Siren: Blood Curse

Spelad version PS3/PAL

I en avlägsen japansk bergsby slutar en underlig ritual i blodbad, en spöklik siren ljuder - och för ett amerikanskt filmteam som fastnat i bergen, släpps en mardröm lös. Stålsätt dig inför en skrämmande prövning när du slåss för överlevnad mot de vildsinta Shibito...

Det här spelet är lite som Silent Hills knäppa kusin från landet. Och när landet ifråga är Japan, gör det saker ännu knepigare. Jag spelade aldrig Forbidden Siren till PS2, men jag har förstått att detta spel är oerhört likt med samma grundpremiss.
En amerikansk grupp med filmare ska göra en dokumentär om en japansk by där offerritualer sker. Tyvärr går något fel, blod börjar regna från himlen och människorna förvandlas till rasande zombies.

Jag vet att Siren: Blood Curse är utvecklat tidigt under PS3-ans livscykel och japanska spelutvecklare inte är kända för sina grafiska kvaliteér, med några få undantag. Men detta spelets grafik är undermåligt, som något utvecklat till Playstation 2, med monsterdesign som delvis är en blek kopia av Silent Hills, sjuksköterskorna speciellt, och en dimma ligger över hela bilden för att dölja grafiska brister. Det ser fult ut helt enkelt.

Ljudet är bättre men ändå inte bra. Musiken saknar melodier och teman, utan är mest gnisslande stråkar och spänningshöjande, atmosfäriska toner. Röstskådespelet är inget speciellt med en del överspel, på japanska dessutom, bland alla stönanden & skrik. Ljudeffekterna är knappt godkända, de dominerande effekterna är regn & vatten, vilka iochförsig är okej, men fotsteg, slag & vapenljud känns tunna & orealistiska. Min fru blev irriterad på ljudet av den skrikande tanten vid PS3:ans systemskärm, och bad mig stänga av eländet...

Du kontrollerar fem olika karaktärer och spelet hoppar mellan dem vid varje kapitel. Spelkontrollen är dock otroligt dålig och påminner om tidiga survival horror-titlar, tänk Resident Evil innan fyran eller första Silent Hill.
Att det skulle vara någon skillnad på hur man lägger upp sin taktik beroende på karaktär är missvisande. Okej, unga Bella är tvingad till att smyga, men med alla de andra personerna letade jag snabbt upp nåt typ av vapen och sedan smyganföll jag mig fram genom banan. Dessutom använde jag "synövertagandet" oerhört sällan, då jag inte ansåg det tillförde ett dyft.

Spelet är alltså uppbyggt i 12 episoder, som var och en består av 5 kapitel, med några få undantag, men de flesta av dessa är endast filmsekvenser som du snällt får genomlida och det är bara ett par spelbara kapitel per episod. Dessutom är dessa inte särskilt långa, variation saknas och flertalet gånger repeteras banorna, fast med olika karaktärer.
Varje episod tog en dryg timme och hela spelet avklarades därför på ca 12. Om du inte vill samla alla föremål för djupare bakgrundshistoria förstås, för då finns det närmast omöjliga sidouppdrag att ge sig på, särskilt de med flickan Bella tog en evighet med frustrerande omstarter innan avklarande.

Sammanfattningsvis: Siren: Blood Curse är inte särskilt bra, och jag är glad över att inte ha spenderat några större summor på att inhandla detta från PSN. Hade spelet inte kommit som en gratistitel, så skulle jag nog aldrig spelat det. Det är inte mycket som fungerar här, ful grafik, tråkigt ljud, usel kontroll och hoppig intrig med massa personer inblandade, som man ändå inte känner för eller riktigt förstår.