Jag tänker använda en sopp-metafor nu. Säkerligen en av de mest oinspirerade metaforer du kan använda, men då hela Lego Jurassic World känns lika oinspirerat vågar jag vara så djärv och påstå att en sopp-metafor passar alldeles utmärkt. Är du verkligen inte sugen på en sopp-metafor kan du hoppa till nästa stycke direkt. Jag klandrar dig inte. Jag hatar själv soppmetaforer. Med det sagt: Lego Jurassic World är som en soppa.
Vi har smakat den flera gånger förut, då under namn som Lego Lord of the Rings, Lego The Hobbit, Lego Indiana Jones och Lego Pirates of the Caribbean. Små kryddvariationer har förekommit men grundreceptet har varit detsamma, och det har fungerat helt okej. Soppan har mättat för stunden. Lego Jurassic World smakar dessvärre som en soppa som värmts upp en gång för mycket. Den överraskar inte, bjuder inte på några som helst nya smaknyanser och har en fadd eftersmak, ungefär som om kocken (TT Games) slängt ihop den precis innan stängningsdags.
Den största nyheten (ett väldigt generöst ordval) i Lego Jurassic World är möjligheten att ratta runt som dinosaurie och ställa till jävelskap, vilket inte är inte så häftigt som det låter. Det är marginellt mer exalterande än att springa runt som Dr. Alan Grant, men då är inte Grant särskilt kul att springa runt med från första början. I övrigt är spelet byggt på exakt samma premisser som vanligt: Du slår sönder saker, bygger saker, gräver upp saker, klättrar i saker och växlar idogt mellan olika figurer för att utföra saker vid rätt sak.
Alla figurer har sina egna, unika färdigheter. Dr. Grant har en kniv, "Clever girl"-gubben ett gevär, Dr. Ellie Sattler kan hoppa i bajshögar (fantastisk färdighet) och Lex Murphy kan skrika högt (föräldrarna måste vara så stolta). Tyvärr är det förbaskat svårt att urskilja vem som kan göra vad. Jag har reagerat på det här i tidigare spel också men den här gången har problemet tagit en obekväm plats i framsätet. Det är idel axelryckningar från karaktärerna då de inte kan göra det ena eller det andra ("Vad är detta? En stor, rykande hög med skit? Var är Ellie? Vi behöver Ellie!") och det urartar i en ändlös radda trial and error-moment.
TT Games behöver verkligen förnya serien. Inte bara är det extremt tröttsamt att behöva växla runt för att hitta den enda karaktären som är kompetent nog att gräva i bajs - hela strukturen med att att behöva irra runt utan någon aning vad du egentligen ska göra och på ren måfå slå sönder 10 000 saker känns föråldrad. Jag är såklart medveten om att spelen är inriktade mot en yngre publik men det borde inte ge TT Games frisedel från att försöka utveckla serien, eller åtminstone från att åtgärda en del av dess grundläggande designproblem.
Lego Jurassic World känns otroligt oinspirerat. Inte bara i sin klippa-och-klistra-spelmekanik utan också i humorn. Eller "humorn". En gubbe käkar varmkorv. En annan borstar tänderna på en dinosaurie. Dr. Ian Malcolm blinkar lite käckt. En 3-åring kanske tycker det är roligt men för mig som vuxen, som faktiskt uppskattade en del av skämten i till exempel Lego Lord of the Rings, finns det ingenting att hitta i Lego Jurassic World. Allting går på rutin. Som ett avsnitt av Keno. Fast med dinosaurier.
Om du älskar de tidigare Lego-spelen och fnyser åt allt vad förändring innebär, kommer du säkert att uppskatta Lego Jurassic World och känna dig som hemma bland alla varmkorvsskämt. Jurassic Park-fans kan säkert också finna någon sorts nostalgisk behållning när TT Games återskapar nyckelscener ur filmerna. Några av dem är faktiskt rätt småmysiga och musiken väcker härliga barndomsminnen. Dessutom är det trevligt att få chansen att spela igenom alla fyra filmer. Sett till helheten är dock Lego Jurassic World alldeles för oinspirerat och trött utformat. Men så länge serien säljer - och det gör den - finns det såklart ingen morot för utvecklaren att anstränga sig lite extra.