De Blob

Vi TV-spelsälskare har fått visa våra konstnärliga sidor i flera olika TV-spel. Okami, Jet Set Radio och den gamla godingen Mario Paint är alla spel som lockat fram en av de mest grundläggande drifterna hos en människa. För visst är det så att om man ställs inför ett vitt pappersark vill man helt plötsligt fylla det. Fylla det med alltifrån minimalt kludd i marginalerna till breda, djärva färgglada streck. Men vad händer när du ställs inför ett tomt ark som är storleksmässigt som en stad?

Det är vad Blue Tongue har frågat sig när de tog ansvaret för att vidareutveckla en idé från Holland. Ett gäng studenter vid universitetet i holländska Utrecht har för ett tag sedan skapat ett PC-spel, med målet att spelaren ska få designa hur den lokala tågstationen skulle kunna se ut. Att gå fullständigt lös med färger och former på trista och färglösa byggnader var grundprincipen, något som Blue Tongue har förvaltat väl i spelet De Blob.

Du är De Blob, staden Cromas framtida befriare. När en armé bestående av cyklopsjöstjärnor (som dessutom inte kan se saker i annat än svart och vitt) tar över staden Croma, förslavar dess färgtokiga befolkning och suger ut all dess kulör kallas du in. Redo att sprida värme, kärlek och frihet rullar du runt i staden för att sätta många färgglada klickar på tillvaron.

De Blob är en sann kärleksförklaring till det lekfulla och färgglada, en kärlek som de flesta kan locka fram inom sig. När du först blir bekant med den inte fullt så tuffa antihjälten De Blob är han till en början inte mycket annat än en vattenballong med ansiktsdrag. Så fort du börjar ditt rullande sätter magin igång i ett ögonblick.

Målet med din resa i grundfärgernas förtecken är att sätta piff på den nu så trist monokroma staden. Det tar knappt tre sekunder innan du dras in i lekfullheten som personifierar De Blob. På flera olika ställen i staden finns mobila färgpytsar, som de enögda fienderna har använt för att suga upp staden Cromas tidigare färgfyllda fasader. I och med att De Blobs vattenballongliknande lekamen fungerar som en svamp, suger han snabbt upp den färg som färgpytsen innehåller så fort han rullar över den. Sedan är det bara att gå lös på allt det trista ofärgade och måla det rött, gult, blått, grönt, orange, brunt, lila... Även om de gående färgbyttorna endast erbjuder grundfärger, finns det inget som stoppar dig från att blanda ihop egna nyanser.

Till sin hjälp att befria Croma har De Blob en befrielserörelse som kommer med tips och råd, utmaningar och glada tillrop. När de ber dig om något är det bara att lyda för att skrapa ihop poäng för att komma vidare, men det finns ändå utrymme för dig att visa din personlighet. Att måla ett kvarter eller en aveny i flera olika färger ser inte bara bättre ut i spelet utan även poängmässigt så tanka De Blob full med färg och gå lös på byggnaderna!

Även om det finns fler tillfällen än tvärtom att improvisera mitt bland Cromas trista kvarter, är De Blob trots allt ett uppdragsbaserat spel. Att mätta De Blob med gul färg för att kunna måla den forna polisstationen eller färga det gamla jazzdistriket blått och lila är några av de många uppdrag du kan stöta på. Ju fler avklara de uppdrag, där vissa är påtvingade och andra frivilliga, leder alla till bättre poäng, fler befriade invånare och en mer kulört stad.

Självklart är det inte bara för dig att glassa omkring gata upp och gata ner i De Blobs skepnad utan något som helst motstånd. De tråkiga ockupanterna har hantlangare på gatorna, som gör allt för att stoppa De Blobs framfart. Att visa fienderna, och stundtals de något större bossarna, att du menar allvar med ditt färgsättande är ett trevligt avbräck mot fasadmåleriet.

Spelkontrollen är De Blobs svagaste kort. De Blob styrs på ett självklart sätt med Wiimoten och nunchucktillsatsen, men även om det är lätt att komma in i hur man ska styra den sfärformade hjälten är han svårstyrd. Svårstyrdheten är ganska självklar, för ju mer färg du proppar in i De Blob, desto större och sävligare blir han. Denna sävlighet är dock inte fullt så balanserad som den borde vara, eftersom det emellanåt krävs stora mängder färg. Längre fram i spelet dyker byggnader upp som kräver många färgenheter för att bli frälst och färgglatt av den rullande räddaren, men De Blobs korpulenta och tunga kroppshydda har inte kunnat ta sig dit på ett smidigt sätt när han är tankad med såpass många enheter som behövs.

Kameran är ett annat kapitel som gör De Blob lite svårstyrt, eller snarare svåröverskådligt. Kameran sköter sig själv men du kan centrera den bakom De Blob vid behov. Den är dock inte helt klockren när spelet kräver precisionshopp eller noggrann färgläggning. Jag har blivit nådigt irriterad när jag, under tidspress, fick i uppdrag att färga en hög med prylar i olika färger. Kamerans bångstyrighet gjorde att det blev svårt att lyckas med det precisionskrävande arbetet.

Det fiffiga med De Blob är vid första anblick själva spelidén. När man sedan har spelat ett tag märker man hur väl avvägt och balanserat det är. De första banorna är lekande lätta, där du som spelare introduceras väl med någon tillkommande nyhet för varje bana och område. Du lärs in, lockas till att upptäcka mera och uppmuntras på ett nästan lurigt sätt när de första banorna snabbt vinner ditt intresse.

Ju längre in du kommer i detta ungefär tio timmar långa äventyr, ju svårare blir det. Mer fiender, mer intrikata hopp och mer finlir vid stadens färgläggning kryper sig på och ökar utmaningen på ett kanonbra sätt. Det är inte så lite smart, för precis när De Blob skulle kunna bli ointressant hålls min uppmärksamhet ändå kvar och får mig att sitta någon timme till men tungspetsen utanför mungipan.

Även om De Blob lånar ganska mycket från både Okami och Jet Set Radio-spelen när det kommer till färgläggandet men även Katamari Damacy när det blir tal om spelkontrollen, känns det ändå fräscht och nyskapande. De Blob är ett praktexempel på att bra spel kan uppstå ur ingenting, och ändå kännas trovärdiga. Det är helt enkelt kul att sprida den värme och kärlek som De Blob och hans färgfyllda kropp erbjuder när du rullar gata upp och gata ner för att piffa till Croma, allt ackompanjerat av ljudeffekter som speglar din färgfyllda framfart.

Visst är De Blob ibland svårstyrd och kameran inte fullt så precis som den skulle kunna vara, men det är extremt försumbart. De som vet med sig att de gillar Katamari Damacy- och Jet Set Radio-spelen har en härlig spelstund framför sig med De Blob. Ni andra kommer inte heller att bli besvikna.