Ganska exakt tretton år har passerat sedan Benoît Sokals Syberia-uppföljare, Syberia II släpptes och hyllades av peka & klicka-fans världen över. Tretton år har dessa fans väntat på spel nummer tre och en förklaring på föregående spels cliffhanger-slut. Denna långa väntan har resulterat i att fanskaran delats upp i två olika läger. Det finns de som, ju längre de fått vänta, höjt sina förväntningar mer och mer genom åren och som idag förväntar sig ett next gen-spel i världsklass. På andra sidan har vi de som drömt om ett äventyr som kan lugna nostalginerven och därav nöjer sig med en uppföljare som kan likställas med de föregående spelen. Ett av dessa läger fans bör hålla sig så långt borta från Syberia III som möjligt, då Benoît Sokals senaste, på gott och ont, lika gärna hade kunnat släppas år 2005.
Syberia III tar sin början efter Hans Vogelbergs avsked från mammut-ryggen och plåtgubben Oscars "död". Många Syberia-fans kände att det andra spelets slut lämnade flertalet frågor obesvarade och det är inte speciellt många som svaras på i Syberia III. Efter att en kort introduktions-sekvens förklarat att Kate Walker räddats från en säker, kylig död av Youkols vaknar spelaren i en sjukhussäng som kan liknas en tortyr-brits på ett ogästvänligt sjukhus. En av fröken Walkers räddare sitter bredvid henne, fastspänd i en rullstol som ser ut att vara tagen ur skräckrullen Hostel med ett nyligen amputerat ben. Mannen presenterar sig som Kurk, sitt folks ledsagare och förklarar att han mår ganska så bra trots omständigheterna. Kurk måste dock, så snabbt som möjligt, återförenas med sitt folk som väntar i byn intill. Den enbente patienten är trots allt ledsagare och hans enda kall i livet är att leda sitt folk och deras snöstrutsar till bättre betesmarker.
Spelarens första uppdrag som Kate Walker är att ta sig ut ur rummet, fixa en protes åt Kurk och dra vidare till de gröna ängarna bortom horisonten på en ståtlig struts. Tyvärr befinner hon sig inte på ett vanligt sjukhus (chockerande, eller hur?). Det visar sig att rysk militär av någon anledning tagit kontroll över faciliteten och Kate Walker blir snabbt måltavla.
Någonting som är rejält annorlunda för serien är det faktum att Syberia III egentligen inte är ett regelrätt peka och klicka-äventyr. Medan spelaren i de andra två delarna enkelt styrde Kate med ett musklick styrs hon nu med W, A, S och D. Nämnda styrningsschema tar otroligt lång tid att vänja sig vid och även när man vant sig känns det riktigt riktigt stelt. Då kameran är fixerad och vinklar byts hejvilt är det ibland frustrerande att hänga med i Kates rörelser. Syberia III bör spelas med handkontroll, men det är absolut spelbart även med tangentbord. Utöver karaktärsstyrningen finns självklart även Kates prylar att rota i och objektmenyerna är lätta att förstå och hitta.
Handlingen är tillräckligt intressant för att hålla mig intresserad och spelets olika pussel är härligt nostalgiska och utmanande. Med det sagt finns dock även, tyvärr, en hel del problematiska punkter att ta upp. Det finns på tok för få pusselmoment. Detta faktum blev tydligt först en bit in i spelet men ack så tydligt det blev. Större delen av tiden tillbringas med att leta upp de få pusslens olika delar, inte på att lösa dem, vilket blir frustrerande. Miljöerna är på tok för "öppna" för att innehålla den här typen av hittetvång och det är lätt att missa småsaker som behövs för att ta sig vidare.
Värre ändå är det faktum att du ibland måste prata med en individ en eller flera gånger innan du kan interagera med viktiga objekt, så även om du är stensäker på vad som behövs för att lösa ett pussel och står rakt framför objektet i fråga kan du inte ta upp det och komma vidare i handlingen förrän du har pratat med rätt person en eller ibland flera gånger. Det hände allt för ofta att jag strök omkring på jakt efter en liten pryl för att, timmar senare, råka låsa upp denna pryl efter en helt onödig dialog.
Syberia III är knappast något tekniskt mästerverk, grafiken är mindre bra och röstskådespelet är helt fruktansvärt stelt. Med det sagt tas spelaren genom ett gäng olika mijöer, roliga pussel och en spännande handling - allt till ett riktigt bra soundtrack från ingen mindre än Inon Zur. Det står klart att Syberia III är ett spel för de som letar efter ett spel som kan stilla äventyrsaptiten från förr. Syberia-fans kommer att älska även det tredje spelet i serien om dess daterade yttre kan bortses från. De som väntat på ett toppfräscht högbudgetspel i världsklass bör dock somna om.