Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Amazing Spider-Man 2

Jag ska inte ljuga utan redan här säga att The Amazing Spider-Man var ett av de få licensspelet som jag faktiskt har haft roligt med och som jag skulle kunna kalla för bra spel. Jag gav spelet 7/10 och en stabil sådan. Det var långt ifrån ett mästerverk men det var ändå underhållande. Jag hade därför förhoppningar på att The Amazing Spider-Man 2 skulle nå upp till samma nivåer, om inte högre. Tyvärr så hade jag kanske lite för stora förhoppningar.

Spelet börjas med att man vill bygga upp en dramatisk scen där man får spela igenom scenen från första filmen när Ben dör. Tyvärr blir man inte det minsta berörd på grund av att scenen är utförd så dåligt och innehåller halvtaskig grafik. (Grafiken är i generellt sätt medelmåttig, jag lägger till egna screenshots som ni själva kan kolla in). Snart därefter finner jag mig uppe bland New York's högsta byggnader. Jag tar sats och hoppar ut i luften för att sedan störta ner mot marken i hög fart för att sedan kasta ut ett nät och kasta mig vidare. Svingsystemet har aldrig sett bättre ut än vad den gör i The Amazing Spider-Man 2. I första spelet var den grym men här har man slipat på den ännu mer, trots det finns det brister. Att kontrollera en hand men en knapp är något som gör att man får en bättre precision och kan enkelt svinga sig runt hörn än tidigare. Man har tack och lov också eliminerat möjligheten att kasta ett nät rakt ut i luften som sedan inte fäster i något men ändå svinga vidare.

Spelet är på de allra flesta hållen väldigt likt de föregående spelet. Ett exempel på det är fightingsystemet som åter igen påminner om Arkham Asylum fast sämre. Du slår och kan kontra attacker, gör du så här så kommer du klara dig fint. Mer än så behövs egentligen inte. Man har även tjuvkikat lite på Arkham City Wii U/Arkham Origins och lagt till en motsvarighet till shock gauntlets. Efter att man besegrat Herman Schultz a.k.a. Shocker låser man upp en funktion som kallas för seismic blast. Med den kan du skicka iväg en en kraftig ljudvåg eller något liknande mot dina fiender som då blir bedövade för en kort stund. En rolig grej som jag använde många gånger för att ta mig ur knepiga situationer men inte alls något som ett Spider-Man-spel borde innehålla. Han är Spider-Man, inte Batman eller Iron Man. Detta gör att det ibland inte känns som att det är Spidey man spelar som vilket är något som är riktigt, riktigt dåligt.

Sidouppdrag finns det gott om i spelet, variationen är dock inte så stor. Det finns sex olika uppdrag som återupprepar sig gång på gång. Hjälpa en skadad person till sjukhus, stoppa gängbråk, fly med en bomb utom räckhåll för befolkningen, rädda folk från husbränder, stoppa en biltjuv och slutligen att stoppa en skottlossning. Varje gång man gör ett av de som jag nämnde så ser de ungefär likadana ut och de är aldrig särskilt roliga att genomföra men vad som är roligt med dem är att de förbättrar ens rykte. Alla är nämligen inte så glada åt Spidey i staden, framför allt inte Jay Jonah Jameson som försöker att svärta ned ditt rykte. För att förbättra ditt rykte kan du då göra dessa uppdrag och då samla XP under tiden. Struntar du i detta kommer Oscorp att vilja döda dig och stadens invånare avskyr dig. Vad detta är roligt är att det ger en bra känsla av ''With great powers comes great responsibility''. Du kan strunta i att rädda folk eller rädda dem.

Handlingen är verkligen inte något att hänga i julgranen. Den blandar filmens innehåll med sin egen handling och gör att slutresultatet inte påminner ett dugg om filmen och många gånger frågar man sig själv varför de onda gör så här. Ett exempel på det är att Green Goblin placerar ut bomber för ingen anledning alls. Röstskådespelarna gör heller inte ett bra jobb, med undantag från Sam Riegel som åter igen gör en bra insats som Peter Parker/Spider-Man.

Det finns dock en hel det att göra i spelet. Det finns som sagt sidouppdrag och själva storyn men sen finns även flera race att göra, samla serietidningar, challenges, förstöra material från Oscorp, ta bilder åt Daily Bugle, låsa upp dräkter o.s.v. En hel del av dessa grejer är faktiskt roliga att göra och som jag tidigare sagt så är det alltid en fröjd att bara svinga runt i New York. Jag har nu spelat spelet i 14 timmar och har näst intill gjort allt. Endast saker att samla har jag kvar att göra, alla uppdrag är gjorda. Hållbarheten är därför rätt så bra för att vara ett licensspel.

På många ställen i spelet hade jag väldigt roligt trots sina många brister. Tråkigt har jag egentligen aldrig inte haft men spelupplevelsen kunde ändå ha varit så mycket bättre. The Amazing Spider-Man 2 är på gränsen till ett okej spel men stannar för mig ändå på ett medelbetyg. I stora delar av spelet kände jag att det var en klar 6/10 men efter ännu mer kött på benen kan jag nu säga att så är inte fallet. Vill du gärna spela spelet så rekommenderar jag dig att vänta på någon rea, alternativt spela det på PC som jag. Spelet är inte värt mer än 200kr.

Mitt betyg: 5/10

Samlat betyg: 5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10