Matterfall

Resogun var det alla första spelet jag lirade till Playstation 4, och det gick väl knappast att hitta en bättre titel för att se vilka prestandamuskler som fanns innanför det svarta chassit? Jag minns så väl hur jag diggade med i den futuristiska musiken medan fiendeskeppen gick upp i rök, en efter en, och när miljontals polygoner flög omkring på skärmen utan att bilduppdateringen gick åt helvete skrek jag förstås av förtjusning. Nu har förvisso utvecklarna stått bakom fler titlar sedan Resogun, men jag har tyvärr missat dem, och just därför känns det lite extra spännande att få se Housemarques tekniskt krävande estetik i en helt ny titel.

Matterfall presenterades på Paris Games Week 2015 i form av en ultrasexig CG-trailer där en Dead Space-liknande knutte kulsprutade ned ett gäng rymdbobbas i ett vansinnigt tempo. Många var förundrade, kanske rentav rädda att utvecklarna hade lämnat den minimalistiska spelstilen de var kända för, och istället satsade på en flådig förstapersonsskjutare. Så var inte fallet. Matterfall visade sig vara precis vad de hängivna fansen efterfrågade: En färgsprakande och tvådimensionell actionfest, med laser. Mycket laser.

Även om titeln i grund och botten är ett plattformsäventyr så lever ett alster av det spelmässiga upplägget från Super Stardust HD och Resogun kvar. Det är full fart framåt som gäller och om du skjuter tills tummarna blöder belönas du också i form av mustiga explosioner som kastar högupplöst splitter över hela skärmen. Självklart var det just detta som trollband mig så hårt under min första spelsession med Resogun. Jag hade aldrig sett maken till sådana färger och rörelser i något spel tidigare, så även om det egentligen fanns större titlar att sätta tänderna i fastnade jag ganska länge i den beroendeframkallande spelbarheten.

Att spelkontrollen ska sitta som ett smäck är förstås oerhört viktigt, oavsett vilket spel lir vi talar om. Men i titlar där striderna är piskande snabba och där så lite som millimeter och hundradelar kan vara skillnaden på liv eller död blir det ohållbart om styrningen inte är tillräckligt genomarbetad. Housemarque är ett par riktiga veteraner i branschen, så om de säger att du ska hoppa med R1 istället för kryss, då finns det banne mig en anledning till det också. I Matterfall springer du med den vänstra analogspaken och både siktar och skjuter med den högra, vilket kommer ockupera dina tummar så gott som hela tiden. De flesta av rörelserna hos huvudkaraktären, exempelvis att bygga plattformar, rädda oskyldiga civila, eller styra hissar, har därför lagts på triggerknapparna.

En av förmågorna som vi kommer tvingas att bemästra är en "dash"-rörelse där Jari Hokkanen (Associate Producer) lyckas sammanfatta väldigt kort och effektivt om hur vi ska dra nytta av den: "Basically... Use the dash, all the time. Dash through the enemies, dash through the bullets and go close to the enemies with the dash." Jari berättar vidare att de från början hade tänkt sig att förmågan skulle göra skada, men att det visade sig bli alldeles för kraftfullt. Istället valde de att fienderna skulle paralyseras en kort stund om du kastade dig in i dem, vilket ger ett gyllene ögonblick att laserbomba alienslöddren till aska.

Genom de gameplay-uppvisningar som jag har stirrat mig blind på blir det ganska solklart att du måste spela aggressivt. Detta är ingen titel där du kan mysa bakom en betongsugga och tåfjutta iväg ett par skott på fienden, utan du måste kasta dig rakt in i den stormkokande gröten och försöka vara störst och tuffast. Det verkar spela stor roll att lägga av det där sista skottet istället för att fly som en fegis, så jag kan bara förutsätta att din puls kommer påminna om ett hårdrockigt dubbeltramp genom striderna.

En liten joker i rummet är däremot att Housemarque aldrig har knåpat ihop en tvådimensionell action- och plattformstitel i det här stuket tidigare. Det ska inte behöva vara en anledning till oro dock, för en hel del övertygar mig om att Matterfall kommer bli fröjd att kötta igenom. Grafiskt sett vet vi precis vad som kommer levereras då Resogun var såpass snyggt att det användes som marknadsföring för vad Playstation 4 kunde prestera, och Jari menar att det tekniska bakom deras spel alltid har prioriterats väldigt högt. Men jag kan ändå inte göra mig kvitt känslan av att huvudkaraktären är för stel och styltig för att nå upp till den där ilsnabba och välsmorda spelbarheten. I de första banorna som har visats upp tycker jag också att bandesignen är svintrist, och det känns som att fienderna är för få till antalet för att Matterfall ska bli ett kaosartat laserdisco, som jag faktiskt räknar med att det finska kodargänget ska ge mig.

Det är knappt två veckor kvar tills titeln brakar ut på Playstation-shoppen. Om Housemarque följer sin egna trend kommer det bli en fruktansvärt snygg och innehållsrik upplevelse för ett väldigt bra pris - runt 300 spänn i detta fall. Någon av oss hungriga action-torskar på Gamereactor kommer självklart att recensera härligheten och det känns bra att vi ännu en gång, väldigt snart dessutom, kommer få kriga oss igenom ett par rejäla explosionsklimax i jakt på de högsta poängen. Mina farhågor kring fiendeantalet och den lama bandesignen kommer säkerligen att krossas när Matterfall väl släpps, och mycket talar för att Playstaton 4 Pro-versionen blir direkt olagligt snygg. Speciellt när atombomberna fullständigt regnar omkring den strykduktiga huvudkaraktären.