Assassin's Creed IV: Black Flag

Spelad version: PS4/PAL

Utmana!
Gå från fräck, ung piratkapten till en fullärd mästerlönnmördare, och nå din fulla potential under piraternas guldålder!

Jag tänker fortfarande med värme på första Assassin's Creed-spelet, mycket pga tidsåldern, historieplaceringen bland korstågen och det heliga landets geografi. Ubisoft har dock inte gjort det lätt för varken mig eller sig själva med efterföljande delar av serien, lönnmördare som opererar under renässansen eller det amerikanska inbördeskriget. Man har gjort spelvärldarna större & större, lagt till fler saker att samla och försökt hitta alternativa uppgifter att utföra, antagligen för att ge variation till repetitiva uppdrag. Tyvärr har spelserien legat på ett sluttande plan och föregående delen, Assassin's Creed III, anser jag vara den tråkigaste & sämsta hittills. Nu får jag alltså axla förra protagonisten Connors farfar, den blonda piraten Edward Kenway, och den nya skådeplatsen är den karibiska övärlden, under piraternas tidevarv. Ett trendbrott, enligt mig...

En av invändningarna mot trean var den långsamma starten. Som en reaktion på detta rivstartar istället Assassin's Creed 4: Black Flag med ett sjöslag där en lönnmördare bordar det skepp som Edward mönstrat på, dödar kaptenen men då fartyget sänks av kanonkuleregn blir både lönnmördaren Duncan Walpole och Edward strandsatta på en öde ö. Efter en kort men het diskussion så blir det en fartfylld jakt där Edward lyckas besegra Duncan, sno hans kläder och bege sig till ett möte i Havana i hans namn.
Edwards girighet är hans drivkraft vilket gör att lönnmördargillet inte alls gillar honom. Detta bidrar till en annorlunda känsla genom spelet, bara en massa sura miner och ingen som riktigt vill veta av honom bland lönnmördarna.
Desto mer kamratlig är stämningen bland de olika piratkaptenerna Edward stöter på. Svartskägg, Rackham, Hornigold & Mary Read är alla med och hjälper Edward att skapa den fristad som piraterna så hett eftersöker, en utopi utom räckhåll för kungar & regenter. Piraterna tar kontroll över Nassau och försöker där skapa en piratrepublik.

Eftersom man har valt denna negativa inställning till huvudrollsinnehavaren från lönnmördarorganisationen, så undrar jag varför man valde att binda det till Assassin's Creed-namnet överhuvudtaget och inte bara lät det bli en ren pirathistoria, där Edward får härja runt i Karibien med sin skuta Jackdaw och träffa berömda pirater! För det är väldigt trevligt att segla runt i den västindiska ö-världen, det blir nästan som en solsemester, där man besöker Mayaruiner, sjunka vrak och jagar haj.
En annan invändning som fanns mot förra spelet var att det var väldigt styrt och tog lång tid innan spelvärlden öppnades upp & valfriheten tog vid. I AC4: Black Flag blir du utsläppt i världen med fri rörlighet väldigt tidigt, kul också att man har tagit de roliga sjöuppdragen från trean, och utvecklat ett helt spel runt dessa... Det blir som ett Rockstar-spel, där du kan åka ut och plundra med ditt skepp och besöka platser lite som du vill, och sen ta upp huvuduppdraget genom att prata med rätt person. Nackdelen med detta upplägg kan vara att man tappar tråden i historien och särskilt här, då den inte alltid är helt klar & tydlig.

Sedan har vi den tematiska akilleshälen, framtidshistorien. Jag var positiv till Desmonds berättelse i början, men Ubisoft slarvade bort hans historia och slutet var direkt dåligt. Nu har man valt ett mer mystiskt tillvägagångssätt, där en stum programmerare i förstapersonsvy skall undersöka Edward Kenways DNA för att försöka hitta en glömd hemlighet. Antagligen har man valt denna perspektivförskjutning för att få en identifikation med spelaren samtidigt som man vinner anonymitet. Tyvärr blir det enbart trist, för folk pratar med dig och du kan varken svara eller reagera, vilket endast upplevs som konstigt.
Dessutom är den datorhackning du tvingas utföra skum & intetsägande, och om jag varit spelproducent hade jag lyft ur denna del ur spelet hel och hållet.

En annan klar förbättring från AC III är buggfixandet. Jag har inte alls upplevt samma mängd grafikproblematik i Assassin's Creed 4: Black Flag, och då är världskartan enorm, med väderomslag som påverkar havets vågspel, allt med en fantastisk fin grafik! För den karibiska naturen är vacker som på vykort, med ett myllrande djurliv och sandstränder som glänser i solen. När dykarklockan kommer fram senare i spelet, får vi dessutom uppleva den utomordentligt vackra havsbotten, med skeppsvrak, koraller, maneter & muränor.
Det känns som Ubisofts olika avdelningar har lärt sig samarbeta bättre den här gången, för som vanligt är det många olika spelstudior involverade, bland annat Singapore & Bukarest igen, men med ett mycket bättre resultat.

Ljudet är helt okej, med små synkfel här & där. Dock har jag en fråga rent musikmässigt: Är Ubisoft svåra att arbeta med eller söker de något som ännu inte hittats? Nu är det den tredje kompositören som anlitas, Brian Tyler, med bl a Far Cry 3 på meritlistan, som fått förtroendet. Visst, han gör inget dåligt jobb, men bortsett från det Pirates of the Caribbean-doftande huvudtemat är det rätt anonymt och inte väsensskilt från Lorne Balfes eller Jesper Kyds tidigare bidrag.
Röstskådespelet är okej, Matt Ryan får dra det tyngsta lasset som Edward Kenways röst, något han gör utan att göra bort sig. Ryan är kanske mest känd som John Constantine i olika sammanhang. Det är också skoj att det talas så mycket spanska på de olika öarna och att man vågar ha kvar det även i det engelska orginal-ljudspåret.

Spelkontrollen har inte utvecklats särskilt mycket under årens lopp och inte här heller. Ibland tar Edward dödssprång från höga byggnader, fastnar hängandes i takrännor, stridssystemet är mest taktmässiga knapptryckningar och vissa passager är en ren pina, särskilt att jaga undflyende sångblad. Positivt är att styrandet av Jackdaw är otroligt smidig och man känner sig som en haj när man glider fram bland de övriga skutorna.
Jag var tidigare inne på datorhackningen och den är inte heller så positiv. Antingen skall du snurra en boll, eller förflytta en punkt över ett nät med röda vertikala streck. Vad detta har med framtidens datorer att göra, det vete katten? Sen att de förhatliga "cowboyschacken" finns kvar på barerna övergår mitt förstånd.

Hållbarheten är mycket god. Assassin's Creed-serien har adderat & adderat innehåll ända sedan första uppföljaren och nu har man alltså en vattenfylld, öppen sandlåda med massor att göra. Dessutom är det roligare att vara ute och segla Jackdaw till havs, än att göra de mer traditionella lönnmördaruppdragen och därför är det skönt att man får tillgång till världskartan relativt tidigt i historien.
Jag har uppnått 98 procent av singelkampanjen, lagt ner mer än 40+ timmar och utforskat varje plats på kartan men nu känner jag mig färdig med Karibien, Edward & Jackdaw. Multiplayer har jag inte testat alls.

Sammanfattningsvis: Assassin's Creed IV: Black Flag är det bästa spelet i serien sedan AC: Brotherhood. Det är grafiskt mycket snyggt med en härlig atmosfär bland sol, vind & vatten. Det är också relativt buggfritt jämfört med förra installationen, trots den enorma karta man kan segla på. Kanske hade AC 4: Black Flag passat bättre som en renodlad piratsimulator dock, och man hade enkelt kunnat skipa framtidsberättelsen för att skapa ett ännu tightare spel!
Men som sagt, genom att välja grönskande tropiker, gnistrande sandstränder & klarblåa hav, genom att återvända tidsmässigt till en gyllene, äventyrlig era och bjuda på storslagna skepp & strider, har man lyckats ingjuta nytt blod till serien igen.