja, en gång mötte jag även en björn ute i skogen, spände fast en Fulton-ballong runt kroppen och skickade djuret till hembasen. Fina minnen.

Det finns områden som besöks flera gånger för olika uppdrag och en brist på uppdragsvariation råder, men här finns fortfarande nog med innehåll för att motivera åtskilliga timmar av speltid. Lägg även till en intressant story, knasig humor och du börjar att se helheten om du någon gång bekantat dig med Snake tidigare. Detta är fortfarande Metal Gear Solid och det är allt som oftast briljant underhållande. I höst delar vi ut det slutgiltiga omdömet...

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Relaterade texter

4
Nu finns Quiet spelbar i Metal Gear Solid V

Nu finns Quiet spelbar i Metal Gear Solid V

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det har gått tre år sedan Metal Gear Solid V: The Phantom Pain släpptes och lika lång tid sedan Konami sade att de inte skulle fokusera lika mycket på spel längre. Med...



Loading next content